Sångröst: https://www.youtube.com/watch?v=EAANKFPchtA&feature=related
Hennes talröst är en smula mörkare, men mycket melodisk och vacker.

Utseende
Boadicea är en renrasig fakarg, med nästan enbart bevingade förfäder i sin släkt, av både varg- och kargsläkten. Till byggnaden påminner hon mer om en varg än ett kattdjur, men hon rör sig med den medvetna elegans endast en katt gör. Det intryck hon först brukar ge är ett av storhet och stolthet, blandat med ett allvarsamt lugn. Egentligen är hon till byggnaden inte märkvärdigt stor, bara snäppet över genomsnittet med 72 cm i mankhöjd, men de väldiga hökvingarna på hennes rygg gör henne till en mäktig syn. Klorna på hennes något kattlika tassar är blekvita, och avsevärt längre än vargklor. Hennes kropp är slank men inte smäcker och bräcklig, och tämligen intakt och oärrad.

 Den bjärta pälsdräkten - samman med vingarna - är det han gärna lägger på minnet med henne. Under årets alla dagar bär hon en mycket klar, fyllig grön färg över sin kropp, med undantag av buken där den är snövit. Pälsen på hennes kropp är till större delen inte päls i själva verket, utan dun, vilket både gör hennes oerhört mjuk, och sällsamt fluffig. Endast över nacken och halsen, ryggens mitt och svansen - där pälsdräkten är som tjockast - växer det äkta vargpäls i en något mörkare grön nyans - dock även det över ett lager mjukt dun. Det finns även inslag av fjädrar på strategiska platser i hennes päls, i samma stålblå, svartstrimmiga version som vingpennorna. Längs käkarna växer det en liten båge länge fjädrar i denna färg, samt vid anklarna, över manken och längs svanssidorna. Över länderna, alldeles bakom vingarna, har hon även en kluven fågelstjärt, som liksom vingarna kan fälls ut och in, och används till att manövrera i luften.

  Vingarna hennes är mycket stora, med ett totalt vingspann på över fem meter, till större delen klädda i stålblå, svartstrimmiga fjädrar, mycket lika en höks vingteckning. Man inser snabbt att hon - trots de klara färgerna - är tecknad som ett rovdjur. Strimmorna och blåfärgen på vingarnas översida är märkbart starkare och mörkare än på undersidan, för att smälta ihop med marken från en högre svävande varelse sett, och hennes bleka undersida - den vita buken och de blekblå vingarna - ska smälta samman med en ljus himmel.

  Hennes ögon är mer lika en höks än en vargs, genomträngande blå till färgen och något större än vanligt. Hornen hon bär är vridna och går något inåt med spetsarna, nästan 30 cm långa vardera, och skiftande mellan vitt och ljust silvergrått i olika nyanser. En annan märkvärdig detalj med henne utseende är öronen, vilka inte är så spetsiga och rörliga som en vargs. De är längre, mjukare, och lätt hängande - lite som en gets - men ännu förhållandevis rörliga och inte helt slappa. Hon kan dock inte spetsa dem helt, utan de ligger mestadels vilande mot nacken.
Hon är förvisso en vacker, om än sällsam, fakarg.

Personlighet
  Boadicea är en i grunden välvillig varg. Hon är en själ av rättvisa, ärlighet och äkthet på många vis, och gör inget dolt av detta eller av det faktum att hon framhäver dessa sidor. När man möter henne finner man en varginna som visar genuin respekt och artighet mot alla - innan de ger henne anledning till annat - och besitter mycket skarpsinne och intelligent. Ofta tycks hon agera äldre än vad hon är, då hon alltid talar och agerar med det genomtänkta lugn man betraktar hon gamla, visa varelser. Men även om hon absolut är värdig och stolt till sättet, så är hon även en uppenbart livsglad och gemytlig individ. Ofta uppvisar hon en skarp glimt i blicken och en snärtande humor. Då Boadicea i merparten av sitt liv växt upp i ett öppensint och solidariskt vargsamhälle så är hennes ytliga vänskap lätt att vinna, men däremot de djupare relationerna avsevärt svårare, då hon är van att bibehålla sin integritet på så vis i ett närstående kollektiv.

  Men hon har även andra sidor, utöver sin respektfulla, stolta och välvilliga kärna. Hon är på en del vis obarmhärtlig. Om än hon ger alla en chans så får man sällan mer än just denna, och hennes känsla för rättvisa innebär ibland saker man inte riktigt förväntar sig. I Boadiceas blick är allting relativt, och hon är förvånansvärt skicklig på att se saker ur andras synvinklar, men hennes dömande av andras handlingar är obarmhärtligt. Hon dömer förvisso rättvist, men då hennes sinnes dom blivit fällt ändrar hon sig sällan. Ibland - om än sällan - kan hon rättfärdiga onda handlingar, ibland döma synbart goda sådana, men alltid med motiv. Respektlöshet, arrogans och grymhet är en del av de egenskaper hon föraktar hos andra, liksom oförmåga att motivera sina handlingar.

  Men trots dessa många egenskaper som gör henne till en mångt och mycket samlad, berest och självmedveten varg, en sådan som har kontroll, så ligger det något ytterligare över henne också. Något drömskt och fjärran, som att hon inte riktigt är närvarande alla gånger. Ibland driftar hon bort tusentals mil utan att röra sig, och tycks inte bry sig så nämnvärt om vad som sker omedelbart omkring henne. Det är djupa funderingar som tynger hennes i övrigt så lugna sinne, och en sorts melakolisk vilsenhet. Detta ligger mestadels bara djupt under ytan på henne, men vissa dagar uppslukas hon av det. De dagarna är det bara intressanta konversationer med intelligenta vargar - liksom henne själv - som kan bringa henne att vända blicken från himlen.

Kraft
  Boadicea äger en mycket specifik och märklig kraft, vars definitiva förmågor inte ens hon känner. Den kan defineras som livsenergi - Lätt förväxlat med helning, då just helning är det främsta hon brukar den till. Vad hon kan göra med kraften är inte lika viktigt som två viktiga omständigheter runt den - Det ena är faktumet att hon nästan endast kan kanalisera denna livsenergi via sång. Kraften är ytterst minimal och svår att bruka om hon inte sjunger för att mana den. Ofta är det ordlös sång - men fantastiskt vacker sådan - eller sånger på språket från Arlathan.
Den andra omständigheten är att den amplifieras av känslor, hennes egna eller andras. Hon kan givetvis bruka kraften utan häftiga känslosvallningar närvarande, men genom intensiv sorg, vrede, glädje eller liknande så kan hennes krafter nå nivåer som långt överträffar hennes egen kapacitet. Känslornas dräneras inte av det, utan sången nyttjar dem endast.

  De sakerna hon är skickligast att göra med sin kraft är att hela, neutralisera gifter, lindra smärta och stärka andra rent i allmänhet. Hon kan i en viss mån även väcka hopp, lugna och söva andra med sin livsenergi. Effekten på det sistnämnda beror delvis på lyssnarens vilja att påverkas, och mycket på omständigheterna. Boadiceas kraft är i mångt och mycket oberäknelig. En konstant bieffekt av hennes sånger är att det spricker upp blommor och små växter omkring henne närhelst hon brukar sin kraft (och ibland även då hon enbart sjunger). Detta är även något hon medvetet förstärkt, då blommor i hennes hemmiljö är något ovanligt att se - Eller var det, innan Boadicea dök upp.
  Hon har aldrig väckt någon från döden eller liknande, men har ofta undrat om det skulle kunna gå, eftersom hennes kraft går att stärkas, om än oberäkneligt. Hon har dock räddat vargar från dödens rand. En annan liten, viktig detalj med henne kraft är att även om hon skulle hela någon från dödens rand eller göra sådana jobbiga storverk, så dräneras inte hennes energi på samma sätt som man skulle kunna tro. Vad som istället sker ibland - ofta då hon är ofokuserad eller rent spontant - är att hon inte har så mycket nämnvärd effekt med sina sånger.

Bakgrund
  För att gå igenom Boadiceas bakgrund så måste man först veta var hon kommer ifrån, en mycket sällsam plats i djupa östern.
  Boadicea är som bekant inte född i Numoori, och har aldrig satt fot i landet innan nu. Hon kommer långt från östern, där det ute i havet finns en övärld där endast vargar med vingar lever, ett rike vid namn Arlathan. Hur de kom dit och hur länge de har levt där är även för dem okänt, då en så märklig plats inte är ett passande hem för många. Platsen ligger ute mitt i den djupaste hav, och påminner och de allra högsta bergstopparna, begrava till halsen i vatten. Det reser sig ett trettiotal oerhört branta, höga klippöar, varav endast drygt hälften är beboeliga. De allra största av dem är även dem små, och det tar bara drygt en halvtimme för en varg att promenera tvärs över den allra största av dem. Havet runt omkring är vilt och skoningslöst, och är ofta omgärdat av förvillande dimslöjor. Det är dock en vacker plats - Klipporna är blekt roströda, och bland klipporna på de högsta klipporna växer frodiga skogar i den karga, sparsamma sandjorden. det är uppenbart att miljön här är formad av vargarna som bor här. Hela området är omgärdat av en kupol av energi, alstrad av det tjugotal vargar med vindkrafter som lever där, som mildrar de kraftfulla stormbyarna och gör klimatet mer behagligt och skonande. Vinden brukar driva dimslöjorna runt kupolen, så att den får sällsamma vita stråk utanför sina väggar.

  Det lever strax under hundra vargar på denna plats, utspridda i små familjekonstellationer över de olika klippöarna. Dock är dem alla en enda stor familj i sinnet, där alla visar ärlighet och rättvisa gentemot varandra. De äger en finstilt, stolt kultur, och de värnar mycket om sitt hem och varandra. Merparten av fakargerna är kraftlösa, och de som har en kraft har oftast en vindrelaterad sådan. Det finns även ett halvt dussin med vattenkrafter, tre jordrelaterade (Till vilka Boadicea brukar räknas) och en handfull med andra. Det finns inga landlevande djur annat än de själva på de branta klipporna utom fåglar - vilka de står på generellt god kant med - varför de livnär sig på att jaga ur havet. En annan viktig detalj är att det inte finns en enda varg i detta örike som inte har vingar. De är alla bevingade vargar och fakarger. Ibland föds det givetvis vargar utan vingar, men de blir dräpa innan de hinner leva en dag - Inte av grymhet, utan barmhärtighet. Ingen varg kan leva i Arlathan utan vingar, den kommer för alltid bli fänglad på den plats där en fötts, och inga vargaföräldrar önskar sin valp ett sådant liv.

  Själv förökningen är också en mycket viktig del av Arlathans vargars liv. De är få till antalet, och därav är risken för inavel stor. Dock så förekommer det ändå lite, då de har en lösning på detta. De lever långt från fastlandet - och Numoori - men deras skicklighet i vinden kan med en viss ansträgning bära dem även till dessa fjärran stränder. Då en varg blir könsmogen och anses stark och mogen så uppmuntras den att bege sig ut över havet, för att finns erfarenhet och bringa nytt blod till övärlden. Familjebanden är så starka i Arlathan att det är oerhört sällan vargar inga återvänder - även om de inte alltid återvänder dräktiga eller med nya vingpar till klipporna. Det förutsätts dock att varje varg bidrar till Arlathans fortlevnad, då deras hårda livsmiljö lätt kan ta liv och deras få antal är mycket utsatt för sjukdomsepidemier och liknande. Då de i regel är av ett mycket stolt slag, så är de mycket måna om att leva upp till detta, och värna om sin familjs och hems överlevnad. Att finna kärlek hos en varg utan vingar är inte förbjudet för dem, givetvis inte, men då det orsakar så mycket smärta att tvingas döda de unga som inte kan leva i sitt rike så undviks det med ljus och lykta. Av denna anledning är det inte alls ovanligt att de beger sig ut i världen endast med syftet att övertala någon strosande bevingad varg att para sig med dem, och sedan bege sig iväg. Nytt blod är mycket uppskattat.

  Det var där Boadicea föddes och växte upp. Hennes mor var inhemsk sedan många generationer, och fadern en slampmässig fakarg från ett land långt bortom Arlathan, vilket inte ens modern längre minns vilket det var. Hennes liv på klippskärgården var simpel och hård - liksom det var för alla som levde där - men lycklig. Hon blev snabbt en ganska uppskattad individ i deras grupper, på grund av hennes tämligen unika helarförmåga samman med förmågan att sjunga fram blommor - Något som var så ovanligt i den miljön. Hon har aldrig fått valpar innan, trots att hon länge har varit i till korrekt ålder, helt enkelt på grund av att hon inte känt för det. På senare tid har hon uppmanats mer enträget, och hennes nyliga förflyttning till Numoori beror just på saker relaterade till det - Förändringar.[/center]