En smått irriterad aura låg över den ensamma tiken som hon kryssade fram mellan gejsrar, försöker undvika dom. Det heta vattnet är inget som hon gärna vill få på sig, nej. Och det senaste mötet hade varit pinsamt, då hennes försökt till spionage hade varit skrattretande. Om hon skulle vara helt ärlig mot sig själv.
Manen flög vilt omkring det lilla huvudet som kargen bestämt ruskade på sig. Vattenpärlorna lyckades ändå falla över henne. Förbannade vatten. Förbannade heta vatten. Även om hon inte kände av mycket utav det så gjorde de hennes man nedtyngd så den hängde ner över ögonen. Och det irriterade henne minst sagt.

Men detta var inte det enda som var i hennes tankebanor. Hela situation angående TBB var också där. Fast hoppet om att hon skulle glömmas bort med tiden fanns där. Om hon höll ett bra avstånd från Kaiwood och inte beblandade sig alls med saker som hade med TBB att göra. För nu var det säkert. Flocken var inte för henne. Inte för hennes möjligtvis framtida yngel heller, även om den tanken kändes väldigt främmande. Valpar... Mara hade nog aldrig riktigt gillat dom.

[Constance! c:]

Constance låg i gräset, på säkert avstånd från närmaste gejser.
Naturligtvis visste hon inte att de hette så, utan kallade dem för "elaka vattensprutare" istället.
Hon hade inte kunnat undvika att få lite hett vatten på sig, och såg efter det noga till att hålla sig borta från dem.

De bruna ögonen betraktade fontänkaskad efter fontänkaskad av vatten som for upp ur marken, slumpmässigt hela tiden.
Oj, vad högt! Hon fick lyfta på hakan när en speciellt stor gejser vaknade.
Vinden rufsade om pälsen och lyfte luggen.
Hon kisade.

Efter ungefär en halvtimme hade hon tröttnat på att bara ligga där.
Hon reste sig och skuttade vidare, och undvek samtidigt att gå för nära hålen.
En doft av varg kom svävande, och hon stannade upp.
Blicken spanade ut över området, och fastnade på en brunvit hona med häftig frisyr.
Valpen piggnade genast till, och styrde stegen mot denne.
"Hej! Vad heter du?"

Manen slingrade sig som små ormar här och var, lockade sig av hetvattnet som landade i pälsen. Mara suckade smått. Jäkla vatten. Hon gillade inte att bli blöt, åtminstone inte utav regnet. Hetregnet från underjorden som sprutade upp ur hål. Undra om man kom till Chaibos om man trillade ner i en sån? Ett litet leende spreds över hennes läppar, och lättade på irritationen smått. Hon skulle allt se till att han hade fullt upp. Eller hon kommer att se till det. För någon gång så hamnar alla vargar där.

En liten röst avbröt hennes tankar, och fick henne att rycka till lite grann. Storögt såg hon ner på den söta lilla valpen. Inte helt olik henne som ung. Hur hade en sådan liten plutt kunnat ta sig helt obemärkt till henne?! Nu var det dags att skämmas; först så lyckas hon inte smyga sig på en annan varg, sen blir hon överrumplad av en litet yngel? Nej det gick bara inte för sig.
Efter att ha stillat sig, efter den första reaktionen, valde Mara ändå att inte ignorera valpen, även om de knappast var hennes favorit.
"Hej du lille.." Med smått fundersam blick såg hon på valpen. Tittade sedan upp och runt omkring, fanns ingen inom synhåll. Var valpen ensam?
"Mara." Hon ruskade lätt på sig för att bli kvitt vattnet. "Är mitt namn. Vad är ditt?"

[*putt*]

Constance tassade fram till honan och petade till dennes ben med en av sina små tassar.
Sedan lyfte hon blicken och såg storögt på främlingen.
"Mara? Varför heter du så? Jag kallas Stansie." svarade hon glatt och lade huvudet en aning på sned.
Hon undrade vad tiken gjorde här, på denna livsfarliga vattensprutar-plats.
Men hon tänkte förnumstigt att, 'det frågar jag sedan'.
Svansen viftade snabbt och öronen var spända, pekade framåt.
Hela hon var sprudlande pigg.
"Vill du leka? Du ser snäll ut. Fin man. Jag ska också ha sådan man när jag blir stor." Hon fnissade och log brett.