Pågående Event
Senaste ämnen
» I björkens skugga
Igår på 09:22 av snaptubeapkss

» Välkomna till Snöstrand [P]
tis 05 nov 2024, 00:45 av Ivo

» Inte idag heller [Astrid]
tis 29 okt 2024, 21:11 av Trian

» Vi som återstod [Varikset]
fre 11 okt 2024, 19:54 av Varikset

» Trofasthet [Maksim]
fre 11 okt 2024, 19:35 av Maksim

» Hål i mitt hjärta [Molok]
tis 17 sep 2024, 20:22 av Nomë

» Står här lika vilsen som ett barn [Nomë]
tis 17 sep 2024, 19:15 av Molok

» En syster är en börda [Tora]
mån 16 sep 2024, 21:28 av Tora

» Ingen återvänder hem [Zephyr]
mån 16 sep 2024, 20:43 av Varikset

Vem är online
Totalt 166 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 166 gäster. :: 1 Bot

Inga


Flest användare online samtidigt: 221, den tor 07 nov 2024, 23:06
Chatt
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024
oh, fuck it... Dot_cl10 tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol
Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️
oh, fuck it... Dot_cl10 fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol
Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …


 

 oh, fuck it...

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Locura
Locura 
Vampyr 

Spelas av : Emmsa


InläggRubrik: oh, fuck it...    mån 27 jan 2014, 03:08

Jag är så less på den här ständiga ångesten. Jag orkar inte med den. När ska den sluta komma? När ska den lämna mig ifred? Varför ska jag behöva må dåligt? Jag förstår inte, jag har inte ens gjort något. Jag har inte ens gjort något, och ändå mår jag så förbannat dåligt. Jag trodde alltid att jag var stark, att jag skulle klara det, att jag var den som överlevde, den som bet ihop och kämpade och fixade det. Men det är jag inte. Jag klarar inte av det. Jag orkar inte med att må såhär jävla dåligt. Förstår du inte att du får mig att må så jävla, satans dåligt? Du säger att du bryr dig, att du tycker om mig, men när jag ber dig visa det - när jag sitter framför dig med tårfyllda ögon och ber dig visa att du bryr dig så ignorerar du mig. Hur kan du? Vi älskade ju varandra, det var ju du och jag mot världen. Och jag vet, det var jag som gjorde slut med dig. Men varför ska det vara så jobbigt? Jag behövde bara lite tid för mig själv, tre veckor senare ångrade jag mig och ville ha dig igen. Tills sanningen kom fram. Och nu vet jag inte ifall vi försöker reparera något som inte går att laga? Något som är för trasigt för att kunna fixas. Men jag tror och hoppas, som en dum liten naiv flicka. För jag kan inte ge upp dig, jag vill inte ge upp dig. Jag önskar fortfarande att du ska vara rätt för mig, att du ska bli den du en gång var, den som jag blev så förälskad i. Men jag tror inte att du kommer att bli det. Jag tror att det är för sent. För mycket har hänt, för mycket lögner och svek, för mycket hårda ord och hjärtskärande tårar. Så varför hoppas jag då, att du ska ändra dig och att vi ska hitta varandra igen? Jag vet inte, och jag klarar inte av det. Jag klarar inte av att må dåligt. Vad ska jag göra för att må bra? Sluta prata med dig? Ja, det skulle hjälpa. Men hur skulle jag någonsin ha hjärta till att såra dig på det viset? En gång, för inte länge sedan, var du ju mitt allt - hela min värld. Och nu verkar det som att du inte vill annat än att såra mig. Och jag klarar inte av det..... Jag klarar det inte.


behövde bara skriva av mig, och bloggen var inte lämplig för detta.
 
oh, fuck it...
Till överst på sidan 
Dina behörigheter i detta forum
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Hoppa till annat forum: