Malva rörde sig obrytt genom stadens övre delar med en häpen och förundrad gråvarg i släptåg. Hon var målmedvetet på väg mot en mindre öppen yta där hon visste att Prospero borde hålla till nu när hans stukade baktass äntligen läkt. Och mycket riktig var det första som mötte dem när de kom fram en stretchande svartvarg som vid deras ankomst såg upp med något lätt besvärat i blicken.
"Men goddag kära du"
Kvittrade Malva och log.
"Här kommer jag med Kida som jag pratat om!"
Hon stannade mellan de två till synes lika blyga vargarna.
"Prospero, Kidagakash. Kida, Prospero."
Introducerade hon artigt - kunde inte låta bli att skrämma Prösp lite med honans fulla komplicerade namn, dessutom behövde hon öva på att säga det - men fortsatte sedan lika fort.
"Jag tänkte att ni kan börja arbeta på dansnummren till föreställningen i sommar! Ni kan ju visa era förmågor lite, bolla hur bakgrundsdans kan förstärka berättandet och så ska ju Kida få en egen punkt jag vet inte om ni vill samarbeta på något vis kring det med?"
Malva gav den svarta unghanen ett menande något illmarigt leende. Han visste hur gärna hon fick ut honom på scenen, även om hon iallafall den här gången var okej med att han inte tog någon huvudroll.
"Jag tror ni kommer ha så kul tillsammans, ni har såå mycket gemensamt. Det här kommer bli toppen!!"
Rösten blev ännu pipigare o mer nasal än vanligt.
"Och så rapporterar ni tillbaka till mig, jag vill hållas in the loop och veta om varje framsteg o förändring okej? Jag litar på er nu!"
Något allvarsamt la sig plötsligt över henne men lika snabbt var det mariga leendet tillbaka.
"Se så sätt fart, jag föreslår att ni kan demonstrera era förmågor lite för varandra, lära känna varandra lite, och säg till om jag ska stanna eller om jag mest blir i vägen"
Hon blinkade med ena ögat.

[Kida o Prösp hehe]

Kida har aldrig förr varit i de här delarna av Civitas. Hon befinner sig i en helt annan värld. Allting ser så mycket större och det känns både skrämmande och fascinerande på samma gång. Hon känner sig väldigt uppslet och gör sitt bästa för att hålla jämna steg med Malva och inte komma för långt efter när det är något på vägen som lyckas fånga hennes uppmärksamhet. Först och främst vilar hennes uppmärksamhet på Malva. Men vandrar de förbi något extra intressant kan Kida inte låta bli att kika, trots att resultatet ibland blir att hon snubblar till över sina egna tassar. Men bara nästan. Hon lyckas återfå balansen snabbt igen varje gång. Som dansare är hon trots allt rätt smidig och säker på tassarna.

När de kommer ut på en öppen yta kikar Kida nyfiket förbi Malva. Den blå blicken faller på en svart hane som är mitt uppe i att stretcha. Kida kan inte låta bli att känna sig uppspelt över vad som kommer. Hon står lugnt vid Malvas sida medan hon blir presenterad. Vid nämnandet av sitt hela namn sneglar hon på hanen igen. Hon finner det trots allt roande att se folks miner inför hennes ack så komplicerade namn. Malva har ett bra uttal med så det gör namnet rättvisa. Det är Kida tacksam för. Men tur nog så är hennes smeknamn mycket kortare och smidigare.
Men hanen har ett rätt avancerat namn själv. Medan Malva fortsätter tala står Kida i sina tankar och upprepar namnet för sig själv för att lära sig uttalet.

Ändå lyssnar hon på Malva och försöker att inte missa något som den andra tiken säger. Det här nya kapitlet i hennes historia är helt galet. Tänk om hennes föräldrar kunde sett henne nu. Kanske de gör det? Vart än de befinner sig just nu. Kida hoppa att de har funnit varandra och är lyckliga tillsammans. Hon vet att de skulle vara stolta över henne. En inbjudan att dansa inför stor publik i Skuggfall. Kida nickar för att visa att hon lyssnar på Malvas instruktioner. Svansen börjar sakta att vifta.
”För mig är du välkommen att stanna men annars tror jag vi klarar oss, om du har andra åtaganden”. Kida ler varmt mot Malva. Kida har inga problem att visa upp sina kunskaper inför publik. Det är trots allt vad hon har vuxit upp med. Kida tar några steg i riktning mot hanen.
”Hej, verkligen trevligt att träffa dig. Kalla mig Kida, det gör alla. Du heter Prospero? Uttalar jag det rätt?” Svansen viftar glatt bakom henne och hon har ett glittrande leende på läpparna.
”Jag ser fram emot att lära av dig och med dig. Känner du för att ge en liten demonstration först eller ska jag?” Pratar hon för mycket? Pratar hon för fort? Hon studerar hanens anlete och försöker finna något tecken i hans min. Kida har svårt att hålla tillbaka uppspeltheten.

Prospero tog de stunder han kunde för sig själv. Uppgifter han tagit sig an hade krävt mer av honom de senaste dagarna, och han hade bett Grendel att möta honom igen senare, men innan dess – just nu – hade han inga måsten. Inget mörker som tyngde hans tankar. Så han hade tvättat sig själv ren, och hade gett sig ut till en av få platser han oftast fick vara i fred på, i hopp om att stilla kropp och själ en stund. Den lilla stunden avbröts dock lika fort som han funnit den.
     Han hade inte hunnit mer än börja sträcka ut benen innan ljudet av steg som alltid hördes runtom i Civitas tydligt separerades från det av steg som närmade sig, följt av Malvas höga, nasala stämma bröt stillheten. Såklart. Prospero suckade medan han rätade på sig, och gav den stora, rosa honan en allt annat än imponerad blick.
     Här kommer jag ked Kida som jag pratat om!
Som hon pratat om? Prospero lyssnade bara med ett halvt öra på flocksysterns flod av stora ord och lät istället blicken falla på en ung gråvarg som nästan försvann bredvid Malvas massa av bjärt päls. Kida. Tydligt yngre än Prospero själv, men i samma storlek. Gråbrun, med vita tassar. Malva babblade på om dans, om hur han och denna Kida skulle samarbeta och rapportera till henne, och Prospero insåg vad det var hon försökte göra. När Kida klev fram och hälsade så svarade Prospero henne med ett vänligt men lite trött leende. Vid Tenrai, han hade hellre struntat i sin paus och letat upp Grendel direkt för att få slippa ut ur den här situationen.
     "Prospero är korrekt. Trevligt att träffas Kida, men jag måste också be om ursäkt. Jag tror Malva glömt berätta en viktig liten detalj." Blicken han gav Malva var tydligt skarp, trots mildheten i hans röst. "Det här läker inget, Malva. Jag har inte gått med på att vara i din show." Att hon dragit in någon ny – ett tredje hjul som hon, av Kidas uppspelta glädje att döma, gett höga förhoppningar baserat på en lögn – gjorde helt ärligt honom arg. Han tyckte dock synd om den unga Kida som ovetande dragits in i det hela, så för hennes skull ville han inte starta ett öppet bråk. Det här var trots allt inte hennes fel.

Allt medan sekunderna fortled intog Malvas ansikte en allt bistrare min. Försöket att medla med hjälp av en utomstående tycktes falla platt baserat på flockbroderns bittra blick. Då han tog till orda nålade hon fast honom med blicken. Vid gudarna, kunde han inte vara lite professionell inför deras besökare åtminstone. Visst, han behövde inte låtsas älska henne med det var verkligen inte värdigt Tenebris att skylta med interna konflikter på det här viset. Malva trodde faktiskt att han visste bättre än så, men tydligen inte. Ingen i den här staden gick att förlita sig på.
Hon himlade med ögonen åt hans ord.
"Jag tolkar det som att jag mest blir i vägen om jag är kvar."
Svarade hon leende men med ett isande kyla bakom orden.
"Du behövs inte i Min show Presp, men du kan väl iallafall visa Kida lite gästfrihet? Jag tror faktiskt ni skulle komma bra överens på riktigt - sällan skådat så skickliga dansare som någon av er."
Medan hon talade så släppte hon honom inte med blicken. Det gick tydligt att höra tonerna av självömkan i rösten, här hade hon ansträngt sig och så uppförde han sig som en valp.
Med en suck mjukade hon ut sina anletsdrag och vände uppmärksamheten till konfliktens tredje hjul med viss medlidsamhet.
"Jag ber om ursäkt för det här Kida, jag hoppas du inte blivit allt för obekväm av den dåliga stämningen. Jag var ärlig när jag sa att du är bland de bästa jag sett, och jag tror du och Prospero kan få ut mycket av att dansa ihop oavsett om det är på en scen eller inte. Trotts sin scenskräck kanske han kan hjälpa dig med dina akt, på ett eller annat vis."
Det var svårt att hålla sig från att ge svartvargen vassa menande blickar medan hon talade, men hon ansträngde sig för att ge honan sin fulla uppmärksamhet.
"Jag tar mitt avsked, förlåt igen, jag hör av mig till dig för vidare diskussioner imorgon hjärtat."
Snabbt kysste hon luften på var sida om Kidas anlete, en gest som hon efter att de träffats några gånger nu vågat börja använda på honan.
"Tataa"
Hon vände sig om med all avsikt att avlägsna sig från det mullrande åskmolnet av dålig energi som var hennes kusin så fort som möjligt.

Kida tar ofrivilligt ett steg bakåt när hon inser att kommunikationen mellan Malva och Prospero inte varit som Malva berättat för henne. Det var inget exalterat välkomnande hon fick från hanen som hon hoppats på, som hon spelat upp många gånger i sitt huvud redan. Kida hade verkligen sett fram emot det här mötet. Att få möta en annan dansare och kanske till och med få lära sig något nytt. Hon hade varit så exalterad över tanken. Hon hade sett fram emot att få möta Prospero.
Kida står tyst medan Prospero och Malva byter ord med varandra, ser sedan vilset efter Malva när den bjärta honan lämnar platsen. Kida fuktar överläppen med tungspetsen och fäster sedan blicken på Prospero igen. Vad gör hon nu? Hon ler snett.
”Förlåt, det var inte min mening att komma här med en energi som du inte var förberedd på”. Kanske kan hon ändå få ut något av det här mötet? Vad hon kan göra är ändå att göra det bästa av situationen. Hon kan trots allt bara föra så gott hon kan med det hon har där hon är. Och just nu står hon här framför en annan dansare. Även om han inte alls vill vara med som dansare på det här eventet som Malva arrangerar, kanske kan de båda få ut något av det här mötet. Kida tar det där steget fram igen.
”Malva har berättat att du har skills. Ursäkta min framfusighet men jag har sett fram emot att möta dig”. Kida gör ett kort uppehåll och biter sig lätt i läppen. ”Jag antar att vi båda hamnat i en obekväm situation”. Kida tippar huvudet lätt på sned och klipper till med öronen. ”Du har säkert en god anledning att inte vilja vara med och jag respekterar det”. Kida ler vänligt. ”Allt det här har hänt så fort. Det var inte länge sedan jag förlorade min far. Han var den enda jag hade kvar och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det kändes som en välsignelse när Malva erbjöd mig att få dansa på Skuggfall. Det är en dröm jag har haft länge. Jag delade den drömmen med min mor och när jag dansar känner jag fortfarande att hon är här med mig, och när jag dansar får jag utlopp för mina känslor”. Kida biter sig i läppen igen och blinkar bort tårar som börjat svida i ögonen. Det var inte meningen att bli så personlig helt plötsligt.
”Om du vill att jag lämnar dig ensam igen så ska jag göra det. Men det är ändå trevligt att träffa dig, Prospero. Kanske kan vi ändå lära något av varandra, en dansare till en annan”. Hon ler sött mot honom.

Malva kunde inte hålla munnen stängd för ens ett ögonblick. Istället för att erkänna ett missförstånd gjorde hon en scen av situationen och lämnade sedan Prospero med den främmande vargen. Främlingen hade varit Malvas ansvar. Det var hon som gett Kida löften, inte Prospero. Men Malva stormade iväg, och kvar stod Prospero med hennes bihang. Han ville rusa efter henne, bita tag i hennes fördömda svans och släpa tillbaka henne till platsen igen så hon fick lösa problemet hon själv egenhändigt hade skapat. Men han förstod att det bara skulle göra situationen värre. Det hade Malva minsann sett till. Så istället stod han kvar och lät henne gå, och lämna över hela sitt egenförvållade problem på honom. Han pressade samman käkarna hårt nog för att höra blodet i sina egna öron, slöt ögonen och andades djupt.
     Kida började svamla vid hans sida. Hon bad om ursäkt, och fortsatte med förhoppningar och barndomsdrömmar och något om en familj som Prospero helt ärligt inte lyssnade helt på. Han försökte bestämma sig för hur han bäst hanterade situationen Malva hade tvingat på honom. Han vägrade göra hennes arbete åt henne. Men han kunde samtidigt inte bara överge Kida utan ett ord. Om inte för sin egen värdighets skull så för hela Tenebris skull. Han svor inombords åt Malva över sitsen hon satt honom i.
     Prospero kunde höra gråten närma sig i Kidas röst, och han släppte ut ett djupt, metodiskt långsamt andetag. Han mötte hennes leende med ett eget, väl inövat sådant. Det var inte hennes fel, hur arg han än var över situationen.
     "Du behöver inte be om ursäkt." Han satte sig tungt ner, och strök en tass över ansiktet innan han rätade på sig igen. "Malva är Malva. Hon har mycket att göra. Jag antar att hon pratat med någon av mina bröder och glömt mig." En lögn. Hon var smart nog att inte blanda ihop svartvargsbröderna på det viset. Nej, det Malva hade gjort var fullt medvetet, och det gjorde honom bara ännu argare. Han tvingade dock sin röst att vara mild.
     "Vad har hon sagt till dig om showen?" Vad har hon lovat dig? Vad har hon påstått att jag gått med på? Han hade sett den sprudlande entusiasmen i Kida, kunde fortfarande se det tindrande hoppet i hennes ögon. Som en valp som för första gången fått träffa någon de såg upp till. Han anade att Malva hade lovat mycket om honom.

Hela situationen är bara så underlig. Kida kan inte låta bli att känna sig lite som en bricka i ett spel. Men det här är för hennes dröm. För mors dröm. Så hon ska bita ihop, ta lärdom av varje situation och göra så gott hon kan. Hon harklar sig lätt och andas ut. Inga tårar. Det finns inte utrymme för det just nu. Hon står här med hen hane som även han är en dansare. Rätt stilig är han med. Nej, de tankarna skakar Kida bort ur huvudet. Hon ler lätt mot honom. Hon behöver inte be om ursäkt. Det är trots allt inte hon som har gjort något fel. Det är Malva. Kan hon lita på Malva? Ärligt talat så har hon inget att förlora. Hon har redan förlorat all av värde för henne. Det är bara dansen hon har kvar, och det behöver man bryta vartenda ben i hennes kropp för att kunna ta det ifrån henne.
”Malva har bara sagt att jag ska få dansa på Skuggfall som ett av numren på programmet. Hon berättade om att det finns en kunnig dansare bland hennes fränder och om vi dansade tillsammans så kunde showen bli makalös. Stora ord jag vet, men det fångade mig”. Kida fuktar nosen med tungan. ”Ändå var det inga direkta löften som uttalades, jag kan dansa själv, det är inga problem. Jag hoppas bara…”
Hon tystnar. Inte riktigt säker på om hon ska säga något. Det är ett spel. Hon har ena tassen in. Det är upp till henne att lyckas borsta pälsar åt rätt håll för att hon ska få komma in helt och fullt.
”Vi är bara främlingar för varandra. Det var fel av mig att anta något. Låt mig vara skyldig dig en tjänst för det”. Hon står i valvet till en helt ny framtid, och hon vill så gärna få komma in.

Inga löften, jo tjena, med tanke på hur Malva introducerat Kida till honom nyss som att han redan borde ha vetat vem hon var. Hon som jag pratat om, trots att Malva inte hade nämnt ett ord om den här främlingen för Prospero, än mindre något om dansnumret till föreställningen hon påstått att de kunde arbeta på här och nu som om det varit planerat för dem att träffas här. Nej, Prospero trodde inte för en sekund på att Malva inte hade lovat något. Det kändes mer som att Kida försökte lindra den skada Malva gjort genom att backa åt henne. Det skulle inte hjälpa. Malva hade försagt sig själv, och vad än Kida påstod så visste Prospero att hans flocksyster gärna lovade saker på andras – på hans – bekostnad. Han suckade trött, och kunde känna början av huvudvärk bakom ögonen.
     "Inte idag", konstaterade han slutligen, när Kida väl hade tystnat igen. "Jag har uppgifter jag snart behöver återvända till." Något Malva kunde ha fått veta om hon faktiskt hade pratat med honom, men nej. Det här var en fin paus minsann. Avslappnande. Han ville helst av allt försvinna och låtsas som om detta aldrig hade hänt. Men han kunde inte heller överge en annan stackare som ovetande fastnat i Malvas nät.
     "En annan gång? Behöver tid att förbereda mig innan." Han gav Kida ett nytt, ursäktande leende, då det förra hade falnat. "Jag tror det är bättre om du pratar med Alonso först. Han har hand en del om skådespelet, så om det är någon som bestämmer vad som ska dansas har han mer koll." Prospero tänkte inte koreografera ett nummer åt Malva. Han nickade i riktningen den rosa försvunnit.
     "Malva kan ta dig till honom, hon borde veta var han är." Och hon borde inte ha hunnit långt än. Helt ärligt skulle det inte förvånat Prospero om hon bara hade gått runt hörnet och nu stod där och väntade för att se om hennes plan lyckades ändå.

Inte idag. Jag har uppgifter jag snart behöver återvända till. Kida nickar förstående. Kanske lite ivrigare än tänkt. ”Absolut. Jag förstår. Det var inte meningen att ta upp den tid så här”.
En annan gång? Behöver tid att förbereda mig innan. Kida ler. ”Absolut. När du har tid”. Även om det bara skulle vara 5 minuter så skulle hon uppskatta den tid Prospero ger henne. Att få se en annan dansare röra sig kan hon lära sig mycket av.
Jag tror det är bättre om du pratar med Alonso först. Kida lyssnar uppmärksamt. Alonso? Okej. Alla nya intryck, alla nya namn och personer och allting omkring gör henne helt snurrig. Men på ett väldigt underbart sätt. ”Tack så mycket. Det var väldigt trevligt att träffa dig, Prospero. Jag uppskattar den information du gett mig”. Kida ser sedan åt det håll Prospero nickar och förväntar sig nästan att Malva ska stå där och vänta på henne. Hoppas kanske ännu hellre. För trots att hon uppskattar allt de gett henne så här långt så känner hon sig ändå väldigt vilsen. Vilsenheten går hand i hand med rädslan att allt bara ska vara en dröm och hon ska finna sig helt ensam igen.