||Vet att jag skulle ha skapat tidigare, men dett fick bli nu istället ^^||
Solen stod lågt på himlen i sin bana påväg ned bakom horisonten, och det var nu skogen kryllade av liv. Fåglarnas skränanden, för han kunde omöjligen kalla det sång, nästintill ekade mellan träden och i träden kunde man se smidiga djur som började vakna upp. Själv var han inte så intresserad av dem, han var bara här på grund av den skara vargar han slagit följe med, även om han vandrat litet ifrån dem nu, dock inte allt för långt, eftersom någon nu krävde av honom att hämta mat. Irritarat låg hans panna i djupa veck. Denne någon hade varit av högre rang än honom och han hade inget annat väl än att lyda. Men han visade tydligt på att det inte var med något nöjde, eller för att kräla i deras stoft, det var för överlevnad och för att han inte skulle göra Ledaren mer irriterad på honom än vad han redan var. För visst hade det skådande ögat sett att något med Saderk irriterade honom. 
En djup suck lämnade den stora kroppen. Trots allt hade Han Valt att gå med och då fick han väl stå ut med reglerna. Det irriterade honom att hans tanke sätt gick att applicera på båda sidorna, på hans och på övriga flockens. Tassarna lämnade avtryck i den fuktiga marken där han fortsatte vandra i letan efter den mat de övriga begärde.

Fåglarnas äckliga gap o skrik irriterade BQ något GROVT! Hon gav ifrån sig ett mörkt och frustrerande skall på att dom skulle hålla sina näbbar stängda! Att man inte fick lov och sova ut de var ju förjävligt! Men hon hade väl inget annat val än att stiga upp då fåglarna ändå hade väckt henne och hon kunde inte somna om. 
Hon ställde sig upp på grenen som började vingla till. Lät vingarna sträckas ut ordentligt, fjäder för fjäder, alla fjädrar skulle sträckas! 

Detta var ju inte den bästa morgonen men men. Snabbt hoppade hon ner ifrån trädet och landade lite väl hårt, det blev väldigt högljutt hennes landning, men men de struntade hon fullständigt i. Tiken kollade innuti trädets lilla hål som var vid stammen för att se om hennes mat ifrån gårdagen fortfarande låg kvar. Och det gjorde den, maten lär nog inte smaka bra men men de duger för tiken. Hon såg på hennes delikatess som var en liten Bambi. Tungan gjorde en cirkel runt mungiporna som blev lite mjuka av salivet, nu skulle det ätas..

Inte hann han lågnt innan de färgglada fåglarnas envetna skränande avbröts av dett dovt skall. Pannan rynkades i fustrerade veck och han kastade en blick åt det håll han kommit ifrån, hade någon annan ur flocken också hört? Han visste inte, och brydde sig inte. Ett flin lads på de mörka läpparna och han började direkt röra sig mot ljudets källa. Kanske kunde han finna något i mötet med vem det nu än var. Han lät en vag vindpust föra med sig en doft från hållet och log. En tik. "Skall du kanska visa dig?" Hans stämma var dov, mörk. Det kändes konstigt att inte kunna känna dennes vikt i marken, då det knappt finns sand i jorden här. "Det skulle bli mycket trvligare då, för både dig och mig" Nog hade han även känt doften av blod, ett byte, kanske. Kanske? Nej han ruskade på huvudet, aldrig att han tänkte sjunka så lågt, speciellt inte för en sån simpel sak som kött till en medlem i flocken. Nej han fick fixa det efter, kanske skulle han kunna vinna litet tid undan också? Inte så att han gömde sig, nej, men han ville gärna kunna tänka ifred.

Tiken ryckte till då någon röst talade, men hon visste inte till vem den rösten talade till. Den som talade rösten kanske hade sett spöken eller något liknande. 

Huggtänderna hägg tag o bytets hals och käftarna "låstes", sedan drog hon långsamt ut byter ur hålet i träd-stammen. Tydliga liggspår syntes ifrån bytet. 
Nu kunde hon äntligen börja äta. När hon skulle ta de första bettet gav vinden henne en pust, en hane. Ett elakt flin spred sig längs mungiporna. 
Nämen ser man på..


Lite längre bort, en distans på ca 40-50m(?) såg hon en varelse, men bara hans skugga hon såg inte hans detaljer.
Men hon struntade i detta och började sakta men säkert tugga i sig maten, ville han tala så fick han väl komma närmare. Just nu var det föda som var viktigt.

[Hade tänkt att han var mycket närmare  ^^ men men, vi kör vidare c:]
Då Tiken inte svarade så undrade an smått om hon var döv, eller kanske stum. Eller så var hon bara ovillig till att svara på det han sagt, eller ens lystra till det. Hur det än var så irriterade det honom. Han upprepade det han sagt, men lät denna gång vinden föra orden till honan, samtiddigt som han började röra sig mot doftens källa igen. Vinden smekte genom honans päls, men verkade mest vara en naturlig vindpust, hon satt i ett träd, verkade det som. De stora tassarna tramade ner vissa av de lägre växterna på marken där han gick, innan han stannade och lät den gula blicken söka efter honan. Hans ärrade kropp var sandfärgad och stack direkt ut från det gröna havet, men honan måste äga en mer passande färg då han inte fick syn på henne.

[Kort och Derp ^^']

BloodQueen hörde rösten tala igen, talade denna röst till henne? Hon slutade äta och slickade bak öronen så att de låg platt mot nacken. Vem var det som störde hennes måltid? Den personen som gjorde det skulle få betala, det var en sak som var säker.
"Vem är du?", frågade hon mörkt.


Hon kunde nu tydligt se individen som talade till henne. Men hon såg honom bra uppifrån, hon kunde inte se hans ansikte. Framtassarna dinglade ner mot marken medans hennes svans bakom henne vaggade långsamt och i en harmonisk takt. Måltiden orkade hon inte äta upp då hennes mage var proppfull. Istället puffade hon ner bambun till främlingen ifall han/hon var hungrig.
"Det finns mat till dig främling, oh förresten mitt namn är BloodQueen", sa hon mörkt och hoppade nerfrån trädet och landade med ett DUNS.


[Sry för att du har fått vänta så länge på mitt svar!]

AVSLUTAT

Då detta rollet har varit inaktivt väldigt länge ~