Lora rörde sig fram och tillbaka runt den nya medlemmens grottrum i fästningen. Hon var väldigt nyfiken på honom och inväntade ett bra läge att få ställa alla sina frågor. Hittills hade hon inte riktigt jobbat upp modet att klampa in till honom och bara börja pladdra, men kanske skulle hon våga efter nästa vända runt området. Eller, om gudarna verkligen var på hennes sida, kanske han skulle komma ut och få syn på henne och inleda samtalet själv. Hittills hade hon bara träffat Trian i grupp med andra och det var inte riktigt samma sak, dessutom kunde det vara svårt att ta plats eller över huvud taget höras bland de äldre ungdomarna. Men Aleks hade berättat lite om hans solomöte för henne, recensionen var kortfattat varit att hanen var rolig men lite konstig. Båda dessa kvaliteter talade till Lora och hon ville veta mer. Efter ungefär de sjuttioelfte varvet runt sovkvarteren drog hon djupt efter andan, stampade några gånger i marken och gick in till den relativa främlingen.
"Heeeej... Vad gör du? Får jag va med?"
Hon började med de enkla frågorna, ville inte överrumpla den gamle mannen. Han måste ju ändå vara nästan lika gammal som mamma, eller ännu äldre typ som Mara?

[Trian]

Trian hade tidigare under dagen hängt med en nyfunnen vän, men deras härliga dag hade slutat i en utskällning från en äldre tik. Under en av deras tävlingar där hela tävlingen gått ut på att vara starkast i en brottningsmatch så hade de råkat spilla ut mängder med pärlor som trätts upp på tråd. Tiken hade gjort vackra halsband för att ge till sina nya syskonbarn som skulle namngivas nästa dag, som en namngåva. Hon hade inte blivit särskilt glad när Trian och hans vän hade förstört allt hennes hårda arbete och skällt ut dem efter noter. Inte bara hade hon tvingat dem att plocka upp varenda pärla, utan hon hade även tvingat dem att fixa tre halsband var innan solen gick ner. Så nu satt en bitter Trian och svor över hur svårt det var att få pärlorna på den fina tråden. 
     "Förbenade pärlor" muttrade han bittert. Inte hade det hjälpt att hans vän blivit klar redan för någon timme sedan. Trian ville inte sitta här och pärla. Vem gjorde ens sånt? Han ville ut i snön, jaga, träna, utforska reviret. 
     När han hörde ljudet av tassar trodde han först att det var hans vän som skulle retas igen och var beredd med någon kaxig kommentar, men så ekade en tiks röst mellan väggarna i hans grottrum. Han höjde förvånat på ögonbrynen och den ljusblå blicken fästes på Lurlei. Han hade absolut lagt märke till henne vid kvällseldarna, men han hade aldrig talat med henne. Vad gjorde hon här? Nyfikenheten tändes genast. 
     "Lurlei, right?" Han var ju lite osäker på hennes namn. Det var ju många namn i hans huvud. "Jag... pärlar" skrattade han kort till. Han kände sig ju astöntig. Vilken ung hane satt och pärlade? "Nej, jag gör det inte frivilligt så döm mig inte" han skakade på huvudet. Han betraktade henne, hennes ansikte, hennes kropp. Hon var inte mycket yngre än han själv. Han mindes själv tiden när benen varit lite för långa och musklerna lite för taniga. Den där perioden när vissa behandlade en som en valp och vissa krävde att man skulle bete sig som en vuxen. 
     "Men du får absolut vara med, även fast jag inte har en aning om varför du skulle vilja sitta och pilla med de här förbannade pärlorna" frustade han till och kastade en blick på den flätade lilla korgen med pärlor.

Något tveksamt lät hon blicken vandra från den stora grå hanen till hans lilla korg med pärlor och sedan tillbaka igen. Det såg väldigt pilligt ut och även om hon var ganska bra på att pyssla så ville hon använda sin koncentration till annat. Nämnvärt att fråga ut den andra om så mycket hon bara hann med innan något avbröt dem.
"Hmmm... Jag kan kolla.. Till en början."
Svarade hon därför och slog sig ner mitt emot den andre.
"Varför pärlar du om du inte vill?"
Det fick bli den första frågan, naturligt väckt av hans ord.

"Wow, tack tjejen" tackade han med ett charmigt leende. 
     Trian blev glatt överraskad när hon ändå ville ge pärlandet en chans. Då kunde han ju hitta på något roligare så fort de blev klara. Han tog upp en liten tråd och såg för ett ögonblick väldigt koncentrerad ut när han försökte få på en pärla på tråden. Han var långt ifrån byggd för pysslande, plus att han aldrig hade utsatt sig själv för sådant pill. Han var en fysisk typ som tyckte om fysiska aktiviteter, inte larvigt pysslande. En gång hade han pysslat ihop en snutte till sin lillasyster Lya, gjord av kaninpäls och sten. Den hade sett förskräcklig ut, men hade torkat lillasysterns tårar. 
     "För att jag och en polare råkade brottas precis där en surpuppa hade ställt sin korg med pärlor och halsband" han ryckte på axlarna. Han rynkade kort på nosen, insåg att Lorlei kanske kände till surpuppan. "Jag hoppas inte att hon är din morsa eller mormor eller nåt" skrattade han lågt till. "Men vissa gamlingar är verkligen... lättkränkta" han skakade på huvudet och suckade när pärlan föll till marken. Han plockade irriterat upp den. 
     "Du har familj i Cirkeln va? Har sett dig med dina syskon. Det kryllar av er" flinade han snett.

Med en oimponerad min studerade hon hur Trian kämpade med pärlorna samtidigt som hon lyssnade på hans ord. Konversationen gick ju bra men han ställde lite väl mycket frågor, det var ju hon som skulle fråga ut honom.
"Ser det ut som att jag har surpuppegener eller?"
Frågade hon med en fnysning och kliade sig bakom ena örat.
"Vi är alla syskon i Cirkeln ju."
Fortsatte hon sedan snabbt med ett finurligt leende.
"Men ja, jag har massa syskon! Det är Timo och Poppy och Hassel å så äre Aleks å Lev å Katya å Gast å så Mara typ... Jag hade en bror som hette Maks med, o en syster - Yeliza, men henne träffa jag aldri..."
"Har du några syskon utanför Cirkeln?"

Ser det ut som jag har surpuppegener eller? Trian frustade roat till vid hennes kommentar. Hade lust att fyra av någon retsam kommentar till svar, men höll tyst. 
     Vi är alla syskon i Cirkeln ju. "Sluta leka så smart" flinade han retsamt och kastade en pärla på henne. "Brödra- och systraskap i all ära, men känns fett obekvämt om jag ska se folk som mina syskon och i nästa stund tycka de är attraktiva?" han höjde ena ögonbrynet. 
     Han fick på en pärla och sken en sekund upp. Lyssnade till hennes upprabblade av alla syskon. "Sjukt många syskon" summerade han. Kanske hade han känt igen Maksims namn och reagerat om hon sagt hans fulla namn, men smeknamnet väckte inte minnet av hanen i snön. 
     "Jag har Lya, Riveri och Kleon. De är kvar i norr, i min födelseflock" nickade han och som alltid värkte hjärtat av saknad. Han saknade även Kleon, trots att bröderna haft en konflikt sedan födseln. "En mängd halvsyskon också, innan min far mötte min mor, men jag minns inte många av dem. De flesta lämnade flocken för att skapa egna revir och flockar" 
     "Har du något favoritsyskon då? Jag har inte träffat alla, men Aleks är ju grym" log han snett. Jamen visst var det någon särskilt med Aleks. Han kropp blev en aning varmare av ren lust när bilden av Aleks dök upp i Trians hormonfyllda sinne.

Lora duckade för pärlan hanen kastat och pladdrade obrydd vidare. Då hon var klar reflekterade hon kort över hanens egna ord och tippade huvudet på sned, attaktiva? Vad betydde ens det? Hon hann inte fråga innan Trian börjat prata om sina syskon. Nyfiken lyssnade hon. Lyra, Riveri, Kleon, en två tre, och så Trian, fyra, lika många valpar som hennes mamma fått. Och lika många som Vassya fått med. Det kanske var det vanliga att få fyra valpar, fast Kolzak hade bara fått tre.
"Lämna... Jag kommer aldrig lämna Cirkeln, vi har ju coolaste flocken!"
Utropade hon då Trians fortsatta ord helt distraherade henne från sina funderingar över kull-storlekar.
"Aleks är en bra storebrorsa, han är rolig att pranksa med, men jag å Timo är bästa vänner. Fast ja tror inte på favoriter, man kan ju älska fler på olika sätt."
Hon log belåtet åt sina egna visa ord, vilka hon rakt av kopierat från något Lune sagt.
"Om alla dina syskon ville skapa egna flockar, varför gjorde inte du det? Varför gick du med i vår flock istället? Alltså förutom att det är bästa o coolaste flocken då alltså."

Trian fann hennes upprymdhet över att tillhöra Cirkeln roande. Han tvivlade inte på att hon evigt skulle vara lojal mot sin födelseflock, precis som han själv. Det var något visst med blodsband. Hade han haft valet hade han aldrig lämnat sin flock, men nu hade han ju inte haft något val. 
     Han fokuserade på ännu en pärla. Han ville ju bli klar så fort som möjligt. "Hey, tänker du hjälpa till också eller bara ställa massa frågor?" undrade han med ett snett leende. 
     "Meningen var att jag skulle bli ledare för min flock så småningom, när min far antingen blivit för gammal eller dött" svarade han på hennes fråga. "Eller ja, det stod mellan mig, Kleon och Riveri, men Riveri hade aldrig något intresse av att bli ledare" han ryckte kort på axlarna. Hans syster hade varit en alldeles för fri själ för att låsa sig till en specifik roll. 
     "Men istället lämnade jag, troligen till Kleons stora förtjusning" fnös han kort, trots att minnet av hans bror gjorde honom varm. "Jag har vandrat runt ensam länge, utforskat Numoori och lärt mig mycket om de vargar som lever här, om era olika klimat, byten och historier" han fick på en till pärla på tråden, snart var han klar med ett halsband i alla fall. "Men så träffade jag Aleks som berättade för mig om Cirkeln och något inom mig sa att mitt nya hem fanns här" han ryckte på axlarna, Trian var inte den som var särskilt djup av sig. Han var en enkel typ. "Och jag hade rätt" 

"Näe jag tänkte mest ställa frågor faktiskt."
Svarade hon med en kaxig och busig min. Men sedan lyssnade hon på hans långa berättelse om sin födelseflock. Wow, bli ledare, som Ezekiel och Vassya var. Det kändes väldigt häftigt, Lora hade inte ens tänkt på att man kunde bli det. Men samtidigt ville hon aldrig att hennes morbror och moster skulle dö eller bli för gamla så det var nog lika bra att inte bli ledare.
"Hm."
Svarade hon något tveksamt.
"Ja tror Cirkeln till och med är coolare än att bli ledare, så tror Kleon ska va bitter att han inte kom på tanken att lämna faktiskt."
Hon såg belåten ut med sin slutsats.

Trian fnös kort till när hon erkände att hon mest hade tänkt ställa frågor. Fnysningen var inte irriterad dock, mer av road storebrorskaraktär. Han lyssnade på henne, wow Cirkeln var verkligen det coolaste i hennes ögon. Tänk allt hon hade att upptäcka som skulle imponera på henne minst lika mycket. 
     "Ja, Kleon kan få vara bitter" skrattade han till. "Du är verkligen helt såld på Cirkeln, huh? Har du varit utanför revirets gränser ens? Hur gammal är du? Gammal nog för att du ska våga släppa mammas tass och äventyra lite?" retades han. 
     "Du kanske inte är tillräckligt modig för att lämna basen, hm? Du ser kanske inte ut att ha surpuppegener, men jag undrar inte om det finns lite fegisblod i dig ändå" han knuffade till henne med sin enorma tass. Retsamheten lyste i hans ljusblå ögon.

Lurlei hostade fram ett kränkt läte.
"Ursäkta"
Hon kände hur blodet steg till huvudet.
"Nä nu! Passa dig så jag inte välter ut alla dina pärlor igen hörru, jag är minsann ingen FEGIS!"
Hon gav honom en ilsken blick.
"Tror du projicerar dina egna känslor på mig!"
Sade hon med en präktig röst, fast hon knappt visste var orden betydde, och avslutade med att lipa åt honom.

"Woah woah woah lillen" 
      Han fick verkligen anstränga sig för att inte gapskratta när hon blev så ilsken. Han bet ihop käkarna och kämpade för att flinet inte skulle bli för stort. 
      "Bevisa att du inte är en fegis då. Det är ju egentligen det enda sättet som jag kan tro på dig, eller hur?"
       Han gav henne en utmanande blick. Hon påminde honom sjukt mycket om Riveri. Den där flamman i hennes blick.
       "Annars kommer jag ju tyvärr behöva kalla dig Fegisen för resten av ditt liv"