Volbara sänkte kroppen närmare grenen han klamrade sig till, höll nästan andan. Han var sällan den som busade med valparna - snarare den som höll en allvarsam min och påminde dem om farorna och riskerna med vårdslöst brottande. Men när han såg Cleopatra ensam under honom på en gren, intet ont anande, slog det Volbara som så många gånger tidigare att valparna snart skulle lämna boet. Eller, valparna... de var inte små valpar längre. Det stack till i hans hjärta, och han hade gjort valet. Det kändes lite onaturligt att smyga på sina små, men det var för humorns skull. Han log och i ett plötsligt utfall hoppade han rakt ner mot henne, vingarna ljudlöst utbredda.
"Nu har jag dig!"

[Ööh Volbara försöker vara rolig och sånt. Till Cleopatra!]

Cleo ser sig omkring i skogen. Hon har inget för sig och kände bara för att sträcka på benen. Även om hon föredrar att segla på vindarna så behöver benen motion också. Vinden leker i hennes turkosa päls och för med sig dofter från runt om i skogen. Hon känner dofterna av syskonen på håll. Så långt bort har hon inte gått. Men ibland är det skönt att vara ensam. Ett lätt stråk av faderns doft kittlar hennes nos. Cleo ser sig omkring men ser ingenting.
Nu har jag dig!
Rösten kommer inte helt oväntat uppifrån och tiken piper överraskat till när hon får faderns hela tyngd över sig och hon faller till marken. Cleo sprattlar och piper, väldigt mycket av förtjusning över faderns uppmärksamhet.
"Inte rättvist!" Hon skrattar glatt och pipen övergår till busiga morranden och hon nafsar lekfullt i hans päls. Tillsammans med föräldrarna har Cleo väldigt lätt för att falla tillbaka till den valp hon en gång var. Hon älskade att busa och det gör henne alltid så överdrivet lycklig när hon får någon av föräldrarnas uppmärksamhet.

Volbara skrattade hjärtligt när han fick fatt i sin dotter. De tumlade till marken men fallet var mjukt, och Volbara hade sett till att fånga upp dem lite genom att hålla henne fast i sina armar och sänka farten genom att breda ut vingarna.
     Volbara drog lätt i dotterns öra med ett busigt flin innan han ruskade sig fri. "Gamlingen här har det fortfarande i sig," flinade han glatt och rufsade om hennes frisyr genom att lägga tassen mot hennes huvud. "Är du upptagen, hjärtat mitt? Kom med, jag vill visa dig något."

Cleo morrar busigt när fadern drar henne i örat. Det här får henne att minnas busen som var mer vanlig förr när valparna var mindre. De är nästan vuxna nu. Men Cleo har fortfarande tid för lek med föräldrarna. För henne är familjebandet extremt viktigt. Hon vet inte vad hon skulle göra utan dem. Därför skrämmer det henne lika mycket som förväntan över att en dag ge sig ut ensam. Just nu vill hon bara glömma det. Volbaras fulla uppmärksamhet är allt hon kan önska för stunden. "Hej!" Utbrister hon spelat förnärmad när han rufsar till hennes frisyr. Cleo kan verka rätt fåfäng men sanningen är att hon inte är mer eller mindre fåfäng än många andra. Hon fnittrar när hon rättar till frisyren och fäster sedan den rosa blicken i Volbaras vita ansikte. "Jag har all tid just nu. Vad är det?" Svarar hon nyfiket. Cleo ställer sig upp och rättar till vingarna. Sedan följer hon efter sin far.

Volbara log varmt. "Följ med."
Han nickade i riktning, såg efter så att hon följde med innan han ledde henne genom Acheratiskogen. "Det är något speciellt."
Han ledde henne en bit innan han stannade upp. "Shh..."
Tystnad var viktigt, för han ville inte skrämma de små liven i boet längre bort. Volbara sänkte kroppen nära marken och gestikulerade åt Cleo att göra samma.
     En vattenhjortsmamma låg i gräset med två nyfödda kid. Det var ett konstigt hjortdjur, och kanske var det därför som Volbaras intresse vunnits över. "Titta." 
Hjortarna hade som långa betar som växte ur överkäken. Sabeltandad hjort? Det såg lite lustigt ut, men ungarna var väldans söta.

Cleo följer i Volbaras spår och låter honom visa vägen. Nyfiken på vad det är han vill visa. Något speciellt. När Volbara hyssjar henne och hukar nära marken för att smyga fram gör Cleo detsamma. I stunden känner hon sig lite fnittrig men håller det bestämt tillbaka. Det känns som att vara ute på äventyr tillsammans med Volbara och Cleo kan inte låta bli att le stort.
Titta.
Cleo kryper fram till faderns sida och kikar fram över gräset. Där borta kan hon se vattenhjortsmamman och hennes kid. Det vuxna djuret har sabeltänder. Cleo har aldrig sett något liknande tidigare. Är det ett bytesdjur eller ett annat rovdjur? "Whow". Hon andas ut uttrycket. Cleo lutar sig närmare fadern och så tyst hon kan frågar hon "Vad är det för något?"