Ashkii
Spelas av : Zoey
|  Rubrik: Mardrömmen är över [E]  mån aug 21, 2023 11:29 pm | |
| För första gången på väldigt länge kunde den ärrade honan äntligen andas ut. All smärta och sorg som hon utsatts för skulle äntligen få påbörja sin läkning. Men var det verkligen okej för henne att läka? Hennes valpar, Naira.. Nerissa.. Nour.. Nathero.. Nishki.. fanns inte kvar i livet och Ashkii kunde inte göra något för att skydda dom. Den smärtan skulle hon alltid leva med. Men hennes son, Nero, hade mirakulöst överlevt efter hon trott att även han hade gått samma öde som sina syskon. Återförening med sin förlorade son var helt ofattbar, hon hade varit ett skal efter sig själv efter hon förlorade sina valpar och efter Gideon, hennes adoptiv son hade lämnat henne. När Nero dök upp var det som att världen återfick sin färg efter att ha levt i en monokrom värld. Men glädjen över att återse sin son höll inte i länge då sonen berättade att Diablo, Neros far var fortfarande var vid liv och var efter dom. Diablo... Vargen som utnyttjade hennes godhet, vanställt henne och brutalt mördat hennes valpar. Men efter att mor och son hade tagit sig till Civitas i hopp om att få skydd så hade en skadad Diablo hunnit ta sig dit och det hela hade slutat i en blodig fight mellan far och son. Men en gråvarg vid namn Even brutit upp slagsmålet efter hanen hade läkt ovanligt snabbt efter elden Diablo hade skickats åt Evens håll, och den stora svarta hanen låg helt förlamad på marken. Ashkii såg sin värsta mardröm ligga på marken försvarslös och hon skulle avsluta hans. Det hela hade känts så overkligt men äntligen så var monstret död, och hon hade gjort det sista slaget. Efter att mor och son hade gjort sig av med monstrets kropp, så hade de sagt ett vemodigt adjö. Nero behövde upptäcka sig själv, han var ung. Han förtjänade att leva som han själv ville men hon hoppades att hon skulle återse sin son igen. Den trötta vita kroppen tittade efter sin son som var på väg mot egna äventyr så kunde hon inte låta bli att släppa några tårar. Hon var så stolt över sin son och hon önska att de kunde spendera resten av livet tillsammans men deras vägar i detta nu gick inte åt samma håll. När hon inte längre kunde se sin son så och tog hon ett djupt andetag. Mardrömmen var över. (Detta är ett ensaminlägg så inga svar här tack) |
|
[ 
