Jag tror jag var tolv när jag för första gången steg in i det som kallades varglandet, om inte yngre. Det var - och kanske till och med är - den bästa rollspelssida jag någonsin varit medlem på. Att vara så ung och låta ens fantasi sträcka sig gränslöst och utveckla mig skriftligt och nå ut till andra människor var för mig fantastiskt. Då, för fyra år sedan, var det egentligen som vilken sida som helst. Idén med den var väl kanske inte originell - allt vad som innebär vargar, magi och gudar. Nej, det som har fått mig att stanna alla dessa år var den otroliga gemenskapen som Numoori har burit med sig.
Känslan att ha en annan familj. Där ingen visste om mina brister och fel, där kraven om att passa in inte var lika påträngande som de var i skolan, där jag kunde vara precis vem jag ville.
Är inte det varje osäker tonårings dröm?
Men med tiden känns det som att allt det här inte är lika viktigt längre, att det liksom redan har gett mig allt jag behöver. Ändå hänger jag kvar, om än inte lika aktiv som förut, men denna gemenskap kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta.

Jag har inte längre koll på alla 'den nya generationens' medlemmar, jag håller kontakt med de gamla veteranerna som vi kallas, vi som har hängt med så länge. Därför visste jag knappt vem denna Missah var. Jag var knappt upplyst om incidenten, jag betraktade den på håll med en självklar besvikelse, men fortfarande med ett lugn. Och detta inte bara på grund av mitt ansvar som admin, utan för att jag faktiskt är en människa med förmåga att tänka.

Så att logga in och se den här gemenskapen gå i spillror skar i mig. Jag trodde aldrig att jag i hela mitt liv skulle få betrakta mobbning på Numoori, tvärt om, det här har ju varit flykplatsen för sådan skit. För de kommentarer jag i efterhand läste på chatten var ingenting annat än ren kränkning - och det är den största och självklaraste regeln vi har på numoori, en regel som vi knappt behövt skriva ner för att ni medlemmar varit tillräckligt mogna för att förstå den själv. Tydligen är ni inte det längre, trots att flera av er passerat tonåren. Inga kränkande ord får kastas ut på Numoori, varken i eller utanför rollspelen.
För tro mig, jag har varit med om sådant förut. Jag vet hur ont det gör att få dessa ord rakt i ansiktet även om det är en skärm i mellan.
Jag vet också hur lätt människor har för att förvandlas till idioter bara för att ingen kan se dem när de begår dessa handlingar, bara för att de kan vara anonyma.
Jag trodde inte att ni var sådana personer.
Att fela är mänskligt, att inte förlåta är förståeligt, men att spotta och trampa på någon är oacceptabelt och vidrigt. Ni kanske inte såg det som så, i just den stunden, men läs igenom konversationen igen och ni kommer få se uttryck som fan kan skada långvarigt. Vissa ord gräver sig så djupt in att de hänger med hela livet.
När ni kallade henne för omogen visste jag inte om jag skulle skratta eller om jag skulle gråta - för är det inte ni som är omogna, ni som sitter där och hånar henne trots att hon kom med en acceptabel ursäkt. För hon sa faktiskt förlåt, och det ordet har en innebörd ni borde förstå om ni är på väg in i vuxenlivet. Alla gör misstag, de kanske inte alltid går att ställa till rätta men man kan åtminstone göra det bästa av situationen - och denna hade inte alls behövt gå så långt som det gjorde om ni hade lyssnat på henne från första början och använt era hjärnor mer än vad ni verkade göra. För här visste ingen om hennes brister och fel, här var kraven om att passa in inte lika påträngande som i skolan, här kunde hon vara precis vem hon ville.
Är inte det varje osäker tonårings dröm?

Visst gjorde hon fel när hon tog det så långt att hon utgav sig för att vara någon helt annan, men hon nämnde själv att det hon ville var att bli omtyckt. Att hon inte mådde bra. Ingenting blir bättre när ni säger att hon inte är välkommen. Att ni inte vill ha henne här. Vad försökte ni få ut av det? Vart ville ni komma?

Jag anklagar inte någon, ni vet själva vad ni har sagt och gjort och jag hoppas att de som är skyldiga står för det, och jag råder er att läsa Key's tråd i forumet.
Tänk över era handlingar. Ta hand om varandra. Gör mig inte besviken en gång till.
Jag säger det inte som Admin, jag säger det som en god medmänniska med moral, en sådan jag vet innerst inne att ni också är.

Riktigt bra skrivet, håller med fullständigt!
Jag blev väldigt chockad när jag kom hit dagen efter och läste allt som hänt medan jag varit borta.
Jag... nej, jag hittar inga ord.

Jag tog mig även tid att läsa ALLT från början igår, för att förstå vad som verkligen hänt. Jag kom in lite sent och såg inte allt som hade sagts och som tur var började allt lugna sig precis efter att jag skrev att Missah bett om ursäkt, mer kan ingen begära. Efter Hielos inlägg så slutade alla med vad dom höll på med. Tänkte aldrig tanken att bläddra ner för att se vad som egentligen sagts, men jag gjorde ju det och det var värre än vad jag först hade trott.

Men samtidigt, hade jag vart inblandad i konversationen och själv börjat bli irriterad skulle jag troligen haka på med en irriterad ton, för det är så jag fungerar.. tyvärr. Och personerna som skrev det blev nog som jag, och många andra brukar bli, frustrerade. I stundens hetta tog dom nog inte sina egna ord på ett sådant allvar som dom säkert skulle göra idag om dom satt och läste igenom allt. Jag, och ni andra, har säkert också sagt eller gjort saker ni senare ångrar då ni INSER att det har gått för långt. Människor fungerar så, det vet vi.

Jag tycker inte fler såna här diskussioner ska skapas nu, för det är inte heller så roligt för dom som va taskiga att läsa sånt här om sig själva. Jag tror dom och vi alla andra nu förstått vad som skett, och dom kommer att be om ursäkt - det vet jag.
Dom skrev dumma saker rakt till Missah som hon tog åt sig, men när sen såna här inlägg kommer ut skäms nog dom andra över vad som hänt och förstår nog "grejen". Ja, det är "rätt åt dom", ja "dom förtjänar det" = så kände dom i Missahs fall också.

Varför inte bara lägga allt på hyllan nu? Flera av dom som deltog i konversationen har bett om ursäkt. Vad mer vill folk begära? Jag kanske låter otrevlig och arg nu, men det är jag absolut inte. Tycker bara allt har blivit en enda stor röra, över något som vi så lätt förlät förra gången. Missah gjorde fel, hon bad om ursäkt. Dom gjorde fel, och har bett om ursäkt.

[det jag menar nu är att ingen bör skada fler trådar om det som hänt, det finns redan två nu. har ni något ni vill tillägga får ni hänvisas till dom som finns..]

Fred nu?

Det är inte menat att starta ännu en diskussion eller att peka ut någon, och jag har sett att många har bett om ursäkt. Men det här rör inte endast Missah och de andra som var inblandade, mobbning rör hela sidan och jag skrev inlägget för att det skulle nå ut till alla. Så att ingen skulle missa det. Tror att många borde tänka till lite extra på sånt här ibland, för det händer faktiskt att folk säger saker som sårar, även fast det inte alltid blir en sån här stor grej av det.
Som sagt, meningen är inte att starta bråk, men som admin har jag möjlighet att lyfta fram budskapet och då valde jag att göra det.

Ja absolut, men det lyftes fram ganska bra i andra forumet med. Vet inte varför, men börjar bli trött på allting just nu. Det enda jag vill få fram är att jag pratat med flera som har "gjort det som skett" och att dom alla faktiskt tänkt om och personligen ska be Missah om ursäkt. Och även det här får inte upprepas igen, aldrig mer. Om jag någonsin ser nått liknande igen vet jag inte vad jag gör. Men som tur är, händer det här inte ofta, men det betyder inte heller att det får hända igen.

Nu önskar jag bara att alla kan gå vidare och att dom "skyldiga" kontaktar Missah nästa gång hon loggar in. Nu har jag inget mer att säga, vill bara slippa det här.. Allt av det.

När jag läste det som sagts på chatten blev jag seriöst mörkrädd. Jag vet att alla redan bett om ursäkt osv, men det skrämde mig faktiskt att se hur folk kan vara... NOTERA! Jag försöker inte tracka ner på NÅGON, men jag anser att det som sas var grymt på allt för många plan.

Ville bara få det ur mig.

Känner att jag också behöver skriva något. Jag harinte orkat läsa vad alla har skrivit i Keys tråd. Men jag har läst både detta inlägg och Keys.

Och det kändes som att få en känga i facet.. som jag förtjänade. Det är aldrig acceptabelt att bete sig som jag gjorde. Och det ber jag om ursäkt för. (fuck jag har till och med varit kamratstödjare, jag om någon borde veta bättre *skäms* )

Men precis som du Mikkis, så säger/skriver jag saker som jag kanske inte alltid menar när jag blir irriterad på någon. Det Missah gjorde irriterade mig och jag slängde ur mig saker och var dryg. Det är ingen bortförklaring och det är heller ingen vettig anledning, men det är sanningen. Trots allt.

Jag har aldrig känt att numoori är en dålig plats, har nog aldrig hamnat i någon allvarlig dispyt innan. Så jag kan inte hålla med de som har den åsikten. Jag har hittat många fina vänner här och så länge de finns kvar så finns jag kvar<3

Men nu har både Missah bett om ursäkt och vi som sa saker till Missah i chatten igår fått skäll tillbaka, förstått och bett om ursäkt, kan vi glömma och gå vidare?

För vi är bara människor. Med största sannolikhet kommer folk vara taskiga igen, men nu har i alla fall jag (och andra) lärt oss en läxa.

Jag tycker alltid att det är bäst att bara säga förlåt utan att komma det ursäkter och liknande, om man inte har en väldigt bra sådan. Det är starkt gjort. Så länge de inblandade förstår vad de har gjort för fel så tycker jag, och säkert alla andra med, att vi kan avsluta det här och hoppas att det blev en läxa.

Kände mig bara lite sviken, besviken eller ja.. Men inte arg, eller först kanske ja.
Men efter hon förklarat sig så tänkte jag väl inte så mycket mer på det.
Men sen efter att sett alla komentarer, kändes det fel! Hon försökte ju endå förklara sig.
Men bra att folk börjat be om ursäkt i ellafall.

Tja... Det där kändes ju inte alls som att det pekade ut som att precis alla medlemmar varit taskiga mot Missah.

Ämnen såsom detta kräver aktsam formulering, jag säger det bara.