Dimman runt henne började skingras, hon antog att det betydde att Rök tagit till flykt. Själv hade hon inte slutat skrika efter sin räddning. Stora tårar fläckade hennes kinder, det sved i det ojämna rivsåret hon orsakat helt själv. 
"Han attackerade mig, snälla hjälp, hjälp!"
Hon hörde tassar trumma mot marken, visste att hennes räddning var på väg. Det var dags att verkligen utnyttja hennes färdigheter från skuggfall.


[Maddox <3 Men öppet för alla som skulle vilja reagera på attacken! Direkt fortsättning på rollspelet "Oddsen???". Utspelar sig efter att Baros mord och kremering.]

Maddox hade befunnit sig i närheten av stenbron. Han det var inte lika mycket vargar här så han hade kunnat andas ut lite. Fått lite mer utrymme att röra sig på. Då hade ropen av hjälp fått honom att haja till. Stämman var inte välkänd men den låg färskt i hans minne.
Malva? Vad är det som har hänt? Maddox börjar springa och struntar i om han råkar springa in i någon, så länge han navigerar sig så som han vet att området ser ut. Det verkar gå bra ändå, kanske flyttar folk på sig i hans framfart för Maddox är helskinnad när han känner stenbron under tassarna.
Tikens rop på hjälp gör att han finner henne snabbt. Ett dovt morrande lämnar den unga hanen när han med rest ragg och redo att agera tar ett varv runt Malva för att känna av området. Malva verkar vara ensam så vem det än är som attackerat henne måste ha flytt. Vekling! Ge sig på andra så här. Maddox stannar och vänder nosen åt Malvas håll.
”Malva, vem attackerade dig? Tror du att du kan identifiera denne?" Han går närmare och nosar i luften och doften av blod sticker i nosen.
”Är du skadad? Har du ont?” Inte nog med att det redan skett ett mord under festen. Nu har någon attackerat Malva. Vad är det som händer? Upprorsmakare befläckade av mörker finns helt klart bland dem. Hade de låtit Meimeis ljus skina i deras hjärtan hade detta aldrig hänt. Maddox måste rapportera det här.
”Kan du resa dig?” Först måste han se till att Malvas sår omhändertas.

Rösten från den första att nå henne var bekant. För bråkdelen av en sekund kände hon någon sorts skam, om det var över att bli sedd som ett hjälplöst våp av Maddox eller som någon som behövde ta emot hjälp av en blind yngling var oklart. Men hon sköt bort känslan, faktum var att detta var bra. Hon hade Maddox lindad runt sin tass, han verkade helt förtjust av henne efter deras första möte, det skulle hjälpa henne sälja sin historia.
"Åh, Maddox, åh det var så hemskt."
Kved hon och kröp upp i sittande ställning. Hanens gängliga ungdomskropp hade ännu inte vuxit klart och det såg antagligen lite lustigt ut att hon tydde sig till honom för tröst och beskydd.
"Han bara attackerade."
Hon sa det som om hon var i total chock.
"Han.. han försökte bita... tror jag kom undan... men han rev mig."
Ett illa kontrollerat snyftande avbröt orden och tårar hade börjat rinna fritt längs hennes kinder. De blandades med blodet från hennes rivsår. Det sved något förbannat.
"Tror ja kan gå.. åh.. ta mig bort härifrån, snälla."
Ett hjälplöst kvidande följde orden.

”Du kan luta dig mot mig, Malva.” Maddox går närmare och står stadigt vid hennes sida så hon kan luta sig mot honom om hon behöver och han erbjuder henne hjälp upp om hon behöver det också.
”Helarna får ta en titt på dina skador. Snart slipper du smärtan, Malva.” Han hoppas att hans hjälp är bra nog för henne.