Devaron och hennes syskon hade blivit väckta tidigt på morgonen, åtminstone ansåg hon att det var tidigt, för att få följa med på en lektion om skogens djur och växtliv. Hon var inte någon morgonperson, vilket syntes tydligt på de upprepade gäspningarna trots att flertalet timmar nu förflutit. Hon hade mest tyckt det var tråkigt, visst lärde de sig saker men Greta var så gammal och hon förstod ju faktiskt inte hur det var att vara valp. De hade så mycket viktigare saker de behövde göra, som att leka. Leka var bra. Brottas också, det var väl träning? Greta hade alltid så mycket regler som de behövde följa, vilket var dödstråkigt, men gjorde man inte det så fick man en tillrättavisning. Vilket Dev såklart inte hade förtjänat då hon nypt Zygeria i svansen under ännu en lång tråkig föreläsning. Hon hade ju faktiskt varit uttråkad, och systerns reaktion hade varit värt det.
Det hela hade slutat upp med att de två systrarna fått kvarsittning och extrauppgifter. Var det fortfarande värt det? Eh, kanske inte, men hon behövde åtminstone inte sitta där själv och tänka ut svar på alla frågor den uråldriga lawaren ställt dem.
''Ska vi smita iväg?'' viskade hon till systern när Greta vänt ryggen till för en stund. Här kunde de faktiskt inte tillbringa hela eftermiddagen.

| Zygeria |

Det var orättvist. Så fruktansvärt orättvist att hon tvingats stanna kvar när det var Dev som hade bitit henne, och inte tvärtom. Zygeria hade ju inte gjort någonting. Varför skulle hon behöva sitta här och lyssna på Gretas föreläsning om varför gräset var grönt och varför man inte skulle smaka på alla nya blommor man såg. Det var dödstråkigt. Hon var i färd med att uttråkat klia sig i örat när Devaron föreslog att de skulle smita i väg. "Kommer vi inte råka illa ut?", viskade hon tillbaka. Kunde de få ännu mer kvarsittning?
     "Bara om vi blir påkomna."
     Så klart! För när Greta väl märkte att systrarna var borta så skulle hon inte misstänka något alls. Hon var säkert för gammal för att komma ihåg vad hon höll på med ändå. Efter en knapp stund av fundering nickade hon, övertygad. "Okej, vi sticker!"

Devaron visste mycket väl att Greta hade dålig hörsel och inte den bästa synen, det hade hon försökt utnyttja ett par gånger. En del av henne tyckte det var väldigt underhållande att hon blev så uppretad av det när Devarons påhitt väl uppdagades, om än det ibland hade en tendens att slå tillbaka på henne själv om känslorna blev allt för starka. Det problemet hade hon aldrig med Zygeria, vilket deras mamma hade förklarat berodde på att hon var immun mot deras krafter. Det var rätt skönt ibland, och en av många anledningar till att hon trivdes i systerns sällskap. Hon var nog den lugnaste av dem alla. Men hon skulle ljuga om hon påstod att hon inte var väldigt nyfiken på vad systern kände ibland. Som när hon bitit henne i svansen.
Då systern gick med på hennes plan så såg de båda till att Greta verkligen var distraherad, i en konversation med Jonah om något tråkigt, innan de tyst smög iväg. När de kommit utom syn och hörhåll så brast Devaron ut i ett fnissande skratt. ''Det där var nästan för enkelt Zya!''.

”Wow, Dev!”, andades Zygeria hänfört när de undkommit Gretas skrumpna öron och dåliga syn. Hon kunde inte tro det. De var fria! Att smyga i väg så där var så klart inget man egentligen skulle göra men adrenalinet gjorde henne alldeles för uppjagad för att tänka på konsekvenserna. Det gjorde det svårt att sitta still och fick henne att ivrigt studsa runt sin syster. ”Hon märkte INGENTING! Såg du? Vi bara wooosh – borta som vinden”, fnittrade hon saligt. I denna stund kändes det som att de kunde ta sig an hela världen. Som att de var ostoppbara.
    ”Önskade mamma var lika lättlurad ibland”, erkände hon. ”Men hon är i och för sig inte lika tråkig som sega Greta.” Systrarna delade ett skratt, berusade av den lyckade kuppen. Så, vad nu? ”Vad ska vi göra nu då? Vi skulle kunna gå till vattenfallet och skrika det högsta vi kan, för där hör ingen o–” Hon avbröt sig tvärt, öronen alerta och kroppen på helspänn. Steg. Bestämda steg. På väg hitåt. ”SKIT, det kommer någon! Göm dig, fort!” Zygeria dök in i ett lummigt buskage med Devaron tätt efter. Hon vågade inte titta för att se vem det var. ”Vem är det?”, formade hon stumt i en knappt hörbar viskning.

''Det är för att vi är så skickliga vet du?'' svarade hon självsäkert emellan fnissattackerna där hon låg på rygg i gräset. De var de snabbaste, tystaste och coolaste stäppvargarna i hela världen! Ingen kunde stoppa dem! Förutom kanske en kurrande mage, eller ett läskigt spöke, men det behövde de inte prata om. ''Ja du kanske kan lura henne, vi andra har inte ett stängt huvud som hon inte kan rota i och avslöja alla planer!''. Stämman var lekfullt irriterad och hon puttade till systern med tassen. Hon kunde dock inte hålla inne ännu ett skratt. Hon hade rätt, mamma var bra mycket roligare än gamla skruttiga Greta.
Hon lyssnade intresserat då Zygeria la upp en plan på vad de skulle göra innan hon tvärt avbröt sig. Hon vände huvudet åt det håll där stegen kom ifrån, fortfarande upp och ner, innan allvaret av situationen kom över henne och hon kämpade för att kravla sig upp från marken och slänga sig in i buskaget efter systern, sådär lagom graciöst. De hukade sig ner och försökte att inte röra sig så mycket så att löven skulle prassla runtom dem, men misslyckades troligtvis.
''Vem är det?'' viskade systern. Ja vem var det? Hon svalde klumpen i halsen och tog modet till sig att sticka fram nosen genom en mindre tät del av buskaget. Hon kunde skymta en välbekant stor skepnad passera dem och pustade ut. När han hade gått förbi så drog hon tillbaka huvudet, med en och en annan lövbeklädd kvist som fastnat i mankammen, och vände sig till systern. ''Det var bara Nuri, och jag tror inte han såg oss''. Han brukade vara rätt chill, kunde till och med leka med valparna ibland, men de kunde ändå inte riskera att deras topphemliga upptåg avslöjades.

”Pfffft!” Med en tass tryckt mot munnen försökte Zygeria hålla inne skrattet som hotade att slinka förbi, och ett fräsande ljud lämnade henne innan hon exploderade i gapskratt som fällde henne till marken. ”Han gick RAKT FÖRBI oss! Som om vi inte ens var här.” Vilandes på rygg vaggade hon från ena sidan till den andra, kämpandes mot skrattet som fick hennes mage att krampa.
    ”Vi måste på riktigt vara de bästaste, super-megahemligaste spionerna som finns”, förkunnade hon efter att hon lugnat ner sig något. Med tänderna plockade hon kvisten från Devarons mankam. ”Vi borde ha en bas.” Hon bet den späda kvisten i tu. ”Typ ett eget, hemligt spionställe som ingen annan vet om.” Ett ställe för att planera alla framtida bus och upptåg. ”Och vi borde ha såna där, vad heter det – kodord. Typ om jag säger 'fisk' så betyder det att vi ska, jag vet inte, ducka eller något.”

Hon stämde in i systerns skratt. ''Han var ju HELT BLIND?! Värre än skruttiga Greta!'' utbrast hon samtidigt som hon skrattade så hon kiknade och fick kippa efter andan. Det tog dem en stund att lugna ner sig innan de ens kunde få ur sig något annat än skratt.
''Åh helt klart! De allra smygigaste och skickligaste, alla borde ge oss uppdrag ju!''. Stämman var fortfarande väldigt exalterad och svansen piskade snabbt från sida till sida bakom henne. Då systern plockade en kvist ur hennes man så drog hon tassen över den i ett försök att räta till den. ''Ja! Vi måste hitta nån lya...eller en cool grotta till och med, tänk dig!''. Genast började den unga valpen att tänka ut vad de skulle ha i sin bas, och hur de bäst skulle gömma den från tråkiga vuxna. Förlorade sig i tankar för en kort stund innan systern fortsatte prata. ''Ett helt eget hemligt språk till och med, som ingen annan förstår, speciellt inte de vuxna''. Ett lurigt leende drog sig på hennes läppar. Det skulle bli så roligt. ''Ska det bara vara du och jag eller ska vi ta med Ess, Donja och Omir?''. De skulle kunna ta sig an större uppdrag om de var fler, men de skulle också kunna bli upptäckta lättare.

Syskonen kravlade ut från buskagen de gömt sig i. Löv och kvistrar i sina pälsar. Zygeria vandrade i en liten cirkel, stundvis stannandes när hon talade. "Hmmm, Donja är både tyst och snabb", reflekterade hon högt och klickade en klo mot sin haka. Perfekt som gruppens utkik. "Omir är... Omir, så han är ju självklar." Pålitlig och med det bästa pokeransiktet. "Och Ess–" Kunde vara ganska elak ibland. Men Zygeria hade bestämt sig för att hon denna gång inte skulle låta sig trampas på. När systern fick se att hon var lika tuff som henne, så skulle hon inte tycka att det var så kul att reta henne längre. Esseles skulle vara snäll, alla skulle hålla sams och de skulle ha de bästa lekstunderna i deras alldeles egna spiongrotta. "–hon är tuff. Bra om vi blir anfallna av jättefåglar eller äckliga apor." Eller om någon annan försökte infiltrera deras tillhåll.
    Hon slutade upp med sitt vankande och gav Dev en nickning, indikerandes att hon övervägt färdigt. "Jag röstar för att de får vara med. Ska vi berätta för dem nu direkt?" Svansen viftade vilt bakom henne, avslöjandes just hur extremt peppad hon var. Det här skulle bli det roligaste de gjort hittills.

Devaron ruskade på kroppen för att försöka bli av med det värsta av kvistarna och löven, men det gjorde liten nytta. De hade sådana förbenade taggar som nästlade sig fast i pälsen och behövde plockas bort. Det var vad Dev satt och gjorde medans systern vandrade runt och övervägde med sig själv, och sneglade upp då och då för att visa att hon faktiskt lyssnade. Zygeria kom till sist fram till att alla syskonen borde involveras, och Devaron nickade instämmande.
''Du och jag får vara spionledare så vi håller koll på allting. Vi fixar uppdrag och så måste vi måste träna mycket, så vi blir urbra. Och komma på det hemligaste språket som bara går''. Det var otroligt viktiga uppgifter, och eftersom det hela var deras idé så skulle de självklart ha ledarrollerna. Tänk att kunna vara en ledare som morfar, det vore något. För en stund drömde hon om att i framtiden leda Qu, kanske med Zygeria vid sin sida, eller något annat syskon.
Hon hoppade exalterat upp på tassarna och spottade ut en kvist från munnen. ''Ja kom, vi letar upp dem!''. Detta skulle bli så bra, och roligt.

Avslutat