Hilleri spatserade frustrerad fram och tillbaka med snabba steg.
"Det är bara inte rättvist! Vilka tror de att de är?"
Hon gestikulerade hetsigt med vingarna medan hon talade.
"Såna översittare, förtryckare, trodde Qu skulle vara the good guys, fattar du? Men tydligen inte, all makt vettu, det har stigit dem åt huvudet, de tror de får göra.. ja vi Chaibos exakt vad de vill men jag säger nej, stopp."
Då och då lät hon blicken snabbt möte Devarons för att försäkra sig om att kusinen lyssnade. Och helst av allt: var lika upprörd som henne.
"Stopp min kropp!"
Det var ju ett sånt där talesätt de vuxna absolut älskade att lära dem, men det gällde tydligen bara när de tyckte det passade.
"Jag har rätt att bestämma själv var jag ska vara, det här är tyranni. De förstör vårt hem ju, gör det till ett FÄNGELSE!"
Hilleri hade blivit påkommen med att smita iväg utanför reviret utan nån vuxens varken närvaro eller ens vetskap. Hon hade blivit satt på strafftjänst till kvällen, och då hon fått höra att Devaron också skulle delta hade hon eldat upp sig rejält.
Hon hade ingen aning om vad Dev hade gjort för att hamna här, och brydde sig ärligt talat inte jättemycket, det viktiga för henne var att ha en publik. Nån som höll med hennes ilska. Och kanske helst av allt, någon som protesterade med henne satte stopp för det här nån gång!
"Bara för att vi är yngre har de inte rätt att behandla oss hur som helst!"
Vem var idioten som kommit på att handlingar skulle ha konsekvenser?

[Devaron]

Kusinerna hade tvingats till att organisera upp matförrådet och ta inventering på de växter och bär som fanns att tillgå. Varför lyckades hon alltid få just det här straffet? Den här gången hade hon inte ens försökt stjäla mat, utan bara busat till det lite med att gillra en fälla i form av en mindre grop fylld med lera. Den hade ju inte ens varit så stor, knappt så att det ens hade nått upp till knäna, men såklart så hade ju helt fel varg behövt trampa ner i hennes mästerliga fälla. Hon verkade vara hemsökt av Gretas bestraffningar, hon kunde aldrig ta ett skämt som en vanlig varg utan behövde vara en riktigt torr tråkmåns. Så hon hade motvilligt fått bita i den sura frukten och genomföra uppgiften för att bibehålla hemfriden. Hon ville inte att det skulle gå ut över morgondagens rollträning i alla fall, det såg hon faktiskt fram emot, de skulle gå väktarrundor, men med någon form av tvist som skulle bli en överraskning.
Hon hade suttit och försökt komma igenom uppgiften när Hilleri fått för sig att hon hade fått nog av flockens översittarpraktiker, eller vad det nu var hon tjattrade om. Ärligt talat så hade hon endast lyssnat med ett halvt öra och slängt in några medhållande nickningar och läten där det var passande. De upprörda känslorna gav henne mest huvudvärk, vilket nog var den främsta anledningen till att hon inte engagerat sig mer, om än hon till viss del höll med om vad hon sade.
''Kan du hålla dina känslor i schack? Du ger mig huvudvärk'' muttrade hon till sist smått irriterat fram då kusinens känslor verkligen började färga av sig på henne. Ibland hatade hon hur lättpåverkad hon var av andras känslor, det var allt för lätt att dra med henne på saker på grund av den nedrans empatikraften. Hon var osäker på om kusinen ens hade hört henne så som hon gick an, eller om hon kanske skulle ta tillfället i akt att dra med Dev i sin harang helt och hållet.

Hilleri sköt Dev en giftig blick. Hon var inte på humör för att ta kritik konstruktivt.
"Vadå, tycker du jag har fel eller? Tycker du om att slicka Gretas röv?"
Ansiktet skrynklade ihop sig i en grimas medan hon talade. 
"Hej jag heter Dev å är en tönt som älskar röv!"
Hennes röst var en dålig imitation av Devarons. Hon lät ögonen gå i kors och antog en fånig pose, lät tungan sticka fram mellan framtänderna och gjorde smaskande ljud med munnen.
"Mmmmh mmmh Gretas arsle min favoritsmak"

Hon ville verkligen ställa sig över det, faktiskt. Hon ville kommentera någonting om att hon var omogen och vända ryggen till. Varför kunde hon aldrig bara vända ryggen till? Frustrationen som strålade från kusinen likt vassa taggar petade på hennes inre till dess att barriärerna spräcktes och hon översköljdes av alla Hilleris upprörda känslor. Efter det var det kört.
Som från ingenstans så kastade hon sig framåt med ett morrande och käftarna smällde igen med ett ljudligt klapprande en bit ifrån kusinen.
''Håll käften!'' spottade hon ut med en varnande ton. Hon spelade säkerligen den andre rakt i tassarna, som hon ofta lyckades göra i liknande sammanhang, men den vanligtvis resonliga Devaron hade inte mycket att säga till om. Känslorna riktigt stormade inom henne och växte sig allt starkare för var sekund som gick. Vilket också säkerligen sträckte sig ut för att påverka Hilleris egna känslor i någon utsträckning.
''Du är så jävla...baah!'' utbrast hon, frustrerad över att inte kunna hitta de ord hon ville i det ursinne som rasade inom henne. Med en morrning så satte hon istället kroppen i rörelse för att försöka skaka av sig de värsta känslorna, vilket resulterade att hon nu istället gick av och an med något stampande steg, som kusinen precis gjort innan henne.
''Fasen vad äcklig du är, Greta av alla?''. Stegen fick henne att kunna tänka lite klarare, även om känslorna fortfarande hotade under ytan, redo att ta över helt om tillfället gavs. ''Undrar vem som körde upp en sån stor pinne i hennes röv''. Greta kunde verkligen inte ta ett skämt.