(Paxat till Mirren<3)

Saphira gick i en lugn takt och skådade ovädret som började att närma sig, blixt och dunder hördes och de här svarta målnen var inte alls långt borta. Hon älskade det, och hon fick ett brett leende på hennes svarta läppar.
Hon travade ned till vattnet för att dricka lite, och där stannade hon ett tag..

De lila gnistrande bollarna som sprakade åvanför hennes kastades i träd för att sedan explodera som fyrverkerier. Hon tränade så gott hon kunde med sin älskade kraft. hon stannade upp och slöt sina ögon, tänkte stort ochden gnistrande lila bollen framför henne började att växa sig allt större. Och då hon var redo för att avfyra den öppnade hon sina koncentrerade ögon, hon stirrade på bollen och var så koncentrerad att hon knappt märkte haren som skuttade förbi. Hon avfyrade klotet och trädet, som inte alls var så värs grovt, gick itug.
Saphira satte sig ned och vilade, hon gillade inte att överanstränga sin kropp. Detta fick räcka för idag.
Flickan vädrade och fick känn på ytterligare en hare, men krafterna sade ifrån. Hon var för utmattad för att jaga. Och då hon insåg det självställde hon sig bredvid vattenfallet och drack lite av det iskalla vattnet. Hennes ljuslila ögon kunde se små vaga rörelser nedifrån botten, fiskar. en delikatess.