Etiinari, han hade faktiskt inte varit här så ofta, och mest i kanten av området. Det fanns inte så mycket som tilltalade honom här. Men samtidigt ville han ut dit och undersöka. Speciellt de stora bestarna som vandrade runt där ute. Han trodde inte att han skulle kunna ta ner någon av dem men det hindrade honom inte från att närma sig dem. Och kanske, klättra upp på en av dem. Han log till lite för sig själv. Hans plan var genomtänkt, de stora skulle troligtvis knappt känna hans klor på ryggen, åtminstone inte förren han lyckas ta sig upp på ryggen helt och hållet. De hade så mycket päls. Frågan var, hur skulle han smyga sig på dem, han var relativt liten och säkert inte som ett stort hot mot dem. Men, lite av hans list skulle han behöva få ta till.

Det tog inte så lång tid innan han fann de stora bestarna, de var lite större än när man såg dem på avstånd och han tittade snabbt runt sig och letade efter någon bra att försöka sin plan på. Det gick en långstund medan han väntade på att någon av dem skulle lämna sin lilla, flock. Och hans tålamod sjunk kraftigt. Det var ett under att tålamodet höll så länge hos honom. Allt tack vare Stripes träning. Att Stripe kanske inte skulle gilla vad han höll på med berörde inte hans hjärna något. Han ville rida en av dem! När en av ungarna till de stora bestarna vandrade iväg från de andra. Det var hans chans. Den var mindre, där med lättare. Ett bra val med andra ord! Han började smyga sig fram, försökte gömma sig bakom allt han kunde finna, hans svarta päls med de blåa tecknen talade inte direkt till hans fördel. Men han hade tränat inom detta och desto närmare han kom desto säkrare blev han. Den unga besten var ovetandes och långt ifrån sina flockmedlemmar. Han skulle lyckas med detta. Desto närmare han kom desto tystare försökte han vara. Stannade när han trodde att den såg honom och rörde sig snabbt när den antog att den hört fel. Han kunde höra sina hjärtslag men ignorerade det. Sekunderna innan han sprang mot besten var likt minuter. Det enda som talade om hur kort han väntade var hans få andetag som han tog. Han tog långa sten när han sprang fram mot besten och trots att den reagerade så reagerade den inte snabbare än honom och han kunde känna när klorna nästan gick in i den tjocka huden. Fick grepp om den något toviga pälsen och han klättrade snabbt, om än lite klumpigt då han var van vid träd. Han tog tag i pälsen så fort som möjligt när han lagt sig på ryggen och bet även fast för att kunna hålla sig kvar bättre. Det började läskigt och han studsade runt på ryggen och föll nästan av men lyckades hålla sig kvar med klorna trots allt. När den lilla besten sprang tillbaka efter en stund av att försökt få av honom från ryggen så trodde han verkligen att han skulle dö, men den lilla besten drog endast med sig alla andra i en flykt. Visst var han otroligt rädd men det var grymt också! Adrenalinet pumpade otroligt mycket. Det kändes otroligt bra och han kunde inte hjälpa mer än att släppa ut tungan i vinden som orsakades av farten. Det var härligt.
Bara ett problem, mitt i bestarnas och hans framfart var det en varg. Eller? Ja, en varg satt där mitt i vägen, skulle den trampas ner så skulle det vara hans fel! Han var tvungen att göra något, men vad kunde han göra. Så han ropade, försökte varna den andre, men den andre rörde sig bara lite och inte tillräckligt mycket. Och plötsligt försvann den andre, det var ett konstigt tillfälle han kunde inte komma håg att den andre förflyttade sig. Men efter några sekunders sökande så såg han den andre lite längre bort, i säkerhet från de stora bestarna.
Han tog i klorna hårdare och märkte hur den mindre besten svängde för det hårdare trycket. Han tittade lite förvånat men tog in informationen och hoppade av när den svängt ut tillräckligt och hade börjat svänga tillbaka till flocken för att fortsätta springa med dem. Han började långsamt efter en lätt ruskning närma sig vargen för att se om den fortfarande var vid livet. Och få reda på hur den flyttade sig så snabbt.

[shit, vad derpigt xD ]

Han närmade sig den andre långsamt. Allting var hans fel från början. Han skrämde de stora bestarna. Så han ville verkligen att den andre skulle vara hel och väl för att han inte skulle få det på sitt samvete. Det må låta själviskt, men det var hans första tanke. Hans andra var att Stripe skulle bli besviken och han skulle inte vilja att hans förebild, hans.. Fader, skulle vara besviken eller rent av avsky honom. Så han visade sin lättnad genom en snabb vift på svansen och med öppen mun innan han åter fann sig och tittade på den andre med sitt allvarliga och vanliga ansikte. Hur lyckades den andre med vad han gjorde. Var den andre en ninja också? Han hade då inte hört från Stripe om en annan ninja som liknande denna som långsamt blev synligare då avståndet kortades. Men, den andre hade förflyttat sig väldigt snabbt, nästan som om denne teleporterade sig likt Stripe.
Hans öron ryckte förbi och han tappade tanken lätt när den andre hälsade. Han var inte speciellt glad i okända vargar och hans oartighet - trots bättre vetande på grund av otaliga lektioner från Stripe - visade det tydligt då han hoppade över hälsningen helt och istället talade med en hög röst så att han skulle höra över avståndet.
"Är.. Är du en Ninja som fader?" Han tvekade lätt innan han sade det men ställde sig och andades in så att den blåa bröstkorgen syntes väl i hans stolta hållning efteråt. Han försökte se trevlig ut, det fungerade dock inte allt för bra för honom.

Han tittade på den andre medan denne talade. Han uteslöt ganska snabbt att den andre var en ninjavarg och tittade istället på den andre med något avsmalnad blick. För några sekunder tänkte han att den andre var en inkräktare på deras revir, men snabbt tänkte han om. Det kunde vara så att han själv faktiskt inkräktade på den andres revir. Han slog till lite med svansen innan han lät den hänga stilla mot marken. Hans röst ändrade sig genast till en mer dominant ton, fortfarande med respekt ifall detta var den andres revir.
"Vem är du?" Hans lite mörkblåa ögon undersökte på avstånd den andre vargen. Vargen, det kändes som en varg men. Den såg så väldigt konstig ut, men hans hjärna hoppade till något annat istället. "Hur gjorde du det där? Hur hoppade du ur vägen så fort?" Frågade han, brydde sig int om att den andre frågade vad en ninja var. Han ville inte längre förklara eller veta något sådant relevant. Den andre var rätt tydligt nu ingen ninja som Stripe i alla fall.

[Sorry för långsamt, kort och derpigt svar ;__; blev en liten oförsedd pause från min del.. >: ]