Tillsammans hade de två bröderna strosat en bit ifrån flocken i sin lek. Det som först började som en upptäcktsfärd hade eskalerat i en kapplöpning.
Sisten till bäcken är en skunkfis!
Aimo sprang så snabbt han kunde på snabba små ben efter brodern. Att springa var bland det bästa han visste, men det var inte roligt att förlora.
"Hallå, orättvist! Du fick ett försprång!" ylade han efter brodern och snabbade på stegen litet. Egentligen var det inte orättvist, men Aimo ville ha en anledning till att han var sämre. En orättvis anledning.
Framför den porlade en bäck någonstans och Aimo spetsade öronen. Nej, de var så nära mållinjen!


[Till Fildo, men öppet för resten av familjen och/eller Qu!]

Fildo flög igenom luften när han kutade fram. Han hoppade vigt mellan stenar och trädrötter. Och han såg otroligt cool ut. I alla fall så var det så det gick till i hans huvud när han körde sin kapplöpning med brodern. Det hela hade börjat med en upptäcksfärd men hade sedan eskalerat till ett race.
Han kunde höra brodern ropa från bakom honom. Skyllde på att Fildo hade fått ett försprång eller något, vilket Fildo svarade på genom att sticka ut tungan och ropa tillbaka.
"Nähää! Det är skick-skicklighet brosan!" Han sprang med huvudet högt när marken plötsligt försvann under honom. Han hade helt glömt av att hålla koll på marken framför sig och hade sprungit in i en förhöjd trädrot och voltat till innan han landat på rumpan och förvånat skakat på huvudet när han hörde brodern komma ikapp.

Fildo svarade att det var tack vare sin skicklighet som han låg före. Aimo fnös, varför var hans ben tvungna att vara långsammare än Fildos?
Så plötsligt snubblade brorsan på vad som liknade en trädrot. En volt, landade på baken. Detta var Aimos chans! Uppspelt gläfste han och sprang förbi brorsan. Han skrattade med ett retsamt flin och pilade med full fart mot bäcken. 
"Jaaaaa!" ropade han i ett lyckorus när han nådde bäckens brusande vatten. Aimo fick lov att tvärnita för att inte halka nerför slänten och falla rakt i.
"Jag vann! Jag vann!" skrattade Aimo lyckligt och dansade runt i en cirkel. Men vinstens sötma glömde han snart när blicken föll på bäcken. "Wow, den är så bred här. Tror du vi kan ta oss över, Fildo?"

Han skyndade sig upp på tassarna igen när brodern sprang förbi och sprang för allt han kunde utan att komma ikapp tillräckligt för att vinna.
Jag vann! Jag vann!
Fildo blängde lite på brodern när han stannade bredvid hans lilla dans-cirkel.
"Du hade bara tur!" Fnös han lite för sig själv. Men det verkade som om broderns intresse hade flyttats och Fildo glömde fort av hans obetydliga irration. "Jag klarar det i alla fall!" Svarade han stöddigt även om hans hjärta bankade hårt i bröstkorgen på honom. För en vuxen var så var bäcken kanske inte så stor. Men han och brodern var inte speciellt stora än så det var fortfarande ganske läskigt. Men han hade redan sagt att han kunde göra det så han gick tillbaka ett par meter för att ta sats.
Han tog sats och satte av i hög fart - ju högre fart man har desto längre kommer man var det väl?
Han hoppade precis vid vattnets kant och landade på andra sidan, även om hans bakre tassar landade i vattnet.
Han kände hur hjärtat bankade men försökte lossas som om det var en bagatell och stack näsan upp i luften.
"Ha! Sa ju att jag kunde!"

Fildo uttryckte stöddigt att han minsann kunde korsa bäcken, trots dess storlek. Aimo såg storögt på när brodern tog sats och sprang i hög fart rakt mot bäcken. Brorsan landade trygg på andra sidan, trots att hans baktassar plaskade i det porlande vattnet.
"Wow!" utbrast Aimo imponerat. Sedan rynkade han på nosen åt Fildos ord. Meh, klart Aimo också kunde i så fall!
"Jag kan med! Vänta bara!"
Aimo tog sats, sedan rusade han i hög hastighet rakt mot bäcken. Hoppade. Kanske hoppade han inte långt nog, eller så hoppade han för tidigt. I vilket fall landade Aimo mitt i bäcken. Det brusade runt hans öron och han gnydde panikartat till, plaskade förtvivlat med tassarna i bäcken. Han begrep inte hur grund den var.
"Fildo, hjälp!"

Fildo storflinade när brodern ropade ut att han också kunde hoppa över. Och Fildo hejade på honom när han tog sats. Men det var inte förrens han hörde ett plask som han faktiskt insåg att något hade gått fel. Fildo rusade fram till kanten till bäcken där Aimo sprattlade i vattnet. Helt plötsligt såg det mörka vattnet helt livsfarligt ut och Fildo trippade längst kanten.
"Aimo! Aimo! Jag.. Jag kan hitta en pinne!" Ropade han men efter ett par panikartade varv i en circle så hittade han en alldeles för kort pinne. Men logiken var inte med honom just nu. För honom, en så ung valp, var det livsviktigt.
Han sprang fram till kanten av bäcken och medan han tog ett nytt tag om pinnen så ropade han: "Ta tag i denna!"
Han sträckte sig så långt ut som möjligt över vattnet men det räckte inte. Han satte framtassarna i vattnet och sträckte på sig ännu mer. Han tog i så mycket när han sträckte sig mot brodern att han blundade. Som om det skulle hjälpa honom. Han behövde bli längre för att nå brodern. Paniken rusade inom honom och han koncentrerade sig.
Vad han inte såg var skuggan som försiktigt sträckte sig över ytan mot brodern. Skuggan som började i hans egna skugga. Som trevande försökte greppa tag i pälsen runt broderns hals ett par gånger innan den fick ett fysiskt grepp och han reagerade instiktivt med att dra sig tillbaka och skuggan drog brodern närmare mot kanten. När Fildo öppnade ögonen så var skuggan borta. Han släppte snabbt pinnen.
"Det fungerade!" Utropade han glatt.

Aimo sprattlade vilt i bäcken, rädd att strömmen skulle ta med honom. Men det gjorde den inte. Han övervägde inte ens att ställa sig upp. Istället skrek och tjöt han efter sin brors räddning.
Ta tag i denna!
Aimo sträckte sig efter pinnen, men den var utom räckhåll. Fildo var lång, men inte lång nog. Pinnen var förkort. Aimo ylade skräckslaget.
Så såg han något. Ett mörker. En skugga? Den trevade sig emot honom. Fildos skugga? Först blev Aimo rädd och försökte sprattla bort. Men så grep skuggan tag i hans päls och drog honom ur faran. Aimo flämtade efter andan, ögonen stora och oförstående.
"Fildo!" utbrast han och bara stirrade på sin brorsa. "Du räddade mitt liv!"
Aimo ruskade på sig så att vatten skvätte åt alla håll. "Jag dog nästan där. Vilken tur att din skugga..."
Aimo såg förundrat mot Fildos skugga, som nu tycktes helt normal. "Din skugga! Den... den bara tog tag! Och.. och.. wow!"

Fildo hoppade till av glädje när Aimo lyckades ta sig upp - om än lite anfådd - på kanten.
"Du överlevde, du överlevde!" Utrbrast han. Inte heller han hade tänkt på att de båda annars kunnat bottna i den milt strömmande bäcken.


Jag dog nästan där. Vilken tur att din skugga... Din skugga! Den... den bara tog tag! Och.. och.. wow!

Fildo tittade förvånat på honom. Vaddå skugga? Han förstod inte vad brodern menade.
"Nää, vaddå?" Svarade han förbryllat. Men så kom han på vad brodern kanske såg. "Kanske Zoid är här!" Utbrast han och tittade sig omkring precis som om Sleazoid skulle komma ut ur trädens skuggor. Men det kom ingen Sleazoid ur skuggorna och Fildo tittade förbryllat tillbaka på brodern.

"Vadå 'nää'? Jag såg ju!"
Brodern föreslog att kanske Sleazoid var här. Förbryllat såg sig Aimo omkring, sökte med blicken efter alfan. Men ingen fanns där att finna.
 "Nää han är inte här asså," konstaterade Aimo efter en stund och vände tillbaka blicken mot Fildo. "Så det måste ha varit du. Om inte..."
Plötsligt blev Aimo väldigt rädd. Tänk... tänk om det fanns någon annan med skuggkrafter här? Skrämt såg han in bland vegetationen, sökte efter rörelse. "Tänk om någon annan är här? Vad ska vi göra?"

[Avslutar det här! De undersöker lite men inser att de inte kan hitta nåt och går hem igen]