Den askgrå tiken med den blåa luggen och manen hade hittat et lya alldeles på gränsen mellan Numoorislätten och lövskogen. Några få träd stod placerade runt lyan och gav den skugga medan slätten låg öppen och välkomnande. Den aksgrå tiken var rund om magen och det var uppenbart att hon bar på valpar. Hon hade befunnit sig här nu de senaste dagarna och fixat till lyan inför den kommande födseln.

Denna dagen låg hon och vilade på en stor sten en bit ifrån lyan. Dagen var underbart vacker med en strålande sol och helt molnfri klartblå himmel.Hon låg och vilade ig. Hade lyckats jaga natten som var och bunkrat upp med mat som hon gömt lite här och var runt omkrinjg. Så hon itne skulle behöva lämna de små då de väl var här. Hon låg med huvudet lite åt sidan så hon kunde kika på den stora magen och ett lyckligt leende spelade på hennes svarta läppar. Hon hade känt på sig att det snart var td då det plötsligt högg till djupt nere i magen på henne och hon reste sig upp då den första kraftiga värken kom. Hon gnydde till och rädslan skymtades nu i henens öron innan hon snabbt hoppade ner och försvann in i lyan innan nästa värk kom.

Efter flera timmar då natten lagt sig över landet så var den aksgrå tiken klar. Hon låg utmattad med 5 små liv vid sin mage. Alla nogrant tvättade och alla diade i sig den viktiga första mjölken.

(Nu är valparna födda! Vill valparna skriva ett svar är det okej men helst ingen annan.)

NU är valparna födda :-)

För den lilla valpen blev det många upplevelser på en och samma gång. Det skulle fortfarande dröja nästan en månad innan han skulle kunna öppna sina ögonlock, men genom de tunna ögonlocken kunde han ändå ana att ljuset runt honom förändrats. Dofterna slog emot hans sköra, unga nos, och förundrat, men stelt, höjde han huvudet och gnydde till av förvåning över allt det nya. Kunde hans mun göra ljud? Det var någonting nytt det med.
Någonting hade strykt över honom, dragit av de mesta av spåren från födseln. Var det hans mor? Varelsen luktade gott i alla fall, och gav i från sig värme. Han makade sig närmare, och började glatt dia från sin mor. Smaken var ny, men han gillade det. Fortfarande rörde sig inga riktiga tankar i hans huvud, utan det var instinkterna som styrde hans lilla kropp att göra det som behövdes för att överleva.
Den lilla valpen var grå, precis som sin mor, men med en skiftning mellan mörkaste grått till en ljus variant. Ännu syntes inga spår av den kommande manen, men om man tittade noga var håren över nacken en aning styvare än resten av pälsen. Någon gång i framtiden skulle de sträva håren dela sig från de andra, resa sig upp mot skyn i en sorts tuppkam. Färgen var ännu okänd, utan de styva håren var fortfarande gråa.

Under de slutna ögonlocken gömndes ett par mintgröna, vänliga ögon. Ögon som i framtiden skulle se mer än han någonsin anat, och som en dag, skulle få vara med om otroliga saker.

Allt förändradets på en kort stund och hans lilla medvteande vaknade sakta till liv då moderns skära tunga sveptes över hans gulrödbruna sträva päls. I nacken kunde man endast skymta de gröna stråen som skulle växa sig till en lång grön mankam. Ännu kunde han inte öppna ögonen men då han väl skulle visa sina ögon skulle han visa de udda ögonen, ena gröns som faderns de andra gyllene som hans morfars mor.Hans svans var kort även för en nyfödds dock skulle hans svans inte bli lika kort son fadenrs men itne av full längd heller. Han var en blandning mellan moder och fadern. Den bruna nosen sökte mot moderns mage och snart fann han en spena och diade girikt. Den blålila tungan omfamnade spenan och höll fast.

Allt gick snabbt, det blev svalt, det var skönare på den platsen innan. Alltid varmt. Men det hade tydligen ändrats för den lilla vita valpen.

Hennes svarta små tassar med snabbt följande gråa strumpor kunde man finna på både fram- och bakben. En svart rand från svanstipp till nos med även några få blåa strån som man och lugg. Röda ögon ska även få kläckas, små diamanter runt vardera öga omfamnas i svart.

Den gråa nosen sökte sig efter sin mors doft, dom svarta tassarna försökte att greppa om marken, det gick bra och den lilla valpen kravlade sig sakta fram till moderns mage. En len tunga strök sig över hennes kropp då och då, det var mysigt i denna nya värld.

I framtiden då den lilla valpen kan se, kommer hon att få upptäcka världen runtom lyan och miltals från det, men hon kommer även att se ett blått ljus om nätterna, allt kommer bli i en blå nyans.
Hennes månmärke likt ett X under vardera öga ska förändra hennes syn under endast natt, något hon kommer att trivas och vänja sig med.

Luften nästan slog emot valpen, den lilla hanen misstyckte inte. Den kyligare luften omslöt honom lika mycket som mörkret som ständigt omgav honom. Men det var inte samma nu som nyss, mörkret kändes mycket ljusare som om solens ljus stack på utsidan av hans slutna ögonlock. Den gråa pälsbollen sökte sig mot värmen, sin moders värme och den livsgivande mjölken. Försiktigt tog han sig krypande fram på sina svagt blåa tassar. Den varma mjölken var söt, och god. Underbart god. Energin som den ljuva drycken spred sig i kroppen men det dröjde inte länge innan en plötslig trötthet för över den unga vargen. Att komma till en värld så full med lukter och ljud som han aldrig tidigare mött, var mer än han klarade av att ta in vid den här tidpunkten. Han kurade ihop sig så nära sin mor som han kunde, kände den pulserande värmen utstrålades från hennes kropp. Redan när han var så här liten lekte skuggorna runt hans tassar, de fanns där från den första stunden i den nya världen och kommer följa honom genom hela livet.
Hans pälsfärg var ganska lik moderns, den var grå iallafall. Men ett svagt täcke av fadern var svept över honom, ena sidan på valpen var mörkare än den andra. Det var inte i närheten av lika kraftig övergång mellan färger som hans far hade, men den fanns där för den som brydde sig om att undersöka honom med blicken. Förutom den gråa kroppen var han "tår" och öron en mjuk blå färg som för stunden nästan smälte in med hans kroppsfärg. För varje millimeter han växte skulle den blåafärgen bli mer framträdande och en dag skulle den bli en mycket framträdande färgklick.