Skiftanden av årstiderna märktes inte av i Byomi, här var det som vanligt varmt och fuktigt, kanske mer regn och åska än förut men inte så man märkte av det för mycket. Zey-So låg på den fuktiga klippan vid vattenfallet och hennes halvt slumrande blick låg stelt över vattnet som föll ner oavbrutet som den alltid har gjort enda sedan hon kom hit till Draugai. Zey-So har växt till sig under den tiden, hennes figur har blivit kurvigare och linjerna har mjuknat, nu påminde hon inte längre om den taniga, kantiga kargungen hon en gång var. Daglig träning med Achilles och Erakan har gett henne stenhårda muskler som döljdes något av den fluffiga fällen och allmänt tränad figur. Karginnan låg stilla som om hon var en med klippan, enstaka droppar träffade hennes fäll och utan att blöta ner den rann på yttersta lagret av pälsen ner på klippan. Hon har vant sig vid fukten, det var inte längre något hon märkte av.

Vattenfallets dån hördes som alltid i Byomi. Det var ett bekant ljud. Ett ljud som betydde trygghet. Elphaba kände det väl.

Valpen låg på rygg och såg på molnen som skred förbi mot den blå bakgrunden. Då och då passerade en fågel hennes synfält. De var flyttfåglar, och ett tecken på våren. Det hade hennes mamma sagt. Hon rullade över på mage och ställde sig upp. Löv som fallit hösten innan och grus lämnade hennes kropp när hon skakade på sig. Hon smackade med tungan. Att ligga och titta på himmelen hade gjort hennes törstig.

Hon travade med höga kliv bort till sjön. Vattenfallets dån blev högre. Det var ingenting som störde valpen. Hon var så van nu. Det lät inte ens speciellt högt längre. Vattnet hon lapade i sig var kallt och gav henne lätta ilningar i tänderna, men det släckte törsten, så hon var nöjd.

Zey-So fick syn på valpen redan innan hon började dricka. Snabbt och nästan automatiskt slängde hon på sig sin osynlighet och nu i sittande läge fortsatte att studera den lilla.
Vagt kunde hon minnas en gäng valpar under flockmötet när hon blev presenterad av självaste Iwaku men hon var då så nervös att hon knappt mindes något av den mötet. Hon mindes hur en hona blev bestraffad över sin sena inkomst och hur Iwaku sa att denna hona nu var under valparnas rang. Detta kunde betyda att Zey-So var över valparna. Så hon hade full tillåtelse för en liten djärv skämt.

Med tysta steg, snabba och smidiga klättrade hon ner från klippan och rörde sig mot den lilla valpen som började lapa i sig det kalla, friska vattnet. Fortfarande osynlig ställde hon sig bakom henne och gav valpen en lätt knuff i baken med ena framtassen, klorna höll hon naturligtvis indragna, hon ville leka, inte ge skador.

Elphaba var fullt omedveten om faran som lurade bakom henne. Åtminstone fram till hon kände en puff i rumpan. I nästa ögonblick dök hon ner med huvudet i vattnet. Chockat backade hon undan och drog häftigt in luft i lungorna när hon lämnat vattnet. Hon såg sig förvirrad omkring. Vem hade knuffat henne? Hon kunde inte se någon. Vattnet droppade från hennes haka och kinder. Dumt såg hon sig omkring. Hon kunde inte se någon alls. Hon ruskade våldsamt på huvudet till hon började känna sig lätt yr och var tvungen att sätta sig ner. Hon såg sig om på nytt. Vem hade knuffat henne?

[Inte så långt, men eftersom att Elphaba är trög och Zey-So osynlig så finns det inte så mycket mer för mig att skriva xD]

Zey-So brast ut i skratt när hon såg valpens förvånade ansiktsuttryck och hur komiskt valpen dök ner med huvudet före i vattnet. Zey-So backade bort från valpen och började ge ifrån sig skrämmande väsande ljud, hon försökte tappert imitera en vampyr men lungkapaciteten räckte inte till och väsandet gick över till hes andning.

- Leave her alone, you're embarresing yourself.

Zey-So vände blicken mot Guardeiron som stod en bit ifrån med en irriterad ansiktsuttryck och piskande svans. Hans sätt att alltid ge sig inte i vad hon gjorde under sin fritid började gå på nerverna, senaste tiden har skyddsängeln fått för sig att Zey-So's moral och uppförande krävde ständig kontroll och var därför omutbar som vanligt. Hon skickade honom sin känsla av irritation. Att tala med någon som ingen annan kan se eller höra skulle bara få andra vargar att se henne som en harmlös galning.

Hon vände blicken mot valpen, suckade och blev synlig. Aldrig fick hon någon chans att busa och skrämma någon.

[Zey har en skyddsängel som bara hon kan se och höra, han kan se henne även om hon är osynlig och kan även se andra demoner, så om Elphaba har någon demon kan hon gärna låta den komma fram :D ]

Någon skrattade. Elphaba kunde inte helt säga varifrån ljudet kom. Hon såg med misstänksam blick runt omkring sig. Om det var Ira som hittat sina krafter skulle hon aldrig mer få en lugn stund. Det doftade inte som hennes syster men man visste aldrig med henne.
Ett väsande läte kom från ingenstans. Hennes öron var på väg att läggas bakåt. Det här var lite otäckt nu.

Valpen hade öronen på helspänn nu. Fanns det någonting farligt hon inte kunde se var hon tvungen att förlita sig på andra sinnen. Hon kände doften från den andre. Hon kunde höra den. Frågan var bara var den var? Hon hade inte hört talas om någon som inte kunde ses med blotta ögat.
"Hallå?" frågade hon försiktigt rakt ut.
Kanske kunde hon konversera med den. Kanske var det någonting som doftade varg men som inte var det. Som en ande av någon slag.

Plötsligt, framför hennes egna ögon, uppenbarade sig en fläckig individ. Elphaba hoppade skrämt till. Hon hade inte förväntat sig att den skulle bli synlig. Hon hade inte ens trott att den kunde bli synlig.
"Sluta skrämmas!"
Hon morrade ilsket till. Hon tyckte inte om att bli rädd. Vagt kände hon igen den andre. Hon hade nog sett den vid någon av mötena - vilket ledde till att den antagligen var med i flocken. Då kunde den ju inte vara elak, eller hur?

[Elphaba har varken demon eller ängel c: Hon är en helt normal liten prutt c:]

"Hallå? Sluta skrämmas!"

Zey-So log nöjt när valpen hoppade till. Det såg så roligt ut, precis på samma sätt skrämde hon sin syster när de var barn innan Sey fann sina telepatiska krafter och kunde läsa systers tankar.

"Äh.. Jag skojar ju bara. Är du alltid så seriös?

Karginnan gick försiktigt om valpen och satte sig på en torr fläck i klippan.

"Du är Ira va?"

Hon log lätt

Elphaba räckte ut tungan åt den äldre tiken. Allvarlig, hon? Bah! Dumrumpa!
"Nej, jag är Elphaba." svarade hon på den andres fråga. "Ira är min syster."
"Vem är du?" frågade hon och lade huvudet på sned.
Hon kunde gissa sig till att det var en flockmedlem. Annars skulle hon inte vara här på reviret. Iwaku eller hennes föräldrar skulle inte tillåta det.

När Elphaba räckte ut tungan åt Zey-So hittade hon inte på något mognare än att besvara gesten.

"Nej, jag är Elphaba. "Ira är min syster."

"Ah, juste..så måste det vara. Men ni är endå alla lika."Zey-So flinade.

"Vem är du?"

"Jag är Zey-So. Menig här, så du får visa mig respekt valp!"
sa hon med en retsam stämma och nickade sedan.

Elphaba funderat över det. Ira och hon var kanske rätt så lika, men Leviathan skiljde sig från de båda. Det var bara han som var helvit.

Zey-So? Vilket lustigt namn hon hade. Elphaba valde att inte säga det högt.
Menig? Rang hade ännu inte någon betydelse för valpen.

Hon pruttade med tungan mot henne.
"Du bestämmer inte över mig."
Det var det bara hennes föräldrar och Iwaku som gjorde!

[Åh, Flablabla, du är så mogen <3]

"Du bestämmer inte över mig."

Zey-So fnös kort och med ett lätt rörelse slog till valpen över huvudet med svanstippen.

"Kanske inte, men jag kan berätta för din mamma och för Iwaku om hur respektlös och arrogant du var mot flockens soldat. Tänk hur arga de kommer bli på dig"

Hotade hon och fnös sedan. Valpen var söt men fortfarande så var hon tvungen att lära sig om flockens regler och respekt

Elphaba blängde på Zey-Sos svanstipp. Dumma svans.
"Tänk hur arga de kommer bli på sig."
Hon blev med ens rädd. Tänk om de skulle bli jättearga på henne. Hon svalde hårt och öppnade munnen för att be om ursäkt. Sedan ändrade hon sig och sträckte istället på sig. Zey-So hade inte någon rätt att komma och bestämma.
"Skvallerbytta." sade hon.
Tänkte hon skvallra var hon en skvallerbytta. Så det så.
"Jag kan också skvallra."
Hon mindes plötsligt att hon trillat i vattnet.
"Du försökte dränka mig." anklagade hon.
Ja, så var det förstås. Hade den äldre tiken inte knuffat henne hade hon aldrig ramlat i vattnet. Och hon kunde inte riktigt simma ännu. Hade hon dött hade allting varit Zey-Sos fel.

"Du försökte dränka mig."
Zey-So höjde ögonbrynen och roat reste sig upp.
"I knädjupt vatten??"
Hon ställde sig i vattnet som valpen förut drack ur, nådde henne, vuxna karginna precis under knäna. Väldigt svårt att drunkna i, men om man är envis så kan det gå även för Elphaba.
"Kan du simma föressten?"

Elphaba såg på vattnet. Hon räckte definitivt inte upp till Zey-Sos knän, så för henne hade det inte varit några problem att drunkna...
"Kan du simma förresten?"
Valpen vej undan blicken och vinklade öronen bakåt.
"Nej." sade hon sedan tyst.
Om inte sprattla som en toka för att hålla sig ovan vattenytan räknades? I övrigt kunde hon inte simma.

Zey-So la öronen något bakot innan hon spetsade de igen. Hon har lärt sig simma helt naturligt på egen hand, många kargar kan sånt infött men Elphaba verkade på riktigt inte kunna simma.

"Ska jag lära dig?"

Hon gick in i vattnet och lite längre ut så att vattnet nu täckte hennes graciösa ben men lämnade bringan torr.

[Jag vill bara passa på att påpeka att knät på en hund sitter ganska högt upp c': http://www.netasark.se/bilder/omchihuahua/standard/chihuahua_anatomy.jpg]

Elphaba såg på den äldre tiken. Kanske.. kanske skulle hon ta och lära sig att simma. Det var nog ganska bra att kunna det om man bodde så nära vatten.
"Vill du det?" frågade hon och viftade vagt på svansen.

[länken är död]

Zey-So log lätt.
- Jag skulle inte föreslå det om inte jag menade det.
Hennes röst var allvarlig, hon höll alltid sina ord. Hon böjde benen och dök ner under vattnet för att dyka upp en liten bit ifrån honan nu på djupare nivå. Simma har hon kunnat sedan hon vart liten, mindre än Elphaba var nu

[Men bajs då ._. Jaja 8P]

Elphaba log glatt mot Zey-So. Hon såg nyfiket på när den äldre tiken dök, för att sedan komma upp igen, nu ännu längre ut än tidigare. Själv såg hon ner i vattnet med viss oro. Försiktigt började hon vada längre ut och snart hade hon vatten upp till halsen.
"Nu då?" frågade hon försiktigt.
Hon var inte helt säker på det här.

Zey-So simmade närmare till valpen så att hon nu nådde bottnet och kunde om det skulle behövas putta Elphaba på land och heller inte låta henne simma ut allt för långt på en gång.

- Nu tar du ett djupt andetag och fyller lugnorna med luft, det får dig att flyta så när du andas försök att se till att dina lungor är fyllda hela tiden.

Zey-So ställde sig bredvid valpen och såg på.

Valpen nickade åt Zey-sos ord. Fyll lungorna med luft och försök att alltid ha de fyllde. Det borde ju inte vara så svårt. Hon drog ett djupt andetag. När hennes lungor var fyllda drog hon upp tassarna från bottnen. Det gick! Hon flöt! Hon flöt! Åtminstone en liten stund. Efter bara några få sekunder av lycka sjönk hon och fick huvudet under ytan. Elphaba satte snabbt ner tassarna och kom upp ur vattnet igen. Hon släppte ut luften ur lungorna.
"Det där funkade inte alls!" sade hon.
Hon skakade på huvudet i ett tappert försök att bli av med vattnet i öronen.

Valpen nickade åt Zey-sos ord. Fyll lungorna med luft och försök att alltid ha de fyllde. Det borde ju inte vara så svårt. Hon drog ett djupt andetag. När hennes lungor var fyllda drog hon upp tassarna från bottnen. Det gick! Hon flöt! Hon flöt! Åtminstone en liten stund. Efter bara några få sekunder av lycka sjönk hon och fick huvudet under ytan. Elphaba satte snabbt ner tassarna och kom upp ur vattnet igen. Hon släppte ut luften ur lungorna.
"Det där funkade inte alls!" sade hon.
Hon skakade på huvudet i ett tappert försök att bli av med vattnet i öronen.

Zey-So såg på med kritisk blick på när valpen fyllde kroppen med luft och hur tassarna borde ha släppt från bottnet, tikvalpen flöt en liten stund innan hon tvingades att andas ut och genast dök ner under vattnet, iof bara en kort stund då hon dök upp med anklagande ton riktad mot Zey-So.

- Kommer ju inte funka på en gång.
svarade hon uppfostrande och gick fram till valpen.

- Andas in igen och när du ska andas ut får du trycka ifrån med tassarna för att hålla kroppen flytande, sedan andas du in igen men då ska du inte sluta utan rör på benen för att ta dig fram i vattnet.

Elphaba försökte förstå vad det var Zey-So menade. Andas, sprattla, try... Nej. Tryck ifrån, andas, SEN sprattla. Eller? Det snurrade i valpens huvud av all information.
"Jag förstår inte riktigt." sade hon sedan med tyst stämma.
Hon ville inte verka dum.

Zey-So skakade på huvudet, kanske var hon ingen vidare lärare trots allt men hon gjorde ännu ett försök och bytte taktik.

Hon vadade fram till valpen och grep tag hennes rygg för att hålla henne flytande.

- Nu..rör på tassarna.

När hon hade munnen full av Elphaba kunde hon inte riktigt säga det hon ville få sagt och valde att mentalt skicka henne en bild på hur hon själv simmar, bilden kommer iof vara från Zey-So's synvinkel men kanske det kommer hjälpa om valpen får se på hur en annan ser sig själv simmande.

Hon kände hur tassarna lämnade den mjuka bottnen under henne. Det var en otäck känsla och hon var glad att Zey-So fanns där med henne. Nu var det bara att röra på tassarna. Hon började vifta med framtassarna. Där bak sparkade baktassarna. Ojämnt. Det här var svårt! Plötsligt kom en klar och tydlig bild upp i henne huvud. Det var hon själv som simmade. En konstig, lätt tryckande känsla följde med bilden. Elphaba sprattlade överraskat till och skvätte upp vatten i sitt ansikte.
"Vad var det?" frågade hon.
Hon hade aldrig varit med om någon liknande.
"Kan du göra det igen?"

[Ledsen att det tog sån tid >-<]

Zey-So vadade ut ur vattnet medans hon höll ett tag om Elphaba's nacke och bara vid strandlinjen släppte hon taget, det var djupare än förut men valpen skulle säkert kunna stå där.

"Vad menar du? Bilden? Jag har en liten del av mentala krafter som låter mig skicka egna tankar, känslor till andra. Men om du inte vill så är det bara att fokusera på något annat. Jag är ju som sagt ingen telepat som kan trycka tankar på andra.."

Zey-So ruskade på sig och med lätt hopp kom upp ur vattnet. Benen har börjat värka lite av kylan och hon ville hinna torka lite innan hon skulle gå ner i vattnet igen.