Solen stod högt över den stora uråldriga barrskogen och dess strålar letade sig ner lite här och var mellan barrtädens massiva kronor. Det var svalt och lungt nere på marken och mossan låg tät. Mossan dämpade ljudet av de 8 tassarna som sakta rörde sig fram över skogen. Den stora svartröda hanen vandrade framför den lilla bruna valpen. Valpen var rätt tanig och det syntes att hon avrit emd om en del. Den stora hanen avr itne så grov han heller, han ahde tappat i hullet sedan var han här sist.

Chi stannade upp då en kylig vind drog igenom skogen och rev i hans päls. Han slät ögonen och njöt av den friska vinden. "Vad säger du Cora. Ska vi stanna här ett tag?"Valpen stannade bredvid hanen. Hon ahde vuxit en del och de blå ögonen betraktade den rödsvata ahnen. Svansne svepte lite bakom henne och hon gav ifr¨ån sig ett kort gläfs som för att visa att hon höll med honom. Chi såg enr på Cora och lade hvuudet på sned. Under de 3 månaderna han haft henen ahde hon inte sagt ett ord.Bara gläfste och skällde och gjorde andra ljud men inte ett ord. Han log vagt men nickade. Den stora hanen sät blicken vandra över skogen. De var inte långt ifrån där ahn ahde räddat Cora.

Med vinden i ryggen så kände han itne doften av vargen som närmade sig.

Den vackra måntiken går med stora steg över den mosstäckta marken, hennes blick söker sig hela tiden efter någon viloplats, det värkte i hennes kropp och mest gjorde det ont på ryggen, hon hade tre ärr som löpte över ryggen, och det vänstra örontoppen är borta också, och tre ärr löpte över det vänstra ögat, dessa hade hon fått från en strid med en björn över ett jaktbyte. och det var inte för så länge sedan så de var relativt färska.

Men tack vare Mitri så läkte såren fint och som de skall, och hon är djupt tacksam att Mitri hjälpte henne. Men varför hon är tillbaka här igen i Nordanskogen? Hon hoppades nog på att stöta på Chi och valp igen, det hade ju trots allt gått ett några månader sen de träffades sist och hon ville se om de båda är okej.

men hon kanske skrämmer valp med tanke på hur hon ser ut nu, och hon hade lovat Chi att vara försiktigt, hur kunde hon svika det löftet, hon ger ifrån sig ett djup suck och bannar sig själv. Hon får snart syn på en bäck och hon går dit, dels för att vila lite och dels för att fukta strupen. Hon böjer ner huvudet och börjar dricka i långa djupa klunkar. Hon känner en kylig vind riva tag i hennes päls och den friska vinden fick henne att slappna av och njuta, hon drog i skogens härliga doft av barr.

Chi såg på Cora och nickade. "Kom vi går vidare så kanske vi kan hitta någon stans att vila för natte" Han började gå emd långa kliv och den bruna valpen avr itne sen att följa efter honom. Han trivdes i denna skog och han undrade om han skulle stanna här. Om hiva skulle kalla på honom måste han lämna denna plats för att än en gång klivain i Kaiwood och stanna där. Han ångrade itne att han gav det löftet till Shiva men han ville leva fritt tills dess.

Cora stannade upp och vädrade i luften. Hennes blå blick sökte i skogen och snart såg hon den mörka gestalten hon känt doften av. Hon såg på Chi men han verkade itne ha märkt något så hon smög iväg själv för att se om hennes nos inte spelade henen ett spratt.

Snart såg hon den svarta tiken vid bäcken och även om hon var mer ärrad nu så ände Cora igen henne. Öronen veks bakåt och hon övervägde att leda Chi bort från tioken men i stället skakade hon på huvudet och gav ifrån sig ett gläfs så båda skulle uppmärksamma henne.

Chi hörde Cora gläfsa till och han stannade upp. Snart såg han henens bruna skepnad och han gick mot henne. "Cora jag ahr ju sagt.." Längre kom han itne för hans röda blick föll på den svarta tiken. Han stannade upp och betraktade henen kort innan han tog sats och med några kraftiga språng var han framme hos henne. "Eira!" Han log mot henne men stannade upp då han såg hur hon såg ut. "Men vad har hänt?" Han gick frma till henen och buffade mjukt på henens hals. "Vad har du råkat ut för Eira?" Det skar i hoom att se henne så här. Se henens vackra kropp skadad på detta viset.

Hon rycker till när hon hör ett gläfs alldeles intill henne, hon höjer snabbt huvudet åt det håll gläfset kom ifrån och vattendroppar droppar från hennes mun ner på vattenytan så det bildas små vattenringar på ytan.

Hon höjer nosen och vädrar i luften och hon känner igen två välbekanta dofter, den ena är valps och den andra är Chi. Hon stelnar till när hon hör Chis glada röst och hon ser hans gestalt komma fram och hon ser ner i marken i ett försök att dölja ärren i ansiktet, men han hade troligen redan sett det. - Chi mumlar hon, hennes röst är glad. men hon vågade inte se på honom.

Hon känner hans mjuka nos mot sin hals och hörde hans oroliga röst och till slut vågade hon möta hans blodröda blick med sin guldbruna. - Jag slogs med en björn för att försvara ett jaktbyte. Hon suckar åt sin egen dumhet. hon slokar med öronen men hon lutar huvudet mot hans hals och drar i hans doft i nosen. - jag är så glad att se er båda igen.. Hon sneglar mot den bruna valpen och ler mjukt och varmt mot henne.

Han såg på henne. Hon verkade osäker och ville först inte möta hans blick men sedan mötte hon hans blick och berättade vad som hänt henne. Hn lyssnade och öronen klippte på hans huvud. "Men Eira, varför slåss mot en björn? Var du ensam då du slogs mot den?" Han buffade lite på hennes hals igen och suckade lite. "Du ahr tur som överlevde och bara fick de där ärren. Hans röda ögon sökte hennes och han lade hvuudet lite på sned. Han själv var inte i bästa skicket heller.

Cora satt och betraktade de två. Hon betraktade den svarta tiken som Chi talat så gott om nder deras tid tillsammans och hon suckade lite. Hon anade avrför Chi hade tagit emd henen hit. Det hade nog att göra emd mötet av den där svartvita vargen som var Chis systerson. Han hade lovat att han skuklle återvända ill nn stans och hjälpa den vargen och Cora gilalde det inte men som alltid sade hon inget. Hon mötte den gyllene blicken från tiken men besvarade inteleendet.

Chi drog sig undan lite från Eira och gav henen en sista buf med nosen. "Jag är glad att du klarade dig i alla fall Eira." HAn log vagt mot henen men sedan dog leendet bort. Han vände sig om mot valpen. "Kom nu Cora och hälsa på Eira."

Hon rodnar en aning och ruskar lite på huvudet. - den överraskade oss, så vi var tvungna att försvara vårt byte. Hon höjer huvudet och ser på honom och ler lite. - jag vet, och jag är glad för det. jag lovade ju dig att vara försiktigt, och se hur det gick. hon slokar med öronen och suckar.

hon betraktar honom och buffar honom mjukt på halsen. - hur är det med er då? du ser ut att behöva mat. hennes ögon lyser av oro, hade de inte ätit ordentligt? hon kanske skulle gå och jaga igen? fast Chi skulle nog binda fast henne här än att låta hennes jaga igen. - Det är ajg med. och jag är glad att se er båda igen.

hon ser undrande på honom och sedan på valpen?- Cora? det är ett vackert namn på henne. Hon ser bort på Cora. Hon undrande varför inte Cora tyckte om henne eller om hon helt enkelt är rädd och osäker än?

Han lyssnade då hon berättade hur de hela gått till. Han nickade lite och gav henen en kort buff med nosne. "Bara du är fösiktig och inte blir mer skadad."

Han log snett då hon sade att han såg ut att behöva emr mat. "Ja det är itne lätt att ta hand om en valp och jaga ordentligt för jag vill ju itne lämna henen ensam så länge." HAn log snett och såg på Cora.

"Ja jag träffade på en varg som kalade enne för Corazón och det fick bli henens namn för jag kunde ju itne kalla henne valp hela tiden." Han nickade åt valpen. "Kom nu Cora. Du behöver itne vara så butter och sitta där borta" Han log dock vänligt mot henne och Cora kom närmare. Hon såg på eira en kort stund innan hon demostrativt gick och satte sig mellan frambena på Chi.

Hon nickar och ler mjukt. - jag lovar, Mitri hjälpte mig med skadorna så de läker som de skall. Hon ger honom en slick på kinden som tack för att han bryr sig.

Hon klipper lite med öronen och ser på honom. - Du vet att jag hjälper er om ni behöver något. Hon ser på Chi och sedan på Cora. - Om ni vill kan jag fixa mat redan nu? fast chi kanske inte ville låta henne jaga? med tanke att hon har gjort sig illa båda gångerna?

Hon ser när Cora kommer fram och sätter sig mellan Chis framben. hon ler vänligt mot valpen igen. - Trevligt att träffa dig igen Cora, du har vuxit sist jag såg dig. henens guldbruna ögon är milda och vänliga. Hon ville hjälpa Chi att uppfostra henne, moderskänslan är stark och hon ville skydda Cora. Men hon ville itne gå ifrån Chi och inte tänkte hon tvinga henne heller, men hon kunde hjälpa dem på avstånd?

Han nickade då hon berättade att hon fått hjälp med sina skador och att de läkte som de skulle. Han buffade på henne och betraktade valpen då den kom och satte sig. Han flinade snett. "Cora inte ska du vara så nu.."

Chi såg sedan på Eira då hon erbjöd sig att jaga åt dom. Han skakade lite på huvudet. "Nej Eira. Du skulle kunna få passa Cora å kunde jag ge mig iväg och jaa. Jag har inte jagat ordentligt på länge nu och det skulle vara skönt att få sträcka ut ordentligt."

hon sneglar på Chi igen och klipper lite med öronen, hon sträcker fram nosen och viskar i hans öra. - har jag gjort något som har misshagat henne? Hon blir lite orolig över det och hennes ögon får någon underlig glimt i sig.

Hon ler lite retsamt mot honom - vad tror du inte att jag klarar det själv? men hon förstår honom och nickar sedan. - okej, det går för mig, men tror du Cora vill det?

Chi lyssnade då Eira viskade till honom och han klippte lite emd öronen. "Nej inte vad jag vet Eira. Tror hon är lite svartsjuk bara" Han sade detta tyst så valpen itne skulle höra.

Cora tittade på dem två då de viskade och hon blev ltie missbelåten och buffade på Chi. Hon ville ha hans uppmärksamhet.

Chi såg ner å Cora och klippte lite med öronen. "Hon får accetera att stanna med dig så jag får jaga. Jag behöver det just nu." HAn behövde tiden ensma at fundera och bara släppa lös. Han reste sig upp och bufafde til Cora. "Så stanna hos Eira nu så ska jag jaga åt oss alla tre."

Hon ser på Cora och klipper smått med öronen, hennes ögon möter sedan chis blodröda och hon nickar, och hoppades att inte Cora skulle springa efter honom. - hon behöver inte vara det, vi är ju vänner. hon ler vänligt mot Chi och sveper med svansen och ser sedan på när Chi säger till Cora att stanna hos henne medan han jagar. - jag skall hålla ögonen på henne.