"Theia." Hennes röst, som förr brukade vara så stadig, så full av kraft var nu inte mer än en svag viskning. Theia såg hjälplöst hur hennes mor sakta försvann ifrån henne.
"Mor!"
De två mördarna fanns inte i längre.
Theia såg bara sin mor.
Hon såg inte honan som närmade sig dem. Hon hörde inte hennes ord. Hon kände inte när hennes käftar rev upp hennes skinn.
Modern öppnade långsamt ögonen och stirrade förvirrat omkring sig. Ett litet hopp tändes inom Theia. Men i samma ögonblick slöts ögonen igen.
"Det skulle inte sluta så här, mor." Viskade Theia stilla och lutade sitt huvud tätt intill moderns.
"Alla måste vi göra uppoffringar. Var stark min dotter."
(Och sen fetdog hon.)
(orkar seriöst inte med det här rollet xD Ingen inspiration alls, ska vi försöka avsluta?)