"Hm? Jaså, det gjorde han? Det låter spännande." Hon lyssnade bara med ett halvt öra på Lÿs, som ivrigt rapporterade om allt som Blair hade visat dem; allt hon behövde göra var att nicka och skjuta in en uppmuntrande kommentar då och då. Entusiasmen gick inte att ta miste på, men det var ändå förståeligt att valparna fann Yanamore spännande med tanke på att det här var deras första utflykt till mer befolkade trakter. Hon var tacksam för all hjälp Blair erbjöd, det var hon verkligen. Men det störde henne att sökandet hade stannat av så mycket sedan valparna föddes, även om hon givetvis förstod att det inte kunde göra mycket annat. 
    En bit bort kunde man se träningsområdet och Nomë lät ögonen glida över myllret av vargar på jakt efter en ljus, ärrad gestalt. Inte för att hon verkligen förväntade sig att hitta honom här, men hon kunde inte låta bli att titta lite extra. Och varje gång hon fick syn på en vit fäll ökade hjärtat likväl takten en aning, som om det ännu inte hade lärt sig eller bara vägrade inse. 
    Med en lätt suck stannade Nomë och vände blicken mot dottern. Det här var förmodligen bara slöseri med tid i vilket fall som helst. 
    "Okej ..." Hon tvingade sig själv att anta ett hurtigt tonfall och log snabbt. "Det verkar som att Blair har hunnit visa er det mesta redan, eller? Har ni varit här till exempel?" Hon gjorde en liten nickning för att förtydliga att hon menade området där de nu befann sig. "Det är ju ingen mening med att vi utforskar ett område ni redan har sett, eller hur?" 

Lÿs nästan skuttade fram där hon rörde sig bredvid sin mamma. Hon var exalterad av alla intryck och människor som bodde här. Trots allt hade hon bara sett skog innan, så det här var på en helt annan nivå.
    “Han har visat oss nästan allt”, började hon och log busigt. Sedan följde hon blicken ned åt vänster, och insåg att de inte hade varit där än. “men han måste missat det.”
    Vagt viftande svansen bakom henne. Lÿs var egentligen väldigt trött. Det hade varit en väldigt lång dag med mycket intryck. Hungrig var hon också. Hennes kurrande mage talade högt för det och hon lutade sig närmare Nomë. Lÿs tänkte inte nämna att hon ätit för bara en stund sen, men hon hade stor aptit och ville ha mer.
    “Mamma?” viskade hon. “Jag är hungrig.”

Nomë följde Lÿs blick åt vänster och såg sedan återigen på dottern. Trots entusiasmen kunde hon ana hennes trötthet under ytan — och vem kunde klandra henne? Yanamore tycktes dränera även Nomë på energi, men av andra anledningar. Hon sänkte huvudet för att höra Lÿs låga röst. Hungrig. Såklart. Valpar verkade aldrig vara något annat än hungriga. 
    "Oj då, då är det nog bäst att vi börjar titta efter något att äta." Hon såg sig omkring; blicken föll snabbt på en försäljare en bit bort, av allt att döma upptagen med att högröstat erbjuda smakprover på sina varor. Hans något enfaldiga yttre och breda leende talade för att han var lätt att närma sig, och dessutom brukade de flesta mjukna när man hade med sig en valp. 
    "Titta där", sa hon till Lÿs och pekade. "Vad tror du han säljer för någonting? Det ser gott ut, tycker du inte?" 

Lÿs nickade instämmande och följde sin mammas blick mot en av de många försäljarna. Det såg inte ut som något hon ätit förut, men det såg spännande och utsökt ut. Dessutom var hon inte den som var rädd att prova på nya saker.
    Hon nickade ivrigt till svars och ställde sig på bakbenen och hoppade mot sin mammas bog. Men med ens spred sig ett förvirrat uttryck över hennes ansikte. Lÿs lutade sig närmare sin mor och mötte hennes blick.
    “Men mamma”, viskade hon lågmält. “vi har ju inget att betala med.”

Nomë log. Snart skulle de lära sig vad hon själv tidigt hade förstått — nämligen det ologiska i att betala för något som kunde vinnas på andra sätt — men för stunden var valparnas naivitet faktiskt ganska bedårande. "För någon så vacker som du, min älskling", svarade hon lent, "gör han säkert ett undantag." 
    Med Lÿs bredvid sig började Nomë röra sig mot försäljaren, och de hann inte mycket mer än komma inom synhåll för honom innan han vände sig mot dem med ett brett leende. 
    "Det ser gott ut", sa Nomë mjukt innan han hann tilltala dem. "Vi har inget att byta mot", tillade hon sedan. Det var mest för syns skull; det hade väl aldrig hindrat henne från att ta vad hon önskade tidigare. Ville hennes valpar ha någonting tänkte hon se till att de fick det. 
    "Ett litet smakprov kan jag nog avvara", svarade försäljaren och nickade åt Lÿs att ta en av de små köttbitarna som låg på den utbredda huden framför dem. 
    "Vad tycker du?" frågade Nomë när Lÿs hade tagit en bit, och hoppades att hon inte skulle säga något alltför oförskämt — även om det var ärligt.

Lÿs log stolt över kommentaren. Att hon var vacker visste hon redan, men att få höra det från någon som var ännu vackrare än henne betydde allt.
    Samtidigt som de rörde sig närmare handlaren granskade hon sin mamma, försökte att imitera hennes rörelser och steg. Dock varade det inte länge, för doften av färskt kött hade letat sig upp i nosen på henne och med stora ögon såg hon på handlaren och hans erbjudanden. Hon var osäker på hur de skulle lyckats få någonting utan att betala, men hon litade på Nomë mer än någon annan.
    Försäljaren hade knappt avslutat sin mening innan Lÿs tagit en av de mörka köttbitarna som låg uppradade framför dem. Hon gnagde på köttet med öppen mun och rynkade irriterat på pannan när det fastnade i tänderna.
    “Det är segt ju!”, utbrast hon och försökte att tugga snabbare för att få det att lossna. Trots att köttet var segare och svårare att äta än någonsin så tyckte hon om smaken. “men det är gott”, fortsatte hon fortfarande oförskämt med öppen mun.

Nomës hjärta sjönk litegrann i bröstet när Lÿs glatt förkunnade att köttet var segt och hon kastade en snabb blick på försäljaren, som nickade och log entusiastiskt som om Lÿs sagt något fruktansvärt intelligent. 
    "Det ska vara segt", berättade han. "Det är inte alla som tycker om det, men för dem som gör det är det en delikatess!" Nomë log kort mot honom — han var åtminstone inte lättkränkt — innan hon harklade sig. 
    "Som jag sa, vi har inget att byta mot, men tack för smakprovet. Lÿs, kommer du?" När försäljaren vände ryggen åt dem och varorna för att ropa något åt en annan förbipasserande lutade sig Nomë närmare Lÿs, med ögonen vakande fästa på hannen ifall han skulle vända sig om igen.
    "Ta en till om du vill ha en, vännen", mumlade hon snabbt och fortsatte sedan högre: "Vad säger du om att leta reda på Blair och dina syskon?" Med Lÿs bredvid sig började hon sedan gå, uppslukades återigen av folkmassan.

[Avslutat]