h i s t o r i a ~

Parhin föddes i en kulle på endast två ungar, det var hon och hennes bror Prahan. (han fiinns häär iii numooriii, just as u know...) De levde samlade som en liten grupp vargar, speciella som de var (kolla utseende). Alla i den gruppen var likadanna, tillhörde samma släkte plus någon utomsåtende de funnit som var likdan, det var sällsynt att de hittade en likadan, men det var mycket bra. Då uppkom det inte inavel. Men sen när Parhin och Prahan var endast 10 år gamla kom en främmande sjukdom till dem, via en främling eller kanske ett byte de fångat. Det hade ingen skillnad hur, den var där och den rörde dem alla. Sjukdomen hade inget namn, en okänd typ de inte mött på tidigare. Den slog ner dem totalt. Nino-varg efter Nino-varg insjuknade, de hittade ett skyddat område en bit bort från deras hem som blev deras "sjukplats", där under granar med lågt hängande kvistar och i buskage
som var i skugga låg de sjuka stackarna. Magra, men utan förmåga att svälja
något utan att kräkas upp det tillbaka. Frös och hade hett omvartannat, andades tungt som om de ständigt nyss hade sprungit väldigt långt och med sprängande huvud och feber. Sjukdomen var väldigt smittande och de som ännu var friska fick inte gå dit, förutom de som tog hand om de sjuka. Den här smittan kom nära inpå Parhin och hennes brors liv där även deras mor insjuknade, de två valpran tog hand om varandra. Prahan blev som en förälder åt Parhin, han tog på sig ansvaret för henne. Innan modern dog smet Parhin iväg för att få se sin mamma en gång till.
Den synen var ingen vacker en, mamman låg i högt gräs med avbrutna grenar skyddande kring sig som en liten mur. Hennes ögon var smala springor och variga,
glansen som alltid brukade finnas där var borta. Hennes kropp var utmärglade ben,
revbenen, bringan och höftbenen stack tydligt ut och fram- och bakben var som smala pinnar. Hon hade andats raspigt med ständiga väsande ljud som om hennes lungor höll på att kollapsa, och det var vad de gjorde också nån dag senare.
Parhin och Prahan som nyss blivit 13 år i samband med mammans död tog mostern hand om men väl då var det inte många Nino-vargar kvar, det här skulle utrota dem och det visste nu mostern, lite senare pratade hon allvar med Prahan, som var den mer mognare av de två barnen. Hon befallde honom att ta med sin syster och ta sig så långt borta som möjligt och komma ihåg att dricka mycket vatten, både för deras syror och för att rena kroppen från möjliga bakterier av smittan. Han gjorde som hon sa och redan följande morgon begav de sig iväg.


u t s e e n d e ~

Dessa vargars utseende är mycket ovanligt, och de kallas förövrigt inte "vargar" utan istället "Nino-vargar". De är som en blandning mellan kanin och varg, är i full storlek som en varg med sådant ansikte och kropp förutom bakbenen som är som en kanins fast i en vargs storlek. Harar och kaniner har ju, även om de är små, starka bakben som de kan hoppa både högt och långt med, dessutom ta sig fram snabbt. Nino-vargarnas bakben är ungefär likadanna bara i förstorad storlek vilket gör att de kan komma fram mycket snabbt och hoppar långt. Öronen är också annorlunda från en vargs. Först har de, inte alltid men vissa har, t.ex Prahan och Parhin, en hårväxt från mitten av huvudet mellan öronen som är längre och i en annan färg än det andra. En pannlugg helt enkelt som också går ut till roten av öronen och bildar stora tofsar där. Ur dessa tofsar växer öronen som är så långa att de nästan nuddar marken när Nino-vargen går upprätt. Förresten går de inte, eller nja.. De kan gå, men inte springa. De hoppar sig framåt. Färgerna är också lite speciella, oerhört sällan är en Nino-varg i mörkare färger och aldrig svart. De har ljusa färger och oftast vit medblandat. Parhin för exempel har en ljus krämigt gul färg som grundfärg och sedan gräddvita utmärkelser. Svansen som alltid är bara en stump/tofs är på Parhin i den gräddvita färgen, samt pannluggen och innersidan av öronen. Hårmanen på bringan som alla Nino-vargar också har är gräddvit på henne. Den växer från manken runtom ner över bringan så att den täcker hela bringan. Parhin har även vit utväxt från översidan av framtassarna.


k r a f t e r ~

Alla Nino-vargar har en gemensam kraft och det är syrorna i deras kropp, närmast huden i hela kroppen fins en blåaktig syra som funkar där istället för blodet, innerst inne har de ändå också vanligt blod. Syran är frätande, men itne för dem för att deras inre organ och ådror har imunförsvar mot den. Men om någon biter en Nino-varg så att denne börjar blöda är det den blåa syran som kommer ut i första hand innan det efter en stund av riklig blödning börjar komma av det normala röda blodet. Den blåa syran som kommer fräter allt kring sig, så den som biter får antagligen sin mun och sina tänder nerfrätade. Dessa sår som frätningarna bildar kräver lång tid innan de läker, detta gäller även en Nino-vargs sår. Det tar länge innan såren blir bra. När Nino-vargarna sen blir äldre dör de ofta i förtid, det är på grund av syran de bär genom hela livet. Ofta dör de 10-20 år i förhand mot vad en vanlig varg skulle göra i genomsnitt. Förutom Nino-vargarnas gemensamma syra bär de ofta på en egen kraft som kan vara egentligen vad som helst förutom eld. Eld är motsatsen till allt vad Nino-vargarna tyr sig till, de fruktar elden stort.
Alla Nino-vargar fruktar elden.


p e r s o n l i g h e t ~

Parhin har under sin tid med Prahan blivit aningen bortskämd av honom och han har skyddat henne från allt och alla som är farliga. Om hon är missnöjd med något har han gjort sitt bästa för att få det att bli bra igen.

Kännetecken för Parhin: Aningen barnslig attityd med sina fjorton år, lite omogen, inte speciellt världsvan. Om hon blir missnöjd, irriterad, rädd eller osäker med något börjar hennes tänder genast skallra mot varandra, hon har också rät lätt att ta till tårar.


t i d s l i n j e ~

Här skriver jag bara redan avslutade roll,
annars måste jag uppdatera här
hela tiden med nya roll.
Motrollare :: Rollnamn :: Plats
Prahan & Eqii :: as a tourist||Prahan och ÖPPET FÖR EN TILL|| :: Benkusten