[ Som några kanske vet så föddes faktiskt Damon på en annan sida och hela hans historia är framrollad. Satt och kollade min gamla dator idag och hittade gamla rollspel samt hans sanna historia innan Numoori tiden så tänkte dela med mig utav den! Och ja, hans historia är så här och liiite till (har ej tagit med från numoori tiden) Jag har även skrivit rent lite utav texten då den var kaos från början, men troligen låter det fortfarande cp på vissa ställen. Men det får ni som orkar läsa leva med ;> Har även gamla relationer mm jag kommer lägga upp här ]


Dom hade hittat mig, och jag visste att det var nu eller aldrig. Men hur var det möjligt? Det var flera år sen som vi sist hade stått öga mot öga. Lik som då, fanns det ännu något djupt inom mig som höll tillbaka och tvekade. Musklerna blev till is och jag kunde inte röra mig ur fläcken. "DAMON! Stäng av, SLÅSS!" Det var hennes gälla skri och sista kraft som fick mig att komma tillbaka.
Det var nu som jag skulle fälla honom, besegra en ren ondska och bli kvitt en utav många fiender. "NU!"

2002 - 02 (Damon föddes)

Från starten

Likt varje natt uppe bland de snöfyllda bergen var det extremt kallt då Xentinos skulle bli far och få sin andra kull, den här gången var det en vacker tik med namnet Sorini som fick äran att bli mor. I kullen fanns det tre valpar, två hanar och en tik. Likt sina föräldrar och resten av flocken var valparna lika vita som nyfallen snö, förutom en.
Under det första månaderna handlade det om att överleva och ta sig ann kylan för att ta till lärdom då kylans krafter cirkulerat kring familjen i generationer. Den ena valpen klarade inte av kylan, och det blev Nariz död. Trots hennes tidiga bortgång lärde sig dom små valparna att ta emot smärtan och komma över den, dessutom var dom inte helt ensamma då det fanns syskon kvar från Xentinos tidigare kull.
Damon såg sin mor Sorini som en ängel sänd endast för att hjälpa honom genom livet. Han hade inte talets förmåga som liten och resten av flocken trodde att han var född stum, men Sorini visste att det inte var sant så hon gav aldrig upp hoppet vilket lönade sig i längden och det fick resten av flocken att börja viska och tissla. Xentinos började bli gammal och sökte en arvinge och från början var det menat att Damons äldre halvbror, Vision, skulle få leda dom i framtiden, men Damons framsteg stal all uppmärksamhet.

Familjen

Damon avgudade sin mor över allt annat och var för det mesta tillsammans med henne istället för att följa med sin far på träning, det var knappt så att dom kände varandra. Trots att hans mor verkade ha ett så gott hjärta började han tveka på sitt egna i redan unga år då han fick tankar som inte riktigt tillhörde honom själv, men Sorini kunde alltid skrämma iväg dom mörka tankarna. Xentinos däremot var inte lika vänlig som modern, han var inte ens vänligt inställd till dom i flocken. Under den tiden kunde Damon inte förstå hur det kunde ske, men fick lära sig av sin far att man skulle vara elak och hård, annars skulle andra aldrig följa en. För vem skulle vela ha en svag och osäker ledare, när man kunde få en stark och bestämd sådan?
Damon levde i en falsk tro om ondska och försökte alltid sätta sig in i den rollen som Xentinos ville ha honom i. När han blev cirka 10 år insåg Damon att allt det som fadern byggt upp va fel, Xentinos va helt galen och hans mor förklarade att det inte var hans far han hade mött, utan det var någon annan. Just hennes ord va "Din far är inte ensam, ett ont väsen delar hans kropp med hans själ. Det är en ständig kamp, klandra honom inte." Han trodde henne och valde att acceptera det han hade hört.

Framtiden

Han började drömma om ett liv bortom flocken efter ett möte med en varg från skogarna långt nedanför bergen. Han sa aldrig sitt namn utan bad Damon kalla honom för "skogsvargen". Denna skogsvarg berättade om gröna och varma dalar som kunde ge en allt man önska, han berätta även om eviga strider som pågick mellan onda och goda flockar. Det var även denna skogsvarg som lärde Damon skillnaden mellan gott och ont, han fick även reda på att denna varg tillhörde en mindre flock som ansågs vara en sammanförd klan som inte hade några krafter, vilket kom som en chock då Damon själv hade fötts med krafter. Skogsvargen berätta om närstrid vilket var helt nytt för Damon då han enbart fått lära sig att hantera sina krafter i strid, aldrig sin kropp.
Efter mötet återvända Damon "hem" för att berätta för sin mor vem han hade träffat och vad han hade fått höra. Damon fick ingen större respons först han nämnde att han ville dit, till dom gröna dalarna. Flera i flocken började tala om förräderi medan hans halvbror Vision mer än gärna ville köra bort honom. När Xentinos fick höra om det hela vart han rasande, ingen hade någonsin sett honom så arg. Fadern va inte sig själv, det kunde Damon konstatera då han möttes utav ett par ilskna röda glödande ögon framför sig. Fadern hade alltid haft ljusblåa annars. Om det inte hade vart för att hans älskade mor gott emellan och beskyddat Damon med sitt egna liv hade det vart han som dött, och inte hon.
Xentinos dödade Sorini men gav Damon skulden, och alla i flocken trodde honom. Det var dags att fly.

Flykten

Damon hann inte långt först Vision kom i kapp, det blev hans första riktiga strid, mot hans bror. Det blev ingen överdrivet lång strid, inte speciellt våldsam heller då dom båda ännu bara var valpar. Det blev dock allvarligt när hans far kom i kapp och han var redo att döda sin egna son, men ännu en gång hann Damon fly. "Du kommer aldrig komma undan, du ska straffas! Du ska plågas! Du ska bli hemsökt av dom du skadat, dom du dödat! Dom ska hemsöka dig tills den dag du faller, tro mina ord!" Det var det sista Damon hörde då han sprang för sitt liv.
Då han kommit ner från berget och bort från all snö möttes han utav något han aldrig känt förut. Värme, både från solen och jorden han stod på. Hans kropp darrade och hans energi var nästan helt slut då han föll ihop på marken, hur länge han låg där visste inte ens han själv. Det enda han kom ihåg från den stunden var att någon talade till honom. En varg med helt främmande röst som tillhörde en tik och hon frågade vad han gjorde på deras revir. Damon var förvirrad och stum utav utmattning, och tiken verkade ta det som ett hån och tänkte gå till anfall. Men innan det dödliga bettet stannade hon upp med en suck. Tiken hade bestämt sig för att låta honom va och istället lämna honom där alldeles hjälplös. "Hjälp mig.." hade Damon stammat fram och försökt resa sig men misslyckats, och tiken hade inte ens reagerat utan fortsatt sin färd. "SNÄLLA HJÄLP MIG!" den här gången stannade hon, och vände tillbaka.
Damon fick lära sig vem denna tik var och vilka hon tillhörde. Det va samma flock som skogsvargen hade vandrat med, och detta var deras ledare Rimaala. Damon gav henne snabbt smeknamnet Rima, och hon gav honom smeknamnet "lilla blå", då hon så förtrollat fastnat i valpens ljusblåa ögon.

Rima, Fight Wolf

Han fick följa med denna ledare tillbaka till hennes egna, och till Damons stora förvåning fanns där endast tre andra vargar. Flocken Damon själv hade tillhört hade vart betydligt fler. Rima förklarade att dom inte va en riktig flock och att dom alla tillhört andra flockar från början men sen känt att dom inte hörde hemma där. Han fick även veta att skogsvargen var död, hans riktiga namn hade vart Thunder. Dom andra tre hette Kiro, Demi och Lotusi.
Damon fick vandra med dessa vargar och fick lära sig mer och mer om den, till exempel att ingen av dom hade någon som helst krafter utan använde sin styrka till strid, med endast kroppens muskler. Dom kallades även för "fighting wolves" utav övriga flockar i landet.
FW var en hatad klan i dalen, just för att dom var sammanförda och lärt sig stridstekniker som tog flera år för andra att lära sig. Dessutom hade Rima lett en annan flock tidigare men blivit utvisad, men mer hade hon inte sagt.
Rimaala var en bra ledare och Damon började se på henne som en ny mor, för på något sätt påminde hon honom om Sorini, dock var hon så som Xentinos hade sagt att en ledare skulle va. Men inte elak, bara bestämd.


Förlust

För första gången i sitt liv fick Damon bevittna en blodig strid mellan främmande vargar. Det hade vart två flocklösa vargar som gått till anfall och Rima hade gett Damon skydd under den tiden, men han kunde fortfarande se vad som skedde framför buskarna han låg i. FW förlorade två av sina medlemmar, Lotusi och Demi. När striden var över började Rima och Kiro att vandra iväg utan att bry sig om sina egna som låg livlösa på marken och Rima berätta att det inte fanns något att göra, för dom skulle ändå inte kunna vakna igen. Hon förklarade även att dom lämnade svaga och skadade efter sig också, det var därför hon vid första tillfället lämnat Damon men sen vänt då hon såg att han hade haft livsglöden kvar.
Trots deras förlust upptäckte Damon hur starka dessa vargar egentligen var som hade förlorat sina krafter och förlitat sig på sin sanna styrka egentligen. Det var då han bestämde sig, han ville bli en av dom.

Hård träning

Rima hade inget emot att lära upp Damon vad som gällde ute på stridsfältet, men hon förbjöd honom att använda sina krafter. Till en början var det svårt och hans "mästare" gav nästan upp innan Damon började förstå. "I strid måste du stänga av allt, lyssna endast på dig själv och dina andetag för att försäkra dig om att DU är vid liv. Det är viktigast. Lyssna inte till din fiende, för dom kommer försöka sänka dig verbalt." Det var den första teknik han fick lära in, därefter handlade det om att skydda sig rätt och attackera sin fiende på rätt sätt beroende på hur stor denne va.
Rima försökte även lära Damon att hitta sig själv, för han hade berättat om röster i hans huvud och okända ansikten som dykt upp både i hans drömmar och vakna tillstånd. Han trodde ett tag att han höll på att bli galen då han såg sin mor igen, och hon verkade så levande. Rima lärde Damon att det var en svag punkt hos honom och att han var tvungen att kontrollera den, han skulle kunna göra det till sin egna styrka och känna att hans mor va med honom i strid.
När hans träning va klar hade han inte använt sina iskrafter eller kylan på flera år, han hade då hunnit bli 15 år.

Kluven

Rösterna i hans huvud blev värre, och det var en röst som talade högre än alla dom andra. Rösten bad honom göra saker, till en början var det bara små saker som han gick med på, men sen började det gå för långt. Rösten ville att Damon skulle skada sina nära.
Under en sen natt hade Damon sökt sig bort från Rima och Kiro, för han ville inte tappa kontrollen som han lärt sig ta ann.
Kiro hade följt Damon den natten, och det va första gången som rösten, själen, tog över honom. Damons ljusa ögon blev röda och hans lugna uttryck hade blivit förbytt med en psykopats mask. Han gick in i närkamp med sin egna flockbror, och Kiro föll offer för Damons mörka sida. Rima dök även hon upp och gick till anfall, och hade hon inte haft den styrka hon hade skulle hon inte kunna ha räddat Damon från sig själv. "Du har fläckats ner utav blod, lilla blåa. Men det var inte ditt första offer, det är demonens verk. Lilla blå, dina ögon har blivit så tomma, så mörka. Tappa inte kontrollen nu när du kommit så långt. Finn dig själv igen" Detta var även dagen han gav sitt mörker ett namn.
Rima verkade inte ens bli arg under den perioden utan levde vidare, och dom båda vandrade nu istället ensamma tillsammans.


Farväl

Xentinos var tillbaka, men inte ensam. Han hade en från flocken med sig samt Damons halvbror. Dom hade letat i flera år och äntligen funnit de dom sökt. Striden bröt snabbt ut, Xentinos mot Damon, men även hans mästarinna stod vid hans sida. Rima slogs tillsammans med honom för att dra undan resten av flocken från han och hon lyckades bli kvitt en av dom, sen var det Vision och Rima som slogs för sitt liv.
Damon stod som förfryst och stirrade endast på sin far. Allt han hörde var röster, inte från någon som fanns på plats eller hans egna tankar. Det var mörkret igen, samt hans mor. Dom försökte trycka ner och håna honom, och då tog Xentinos chansen och gick till attack.
- Dom hade hittat mig, och jag visste att det var nu eller aldrig. Men hur var det möjligt? Det var flera år sen som vi sist hade stått öga mot öga. Lik som då, fanns det ännu något djupt inom mig som höll tillbaka och tvekade. Musklerna blev till is och jag kunde inte röra mig ur fläcken. "DAMON! Stäng av, SLÅSS!" Det var hennes gälla skri och sista kraft som fick mig att komma tillbaka.
Det var nu som jag skulle fälla honom, besegra en ren ondska och bli kvitt en utav många fiender. "NU!" - (en del från det forna rollet)
Rima hann väcka upp Damon så att han kunde anfalla tillbaka.
Kampen pågick en lång tid och han började känna hur energin sögs ur honom. När Rima föll till marken och förvandlades till Visions offer för hans iskrafter fick Damon ny energi och gjorde nått han inte gjort på åratal. Han använde sina medfödda iskrafter och lyckades till slut döda sin far. Xentinos var död, men även Rima verkade illa ute.
Vision försökte istället få tillbaka fadern vid liv och Damon kunde söka sig till Rima, hon andades ännu. "Jag hade fel, den sanna styrkan är inte en själv. Det är kraften, det har du bevisat. Snälla förlåt mig lilla blå." Han hann inte svara henne innan hans bror talade. "Du ska få ångra det här, mördare." Det blev Visions sista ord innan han försvann för stunden, och Damon skulle precis tala till sin ledare men hon var borta. Hon fanns inte längre kvar, endast hennes kropp.
Hans hjärta sade att han skulle stanna hos henne, eller i alla fall förflytta kroppen. Men hans hjärna sade något annat. Det bästa han kunde göra nu var att hedra henne genom att lyssna på det han lärt sig. Han skulle lämna det svaga och döda bakom sig, inte ens ett farväl skulle han ge henne.
Han lämnade platsen. Han lämnade den varg som betytt mest för honom helt oberörd. Det hade han blivit tränad till.

2006 - 12


Sen 2006 stängde hoggy ner, och det var då som Damon kom till Numoori. Dock har jag inte den historian på den här datorn, så får uppdatera senare mwahahha. Citaten i historian är faktiskt direkt från rollspelen! ~




Xentinos;; pappa. Jag hatar dig så otroligt mycket, du har förstört mig!
Sorini;; mamma. Hur kunde du leva i en sån falsk värld? Jag kommer i alla fall våga stå upp för mig i framtiden och sluta blunda för sanningen. Nej, jag hatar dig inte..
Nariz;; syster. Lärde aldrig känna dig, lika bra det.
Malio;; bror. Du valde fel väg broder.
Vision;; halvbror. Avsky, hat och.. Brinn i helvetet.

Skogsvargen;; Thunder, du var min första vän. Du rädda mig från helvetet.
Rimaala;; Våra band va starka Rima, och du har lärt mig att känna mig själv. En bättre gåva kunde jag inte ha fått. Jag ska hämnas din död.
Kiro;; Förlåt flockbroder, men jag kunde inte hindra honom.
Demi;; Lärde aldrig känna så bra.


HAHA sen en rolig sak också, hittade fakta om Damons första flock. Dock renskrev jag den liiite och tog bort typ hundra utropstecken. Gissar på att flickan som skrev den säkert va 8 år gammal....:

Endast is och bergsvargar är välkomna i flocken!!

Flocken lever bland bergen där dom för det mesta vandrar runt och inte har något speciellt ställe att hålla till på utan vaktar och beskyddar endast sina egna! Dom kallas bergens levande skuggor, eller bergens ljusa skuggor då dom smyger runt bland bergen där det är snö och dom smälter in så bra med sin ljusa päls så att dom knappt syns då dom är smidiga med sin klättring. Xentinos som är ond leder flocken, utan alfahona trots att han redan har sin partner. Dom är inte vän med någon annan flock utan ser alla utanför sig som sina fiender, och så kommer det alltid att va.