En hane med en lång lugg kommer gående mot vattenfallet. Hans skära tunga hänger utanför munnen och han flämtar av ansträngning. Han rör sig snabbt längst med stigen och han hörde bäckens porlande vatten i närheten. Han slickade sig snabbt om nosen och harklade sig, halsen var snustorr och skrek bara efter vatten.

Det kändes som en evighet, trots att det kanske tog mindre än fem minuter att komma fram till bäcken, men till slut kom han fram. Den stora gråa hanen går ner mot vattnet och känner den mjuka våta mossan under sina tassar. Han fortsätter att gå ut tills tassarna täcks av vatten och då stannar han och böjer ner sitt huvud och dricker vatten med långa djupa klunkar, en suck av njutning kommer från hans läppar när vattnet svalkar hans snustorra hals.

Han dricker länge och väl tills törsten har gett med sig, han höjer lite med huvudet och slickar sig om nosen med sin skära tunga, Sedan låter han bakbenen och frambenen sjunka ihop och han lägger sig ner i det svala sköna vattnet. Han sluter ögonen och ligger helt stilla och bara njuter.

Han hör och ser inte om det skulle dyka upp någon nu, han är helt i sin egna värld. Tankarna bara flyger runt i hans huvud, han försökte trycka undan dem men det hängde envist kvar.

(Paxat till Sombra)

Den lilla tiken vandrar fram genom skogen. Hennes mål är bäcken men hon har fullt sjå med att ta sig fram. Hon är fortfarande inte van vid sitt begränsade seende och har allt som oftast gått in i saker och ting. Träd eller buskar eller rötter eller annat hon kan snubbla över tycks bara mirakulöst dyka upp framför henne när hon minst anar det.

"Uff!" Hon snubblar över en liten sten som ligger i vägen. Men så lätt låter hon sig inte nedslås. Även om hon efter att hon förlorat synen och sen förlorat modern blivit mer stilla och tyst. Inte lika energisk och glad och full av lekfullhet som hon brukar. Snabbt är hon ändå på tassarna igen och fortsätter framåt.

Hon kan höra bäckens porlande på håll och vet vart hennes mål är. Men efter en stund stannar hon upp. En annan individ verkar befinna sig i närheten. En flockmedlem. Hon har lärt sig att känna igen dem alla. Denne någon verkar ha något som tynger honom. Något är det han funderar på i alla fall. Valpen fortsätter framåt igen. Snart kan hon se bäcken och den ljusa hanen som ligger där.

Öronen klipper till på hennes huvud och hon tar sig fram till bäcken. På avstånd från hanen. Hon ser på honom. Studerar honom. Men säger ingenting. Sakta hukar hon sig ner mot vattnet och börjar dricka lite. Hon har hanen på sin seende sida och sneglar på honom hela tiden. När hon druckit några klunkar reser hon på sig igen och det droppar vatten från sin haka. Sedan sätter hon sig ner vänd mot hanen och ser på honom. Men säger fortfarande ingenting.

han spetsar öronen när han hör något i närheten, han höjer på huvudet och ser sig omkring. han slickar sig om nosen och sätter sig upp och vattnet droppar från hans päls och han ruskar smått på sig och vädrar i luften. han känner doften av en varg i närheten, en varg som bär på samma flockdoft som han.

Han reser sig upp och går upp från vattnet, han står och spejar efter vargen, han visste inte vem det är men det är alltid lika kul att få träffa nya vargar såväl utanför flocken som flockmedlemmarna. Snart får han syn på en ung liten valp som kommer gående emot honom, hans öron spetsas emot henne och han ler vänligt emot henne. Han slickar sig om nosen och betraktar henne medan hon dricker. - Var hälsad flocksyster

Hon känner igen hanen men känner honom inte. Hon nickar lite lätt mot honom och ett litet leende blir synligt på hennes läppar.
"Var hälsad". Hon härmar hans ordval för att låta lite vuxen och artig. Hon studerar honom en liten stund. Försöker dra sig till minnes om hon någon gång har uppfattat hans namn. Ser lite skyggt på hans blinda öga. Det gör honom lite lik henne. Eller tvärt om. För han verkar ha haft det där länge. Sombra har bara haft det i några år. Hon var yngre än hon är ny när den där elaka valpen tog ifrån henne synen på vänster öga och brände hennes skin. Lite nyfiken är hon på hur han blev av med synen på ena ögat. Men det är nog oartigt att fråga. Hon sitter bara där och studerar honom. Vet helt enkelt inte vad hon ska säga eller göra. Förr var hon mer livfull och glad och skulle ställa en massa frågor och vifta på svansen hela tiden och vara så där allmänt valpig. Men det har ändrats.

Han betraktade den unga valpen framför honom med samma vänliga leende som har haft hela tiden. Han klipper lite med öronen och undrande vad hon gjorde här själv ute? Han ser att hon är blind på ena ögat som han själv och att hon är bränd på ena ansiktshalvan.

han undrar vad hon har råkat ut för ut. Han slickar sig om nosen och möter hennes friska öga med sitt friska öga. - jag är Lihai, får fråga vad ditt namn är min unge vän? han röst är varm och lugn, men han undrande även varför hon satt och tittade så på honom. kanske funderade hon på något men inte vågade fråga? - är det något som tynger dig min unge vän?

Lihai är hanens namn. Det måste hon lägga på minnet så hon inte glömmer det. Hon nickar lätt för att bekräfta att hon uppfattat vad han sagt.
"Mitt namn är Sombra". Säger hon och presenterar sig själv.
Öronen klipper mjukt till på hennes huvud och hon tippar huvudet lätt på sne. Fortsätter studera hanen.
"Jag bara undrade..." Börjar hon lite för siktigt.
"Du har oxå ett skadat öga..." Hon hoppas att han inte blir sur om hon frågar. Omedvetet kryper hon ihop lite grann. Som för att förbereda sig på ett angrepp.
"Vad hände?" Frågar hon lite försiktigt. Öronen har tippar ut åt sidorna och det fungerande ögat hålls fäst på Lihai.

Hans öron är riktade åt hennes håll, Det friska ögat utstrålar lugn och värme, han undrande varför hon kröp ihop som om hon hade frågat något dumt. han ler vänligt mot henne och klipper lite med öronen när hon frågade om hans skadade öga. - det var min "far" som skadade mig. Hans friska öga mörknar en aning när han säger far, för honom har han ingen far.

Men det mörka i ögonen försvinenr lika fort som det dök upp, han möter hennes friska öga med sitt. - Vad har hänt med ditt öga Sombra? han tar ett steg närmare henne men han huvudet sänkt, ett tecken på att han tänker inte göra henne illa.