MURDEROTIC



Högt bland målnen seglade en enorm grå hane med ytterst tunga och tjocka vita vingar. Kairo hade ingen lusst att landa men han visste också att han ibland måste vila, att flyga på fastande mage var ingen höjdare precis.

En halvtimme senare...

han befann sig över Silverpile, en vacker skog. Detta var en bra ställe att vila på. Hanen flög sakta men säkert nedot och innan han nuddat mark med framtassarna fick baktassarna grepp om marken och sedan tyngdes den övre delen av kroppen till mark. Vingarna fälldes in och han såg sig omkring. Ingen verkade vara här, lungt, tyst, dött. Men även om stället verkade vara i den stämningen så låg det intressanta dofter i luften, bytesdjur och en doft av en varginna. Kairo fortsatte att gå i lugn takt, den grova kroppen gav inte ifrån sig så värst mycket ljud även om den vägde nästan 900 kilo. Hanen fick syn på en vit hare, och med ett snett leende vände han sig sakta emot den vites håll och ställde sig på baktassarna. Haren åt lungt på någon växt där borta och Kairo dundrade ned med framtassarna så marken skakade, haren började att springa förskräckt men han inte så långt för ens kairo gjort samma sak igen. Haren ramlade och han var fort där med att vända vinden som kunde släpa haren till honom. Vinden slet och hade sig med haren innan den bestämde sig för att fort skicka in den i ett träd med huvudet först. Den stendog och kairo gick fram för att festa på den lilla krabaten. Kairo började med att rensa den lille och efter ett tag.. var den uppäten..

Det fanns egentligen ingen tid, inte heller andrum för tillfället. Det var inte långt kvar nu tills hon skulle ta med sig Treontha, kors över landet till andra sidan och bosätta sig där. Egentligen var det ett gammalt område för Treontha, men när lawarerna vart allt fler så hade Nocte inte sett något annat val än att förflytta sig upp i landet, till Itrozo.
Men nu ville Murderotic tillbaka, tid dom hörde hemma. Hennes egna valpar skulle få tränas på det stora fältet.

En kraftig doft utav blod stal hennes uppmärksamhet. Det var fortfarande färskt, så troligen var det en annan varg som jagade i närheten här. Modersinstinkten tog över och hon höjde överläppen så att tänderna svagt blottades i samma veva som hon morrade lågt.
Samtidigt sa hennes hjärna att hon inte skulle bete sig så, det passade inte in på hennes tidigare livsstil. Men alla växte väll upp nån gång.

Den ljusa tiken smög vidare, hon var tyst och verkade nästan placera ut sina steg perfekt för att inte trampa på någon torr kvist eller sparka till en kall sten. Hård träning kunde ge vem som helst perfektion.
Hon smög upp bakom den bevingade varelsen, och ett nästan lite små elakt leende placerades över hennes ansikte. Likt den ledarinna hon var, var hon beredd på att försvara sin plats. Även om detta inte var hennes revir.
- God dag, du bevingade varelse.

Kairo kände att doften blev allt starkare och haren var ju uppäten. Kairo kollade sig omkring, förutom bakre delen. Vinden slet i hans vingar och en röst bakom honom ägde rum. Han vände sig om, inte för fort, utan lungt. "Var hälsad varginna" Ett vänligt leende spred sig över hans svarta läppar. Den grova hanen var inte här i ett ont syfte. Tvärtom, han var här i jakt efter ledaren av Threontha. Även fast han viste att detta inte var deras revir så kunde det inte skada att leta här. Ledarinnan kunde ju befinna sig någonannanstans än på reviret.

Hon cirkulerade honom halvt, stannade sen slutligen och den långa svansen höjdes en aning.
Den andra vargen var stor, mycket större än henne själv kanske. Hon är trots allt en medelstor varg, även om resten av Numoori verkade nå över de gränsen. Dock va hon starkare än vad ögat kunde se.
- Vem är du?
Hon lät inte oartig, men heller verkade det inte som om hon verkligen ville veta. Det var bara en standard fråga, något som hon kände sig tvungen till att fråga. Hon hade redan allt för många namn i minnet att bära på.

Hanen var lugn, han kände inget hot ifrån denne varginna."Mitt namn är Kario, och vem är du själv?" han hadde aldrig trott att han skulle stöta på någon här. mång gånger då han varit här hade det inte funnits en enda individ i det här området. Men det var alltid lika kul med sällskap.

Kairo. Det var inget namn hon kunde känna igen, troligen hade hon aldrig hört det innan heller så det fanns ingen som helst koppling mellan dem båda. Vilket kunde betyda att det var något.. bra.
- Kalla mig Murderotic, eller bara Murder om så önskas.
Hennes namn, riktiga namn, nämnde hon inte längre. Hon kunde heller inte minnas när det sist var någon sade det heller. Kanske hade det vart under hennes möte med brodern..
Den vita tiken satte sig ner, såg förundrat på den bevingade.


(omg kort och dåligt T_T *trött)

Murderotic, så passande.
"Du är varginnan jag söker.." började han och log ett varmt leende. "Länge har jag bara varit en vandrare som sökt flockar, men ingen har lockat mig lika mycket som Treontha. så jag ber nu om en plats i din flock" Tillade han sedan. Kairo satt ned och han kände sig fortfarande trygg i hennes närvaro.