Kim~ Död
Spelas av : Marie | Död
| Rubrik: .:|K I M B E R L Y|:. tis 28 feb 2012, 22:53 | |
| It's Cool. Take a breath. We won't die today. Stay Cool. "I'm on my road to hell" ~Lite små saker om Kim~
- Hennes riktiga namn är Kimberly men kallar sig endast Kim
- Hon vet inget om sin far
- I månljuset tappar hon all kontroll och blir helt månlysande, vet inte vem hon själv är, tänker inte, pratar inte.
Känner inte ens till sin "förvandling"
- Hon är Bi
- Har ett kinesiskt tecken på vänster framben som betyder "Sand".
- Vågar inte lämna havet
Vi tar det från början....Hon visste att hon inte borde gå upp ur havet. Hon visste hur många faror som lurade där, speciellt nu då hon släppte ut den söta doften. Men den viskande rösten var så svår att stå imot. Den kallade på henne, bara henne. Lovade henne saker att allt skulle bli bra, att han skulle leka hennes sår, hennes bristna hjärta. Hon tittade bak, såg på sin familj som låg och sov på botten av havet och hon kunde nästan känna oron som ville tränga sig förbi hallucinationerna. Men så ylade rösten lockade och hon kunde inte stå imot och simmade upp mot ytan och bröt vattenytan med sitt huvud och de stora öronen spetsades och de blå ögonen gnistrade av nyfikenhet. Stranden log död och nästan helt tom, förutom en gestalt som stog avslapnat och tittade rakt på henne. Hon simmade närmare tills hon kände tassarna slå i mark och hon ställde sig upp och tvekade vid strandkanten. Men hans närvaro, hans ögon som tittade så intensivt och så passionerat in i hennes. Han var så vacker, som månen. Hon tappade nästan andan då han talade till henne! "Hmm.. vackra flicka" sade han med en lugn mjuk röst och släppte henne inte med blicken. Niami reste sig upp och lade en tass framför den andra och svängde försiktigt med svansen och den söta doften spred sig runt dem. Hanen höjde ett ögobryn och ögonen slöts snabbt innan de öppnades igen. "Jag tror... att dethär ändrar lite på situationen" sa han och gav ifrån sig ett klingande skratt som fick det att gå rysningar längs ryggraden på henne, men hon fortsatte frammåt som trollbunden vid hans ögon. De var för vaktra för att vara äkta. En hona föddes, Niami ville gömma sin dotter. Hon var en skam för flocken. De skulle döda henne, fast flickan påminde henne så om honom så älskade hon sin dotter mer än allt annat. Så därför tog hon sin nyfödde och simmade iväg i blindo ut i havet. Men då flickan var cirka 10m.å så återvände modern med henne. Hon hade fått namnet Kimberly, som hon själv vägrade använda och sade istället endast Kim åt de som frågade. Niami trodde att flocken skulle vara barmhärtiga och hon trodde rätt. Ledaren hade dött och blivit utbytt mot en ung hane. Niami och Kim var välkommna tillbaka och Kim fick ett nytt kinesiskt täcken för att bevisa att hon var med i flocken. Men hennes krafter hade då ännu inte visat sig bara en viss rastlöshet då månen syntes på himmlen och ögon som skiftade färg helatiden. Ledaren var förtjust i Kim och hon själv blev förälskad i honom. Åren gick och hon fick även en vän, Sinon. En snäll tik, som man kunde mer kalla sjöjungfru än varg. Det började snart gå upp för henne att hon var också förälskad i sin ägna vän och det skrämmde henne. Ingen i flocken var förälskad i båda könen. Så blev det fullemåne och det förstörde allt. Hon fick plötsligt mycket svårt att andas under vatten och tog sig upp på land med Sinon. Plötsligt då hon kommit upp på land och månensljus träffat henne så började månmärketpå vänsterbakben växa och hela hon blev skimmrande. Men hon minns inget av det då solen stigigt upp igen fann hon sin älskade död. Hon blev så förtvivlad över allt hon gjort (på nått sätt) och lämnade det välkända havet, och hanen som väntade på henne. |
|