Xhiro gick igenom skogen lugnt och stilla hon hade vandrat i några dagar utan att stanna men nu sa hennes kropp ifrån och hon var tvungen att leta upp ett ställ för att vila. Hon fann en glänta i den stora skogen som låg gömt bakom en massa snåriga växter och grenar.

Vanligtvis skulle hon bara lägga sig ner vart som helst i en skog för att vila men hon kände sig inte helt trygg i denna skogen den var ny, skrämmande och stor. Xhiro ansade igenom sin vackra färgstarka päls noggrant medans hon låg i gläntan och vilade upp sig plötsligt gav hennes mage ifrån sig ett långt och klagande gnällande.
Hon var tvungen att ignorera sin hunger till det blev mörkare det var mycket enklare att jaga då tyckte hon.

Xhiro ställde sig upp och gick runt i gläntan och tränade på att få olika växter att flytta på sig eller växa sig större. Timmarna flög iväg medans hon tränade och snart hade himlen mörknat och bara en strimma av solen fanns kvar på himla valvet. Xhiro lämnade glänta snabbt och tyst hon gick långt in i den mörka skogen och luktade omkring sig efter ett passande bytes djur.
Snart kände hon lukten av ett litet kid som låg gömt bakom en snårig buske hon sänkte sig mot marken och sakta smög sig framåt mot kidet.  

Men vinden var inte på Xhiro sida idag den ändrade plötsligt riktning och kidet känned lukten av henne och for iväg som ett skott hon satte efter kidet hon tvingade sin trötta kropp till följa efter bytet. Hon började att komma ifatt kidet men hon kände att hennes ben inte orkade mycket mer så hon var tvungen att använda sina krafter vilket hon inte gjorde när hon jagade egentligen eftersom det tog bort det roliga i de hela.

Hon stannade och koncentrerade sig o tecknen på hennes tassar och bröst gav ifrån sig ett glödande ljus plötsligt hördes ett högt skriande. Xhiro hatade att göra på detta sätt men hon var tvungen annars skulle hon bli för svag för att jaga senare. Kidet hade blivigt helt inlindat i växt rötter som sakta kvävde det.
Xhiro gav kidet ande en liten bön innan hon fick växterna att bryta ryggraden på den växterna drog sig tillbaka och kidet föll till marken livlöst.
Hon gick fram och började att äta medans hon lyssnade efter fara men kunde aldrig vara för försiktig när man var på ett nytt ställe.

Sidereum.
avskum, kräk, vider tankarna studsade genom henne. Hon morrade och studsade över marken. Den stora kroppen fick dunsarna att höras på långa håll. Hon fräste och spottade så den gröna geggan yrde omkring sig. Hon vände huvudet mot en trädstam och högg av barken från den. Hennes ögon lös av hat och ilska. Saliven färgade hennes vita nos grön och hon fortsatte morra medan hon gick. Hon kastade med huvudet och såg ut att försöka få bort något från ryggen och huvudet. Hon drog nosen i backen och tvärstannade. "Ge dig iväg!" fräste hon till och föll ihop. Månen började titta över bergskanten och energin fyllde henne. Side la sig ned och lät huvudet falla mot marken, hon var helt slut och kände hur hungern kröp inom henne. Reum hade försökt hålla henne från maten i två dagar för att Side skulle tappa kraft. Hon stönade till och reste sig upp på darriga ben. Hon önskade hon hade Reums hat att leva på, så Reum kunde få känna hur hungern kändes. Hur en tom mage som gnagde och slet i en, drev en till vansinne. Den känslan skulle hon behövt känna, inte Side. Hon skakade på sig och reste sig upp, här kunde hon inte ligga kvar. Det var en fara både för henne själv och för andra. Hon fick aldrig släppa sin gard då det innebar livsfara för alla levande runt om henne! Ja, kanske värst för henne själv. Hon levde ständigt i vetskapen att om hon gav sig skulle hon få lämna denna kropp, som hon så vackert tagit om hand. Reum hade inte annat än gjort förödelse på denna varginnas kropp.

Side sänkte nosen och torkade av det saliv som färgat hennes vita nos grön. Snart var hon vit om nosen igen och hon spottade en gång för att få ut det sista av slaijmet. Hon vädrade i samma sekund mat. Hon höjde huvudet och blundade en gång, drog in dofterna av det järnfyllda blodet och började röra sig med smidiga steg framåt. Side stannade upp i en liten dunge och granskade honvargen som låg och åt av kidet. Saliven började rinna på henne och hon visste inte vad hon skulle göra. Inom henne började Reum koka då hon kände doften av blod, Side samlade kraft från månljuset för att försöka hålla henne borta.

Xhiro njöt av de möra köttet från kidet hon hade fällt varje stycke kött som hon svalde var som en varm vår dag när all växterna började att blomma. Hon hade börjat att slappna av och var inte lika arlet som innan det känndes så underbarat att få fyll magen med mat igen.
Plötsligt hörde hon tunga duns ljud presis som om någon eller något hoppade omkring där ute i skogen.
Var det kanse en älgtjur som gjorde det där duns ljuden? hon satte nosen i luften och vädrade men hon kunde inte känna lukten av någon älg.
Det ända hon kunde känna var en bäsk lukt presis som om något höll på att ruttna '' ursh vilken lukt!'' sa hon och drog sin fram tass över nosen för att få bort den hemska lukten.
Vem eller vad skulle kunna skapa en så hemsk odör!? lukten satt kvar i hennes känsliga nos och ett svagt gnäll kunde höras från henne.
En kännsla kom över henne medans hon försökte att ignorera den hemska odören den liksom kröp längst hennes ryggrad. Var det någon där? eller inbilade hon sig? Hon vädrade igen och kännde lukten av en anna varg och spännde sig omelebart och var bredd på att försvara sig '' Du som gömmer dig kom ut och visa dej! '' hon tittade sig omkring försökta att se den andra vargen.
Hon såg inget först men efter en kort stund kunde hon se ett par ill gröna ögon som stirrade på henne från gläntans slut. De där ögon var skrämande de nästan lös i mörkret men hon tänkte inte vissa att hon var lite rädd. Xhiro rester ragg och höjde svansen medans ett lågt morrande kom från hennes strupe.

Sidereum, ena halvan av henne tittade på varginnan och kidet som låg på marken. Side ville åt kidet medan Reum ville åt varg honan. Hon slickade sig om nosen och andades ljudlöst. När varghonan började vädra något och kroppsspråket talade om att hon inte reagerat positivt på den. Side väntade tålmodigt på varginnans drag och hade Reum i ryggen som kröp och krålade inom henne för att försöka komma fram. Bara en liten smakbit, i ett lår... eller nej i bogen. Kanske rycka svansen av henne? Reum bönade och bad inom Side att få sätta dom gift beklädda tänderna i henne. Hon morrade dovt till för att få Reum att ge sig. Hon kastade till med huvudet när hon kände en sprängande smärta tränga upp i bakhuvudet. Hon slöt ögonen och samlade kraft, kraft att stå emot Reum. Side lyckades ännu en gång att begrava Reum i sitt inre, men för hur länge visste hon inte.

Hon hörde varginnan tala. Side såg hur hon reste ragg och spände sig. "Lugn." Side sade det i samma veva som hon klev ut ur dungen med stolta steg. Hennes huvud var högt buret och hennes bog och bringa var utskjutet. På bogen lös Xet i det klara månljuset, nästan som en spegel. Hon stannade upp några meter ifrån honan och sänkte huvudet. "Jag vill dig inget ont." Side sänkte huvudet för att visa att hon inte utgjorde ett hot mot henne.

Xhiro stirrade på varghonan som kom fram och gick mot henne med stolta steg och högt huvud hon fnös åt detta betende. Varför slösa värdefull energi på att se stolt ut? hon la märket till de lysande Xet på varghonans bog '' intressant '' sa hon tyst för sig själv.
Hon  tittade misstroende på den andra varghonan när hon sa att hon inte vill något ont det var något med denna varghona som inte stämde som om det fanns mer än de två i gläntan. Men hon slutade att resa ragg och sänkte svansen o slutade att morra när varghonan sänkte huvudet  '' vem är du och varför för du sånt oväsen i skogen? '' sa hon och blängde  på varghonan de ända Xhiro ogillade var när någon störde skogens ljud.
Hon la märket till att varghonan tittade på kadavret av kidet med utsvultna ögon '' vill du ha? '' sa hon och bet tag i kadavret och kastade till det till varghonan.
Hon satte sig ner och iakttog varghonan medans Xhiro tittade på henne så använde hon sina krafter för att få trädet bakom henne att sänka sina tjocka grenar så att de bildade ett litet vindskydd över henne men också som försvar ifall det skulle vissa sig att varghonan inte var så trevligt.

Sidereum tittade på tiken och la huvudet lite på sned när hon mumlade något. Intressant, vad var intressant? Hon lät tankarna vandra vidare och väntade tålmodigt på vad varginnan hade att säga. Side lät de gröna ögonen vandra över honans kropp, hon var inte särskilt speciell som andra vargar hon mött varit. Hon såg ganska vanlig ut, kanske var det en varg som kommit från ett annat land? Side vart nyfiken på henne och vandrade tillbaka till nuet när hon blev tillfrågad vem hon var. "Mitt namn är Sidereum, men kalla mig Side. " Hennes röst var lugn och sammetslen, varför hade hon fört sånt oväsen? Side log mot henne och fortsatte. "Jag jagade en fågel. " Hon log mot henne och tippade huvudet lite mer på sned. "Vem är du?" Side tittade på kadavret och sedan på tiken, hon såg förvånat på henne när hon frågade om hon ville ha. "Ja tack snälla. Jag har inte ätit på flera dagar. " Side tog ett steg fram och slet loss ett stort köttstycke och började gnaga på det.

I ögonvrån såg hon hur trädet böjde sig ner mot den andra tiken och Side kände en svag uns av rädsla, visade inget på det yttre men hon var inte all för villig till nya och väldigt ovanliga saker. "Var det du som gjorde det där?" Frågade hon med låg stämma. Hon la sig ner och tog hjälp av sina tassar för få tag om kött stycket och slita det itu. Saliven började rinna på henne och den gröna geggan färgade köttet. Hon släppte inte varginnan med blicken, skulle hon skygga undan visste hon att Reum skulle vara framme i samma ögonblick.

[justify]Xhiro riktade öronen framåt när honan sa sitt namn Sidereum var det ett ganska konstigt namn tyckte Xhiro men hennes namn kanse var konstigt ochså vem vet. Hon fnös åt Side när hon hade sagt att hon hade jagat en fågel måste ha varigt en jäkligt stor fågel om man bedömde efter allt oväsen Side hade gjort. Vem är du? hade Side frågat skulle hon säga sitt namn eller hitta på ett? hon skakade på huvudet en aning vad gjorde det om hon sa sitt namn till side?. Hon tittade side i ögonen och log vänligt mot henne när hon sa sitt namn '' trevligt att träffas Sidereum mitt namn är Xhiro '' sa hon i en mjuk och silkeslen röst och gav side en lätt bugning. Xhiro tittade på side medans hon slet o drog i kid kadavret som en utsvulten valp '' kunde se att du behövde lite energi'' sa hon och flinade en aning.
Hon gned sin kind mot de lena träd grenarna som skyddade henne och gav ifrån sig ett lågt murrande ljud. Xhiro nästan skrattade när side frågade om det var hon som fick grenarna att röra sig '' klart att det var jag vem annars skulle ha gjort det? '' hade side aldrig stöt på en av hennes ras förut?.

Xhiro ögon blev stora i shock när hon såg side tänder och det gröna kletiga geggan som kom fram '' umm... side vad är det för gegga? '' frågade hon i en orolig ton och gick sakta närmare side för att få en bättre titt. Var side skadad och den konstiga geggan var från ett sår? '' om du är skadad så kan jag hela dej om du vill '' sa hon i en mjuk och försiktig ton. Xhiro var bra på att hela andra men en del vargar var misstänksamma mot hennes krafter varför visste hon inte kanske var det för att hennes ras var ovanlig i numoori och att andra vargar inte gillade närkontakt.

Side tittade på tiken och väntade tålmodigt på ett svar. Xhiro... Side avvägde namnet lite lätt, det var ett mycket underligt namn. Hon log vänligt mot henne och tuggade i sig en köttbit. Käkarna jobbade för att dela biten i två delar innan hon svalde. Xhiro talade igen och Side riktade full fokus mot henne. "Ja tack ännu en gång. " Side log vänligt mot henne och tänkte inte själv på att salivade på en börjat rinna. Hon tittade på Xhiro och granskade henne när hon smekte sitt huvud mot trädstammarna. "Fascinerande!" sa ho och slickade sig om munnen. Trädälskare.. Tanken var fylld av hat och avsmak. Side kände Reums tankar tränga upp i hennes huvud och hon började återigen den inre kampen om att behålla förnuftet.

Xhiro fick henne att återgå till nuet och hon tittade ner på köttbiten och sedan på Xhiro. När hon frågade om hon var skadad skrattade Side till lite lätt. Hon hatade att hon fått denna egenskap, den var allt annat än vad hon ville! "Nej, nej Xhiro jag är inte skadad. Jag gissar att du aldrig mött en sån som mig." Side log mot henne. När Xhiro kom fram till henne reste Reum ragg och Side rykte till. Låt hon inte röra oss. väste Reum djupt inne i Side. Side gnydde till när Reum 'satte tänderna' i hennes hjärna. Hon reste sig hastigt upp och backade undan två snabba steg. "N...n...nej det är ingen fara. Jag är halvt månvarg halvt giftvarg." Sa hon med orolig stämma och flackade med blicken. Hon kände Reum försöka tränga fram, men Side hade fått mer styrka nu tack vare köttet och kunde hålla emot bättre. Men Reums hat var starkare än Sides energi, hon måste verkligen bli bättre på att samla kraften av månen. Hon såg nervöst på Xhiro och stod där med sammanbitna käkar.