Länge hade Sigrid stått där vid vattendraget och övervägt om det verkligen var värt det att ta ett dopp. Hon hatade genomblöt päls, men samtidigt så var det så varmt att till och med hon övervägde att ta ett svalkande bad. Kanske hon bara kunde doppa tassarna lite och ändå lyckas svalka ner sig? Kanske det inte skulle vara så obekvämt då? Det hoppades hon i alla fall då hon tog några steg ut i vattendraget som strömmade fram i en hyfsat rask takt. Det var dock inte nog djupt där hon befann sig för att ens nå upp till knäna, tack och lov. Det ljumna vattnet kändes nästan kyligt i jämförelse med den stekheta solen som sken henne i ryggen, och bringade trots allt en välkommen svalka.
Hon slöt ögonen för en stund och pustade ut, tappade nog uppfattningen om hur länge hon egentligen stod där innan hon hörde någon närma sig, kanske för att söka samma sorts svalka som henne? Kort därefter så hörde hon Tuvas röst bakom sig och hon vände sig om för att kunna se henne, men tvingades kisa med ögonen i solskenet som bländade henne.
''Hej Tuva!'' utbrast hon glatt.

(Tuva)