Återbyggnationerna av templet var i full fart men månvargarna hade beslutat sig för att flytta sin heliga plats till ett mer skyddat läge invid bergen och bevara ruinerna som någon sorts minnesmärke. Den uppvända jorden och svedda trädstammarna fick honom att inte helt osökt att tänka på Morikos höjd, även om stämningen här helt klart var mer av en sorgtyngd stillhet snarare än den mäktiga vördnad Morikos verk framkallade.
Jabari-Joel kunde inte låta bli att bli imponerad av vad han såg. Inte av månvargarna och deras ihärdighet som man kanske kunde förvänta sig, utan av den rena kaos som släppts lös på det här området. Om det var sant att Ljusets Krigare orsakat detta förtjänade de helt ärligt lite respekt. En åsikt som han faktiskt var smart nog att hålla för sig själv.
Shamira-Eva knuffade honom i sidan och gestikulerade emot en ensam månvarg som tyckte stå försjunken i tankar och stirra på ruinerna. Hennes måntecken glödde svagt i kvällsljuset. Det var hans tur att sköta pratandet.
Så avslappnat han kunde gled han upp intill henne och harklade sig lätt.
"Jasså du, Ljusets Krigare alltså, det var de som gjorde det här?"
Med en bekymrad rynka i pannan skakade han på huvudet i spelad avsmak.

[Sari]