"Uveji?" kallade Blair ut i det mörka rummet, drog med skarp blick över omgivningen för att få syn på den lilla valpen. I ett hörn fann han henne, och han slöt snabbt avståndet. Hon var verkligen liten, och han satte sig hastigt ner för att inte torna upp sig över henne.
     "Har Bambra pratat med dig?" började han sakta, prövande. "Om varför du inte kan följa med på vårt uppdrag?" Säkerligen inte. Bättre att låta Blair ta smällen, visst?

"Har Bambra pratat med dig?" De mörkbruna ögonen fästes i Blairs ansikte, hon såg frågande på honom. "Pratat med dig? Tidigare" hon nickade instämmande, såklart att hon hade pratat med Bambra förr. Vilken fråga!
   Det var då som valpen registrerade det där sista, det där om varför du inte kan följa med biten. Ansiktsuttrycket gick från frågande till argt, de små nosbullarna drogs upp och blottade tänderna. "Följa med! Bambra loVADE!" Skrek den lilla, här skulle hon inte bli kvar, oacceptabelt! Hon skulle ju få ett vingpar, precis som Bambra. Uveji hoppade ilskt fram och tillbaka.

Blair drog oimponerat på munnen, men tvingade sig själv att sitta lugnt kvar på sin plats. Precis därför, ville han säga, men trodde inte det skulle tas väl emot. Istället log han beklagande och la en mental påminnelse om att brotta ner Bambra i gyttja.
     "Jaså, det lovade hon", funderade Blair. "Du ville ha vingar, eller hur?" Det var det lilla han snappat upp från Bambra om valpen. "Jag antar att hon berättat om min vän som fick vingar. Vet du var han fick dessa?" Han såg på henne, trots att det var en högst retorisk fråga. "Här, i templet. Inte i Måntemplet, inte någon annanstans, här." Han naglade fast henne med blicken, ville att hennes ryckiga rörelser skulle upphöra.
     "Om du vill ha något måste du bevisa att du är värdig först. Och det gör du här i templet, inte med oss."