Dom var tillbaka. Tillsammans med Midir, Vera, Vidar och Shona, fyra starka och friska individer hade dom vandrat med raska steg med ett mål i sikte som nu var tydligare än innan.
Tyvärr hjälpte det inte med områdets inverkan på honom.
Skogen var exakt som han mindes den, och exakt som han avskydde den. Träden, atmosfären, marken. För att inte tala om det minne som hemsökte honom så fort han passerade den där osynliga gränsen som skiljde skogen från de närliggande områdena. Tramptass, Ceres lealösa kropp och Pandora som ber och bönar om deras far ska se hennes styrka och ta med henne. 
Han fnös åt det, stannade upp och ruskade på kroppen för att sedan fortsätta.

"Här." 
Deras blickar riktades mot Exodus när han talat. Den vite med sina bjärta markeringar gav var och en av dem varsin kort blick innan han lät sin röst ljuda genom den dystra skogens snåriga grenverk. De slöt in i hans sång och formade den till en kallelse för de öron som sökte en. 
"Vi avvaktar," Sa Malphas efter att de tillsammans avslutat stycket, och han satte sig. "Tezuka sa att hon skulle samla de som delade vårat intresse. Vi får se om hon hittat någon med viljan..." 
Han slöt ögonen och öppnade upp den mentala vävnaden för sitt inre. Ett spindelnät med trådar som sträckte sig ut från honom, ut genom skogen i jakten på närvarande sinnen. I bakgrunden kunde han höra kamraternas dova röster blandas med varandra.

(Rollspel för Midir, Vera, Shona, Vidar, Exodus och Tezuka. Var det någon annan som ville gå med i deras grupp från Draugai så är ni välkomna att göra det nu.)

Hon hade väntat, väntat och väntat. Hon hade varit arg - det var väll egentligen en lögn att säga att hon inte fortfarande var arg, för det var hon. Den alltid mörka skogen gjorde inte direkt humöret lättare. Flera gånger hade hon övervägt att lämna skogen, men hennes löfte hade hållit henne kvar, så hon hade väntat.
Och nu äntligen kunde hon höra kallelsen. I en rörelse hade hon rest sig i den sorgliga lilla lyan och börjat röra sig mot kallelsen. Hon rörde sig i en rask trav mellan träden, säker på tassen.
Det dröjde inte länge innan hon såg den brokiga skaran vargar. De var fler än sist, men inte så många som hon föreställt sig. Hon saktade av en 10 meter ifrån dem och sökte Exodus blick då det varit de som talats mest under deras senaste besök. Det var med en stolt hållning som hon stannade framför den lilla samlingen vargar och sökte blicken av de två hon redan mött.

"Tezuka." Han pausade. "Ditt tålamod är uppskattat för din väntan har varit lång. Vår resa tog längre tid än tänkt, som du märkt, men vi har också samlat fler som står för vår sak." Var det här den han var nu? Talade så formellt. Så vuxet.  
Det kändes som att minnena från Höstskogen tillsammans med hans systrar utspelat sig för så väldigt många vintrar sedan. "Vi menar att resa till Kawasatri nu för att finna en plats där vi kan se till att våra planer fortskrider. Vi har mycket att ta tag i. Mycket som behövs diskuteras, och jag ser gärna att samtliga i gruppen gör sin röst hörd." Han gav en kort blick till individerna vid sina sidor."Om man har något att säga. Vi kan dock inte lova att det ni säger kommer att påverka något."
Bra. Fortsätt så här. Vägled dem som jag vägleder dig. 
Han tog ett djupt andetag. Med Guardeiron och Exodus vid sin sida så kunde det inte gå fel. De var redan fler än han trott de skulle vara i detta skede. Han reste sig och ruskade på kroppen.

"Låt oss vara på väg."

[Gruppen på 7 vargar (yay!) fortsätter på sin vandring. Tezuka joins the party! Avslutat.]