Veckor. Ett par veckor och inget kändes fortfarande som det skulle. Zephyr blev inte kvitt tankarna. Kunde inte slappna av och hade förlorat mycket sömn det senaste. Och på vad? Saker han inte hade någon kontroll över. Saker som inte längre spelade någon roll. Vem visste hur länge det skulle dröja innan Qu agerade. Innan de hittade de ansvariga. Det här var en död Zephyr inte tänkte låta glömmas men hur än mycket han törstade efter hämnd så var han inte där psykiskt. Kanske var det därför han bestämt sig för ett ombyte. Det här funkade inte.
    Det var närmare kvällning när Zephyr samlade Sleazoid i utkanten av reviret. Ensam. Fler än så och pulsen lämnade ett öronbedövande brus i hans öron. Det gick inte. Han stod med ryggen mot sin far, blicken sökandes ut ur skogen. Otålig. "Jag ger mig av. Det kan hända att jag blir borta ett tag."
    Han vände sig om men tog till orda innan Sleazoid hade chans att avbryta honom. Han hade redan bestämt sig. "Oroa dig inte. Jag kommer fortskrida i Qus anda och uppdraget som givits mig, bara inte här." Det här var inget avsked. Qu skulle alltid vara hem för honom. Byoomi var vad han behövde en paus från. Det och den kvävande stämningen av sorg. Han orkade inte med den. Zephyr gav en kort paus, funderandes på uppdraget han fortfarande behövde upprätthålla.
     "Jag sammanstrålar med Achilles senare och rapporterar direkt till honom. Skulle det vara något av vikt ser jag till att ni blir underrättade." Han tvivlade dock. Sedan måntemplet hade mötena med Nephania blivit allt kortare. Det fanns inte mycket att säga. Inte som hon berättade i alla fall. Alla platser var i alla fall bättre än här.
    Med ansiktet klätt i ett oläsligt uttryck gav Zephyr sin far en slutgiltig nickning. "Ta hand om er", var det enda han kom på att säga. Ingen tvivel härjade hans samvete. Bara ren och skär lättnad när han i språng lämnade skogen bakom sig.

[Ensaminlägg.]