Inamorta
Död
Spelas av : Ink | Död
|  Rubrik: Säg något smart [E]  tis feb 27, 2018 9:00 pm | |
| [Ensamroll med Inamorta där karaktären Alcyone dör.]Inamorta hade knappast gått långt. Hon var törstig. Hennes käft var blodig. Hon hade helt glömt bort att hålla öron och ögon öppna under tiden hon vandrade. Inamorta var på väg mot Eriinaris utkanter igen så det var dags att vända snart. Hon visste inte varför men Eriinari kallade henne till sig. Hela området kändes bara så hemma. Inamorta förstod inte varför men det spelade inget roll. Hon tänkte äta snö nu. Abrupt stack hon ner nosen i backen. Inamorta började glufsa i sig snö för att släcka törsten, för det hade hon lärt sig att snön bestod av. Hon stod så en kort stund. Inamorta ryckte med ens till. Hon hörde tassar en bit bort. Tassar? Hennes huvud sköt upp i luften igen. Hon spann runt för att inte bli överraskad i en eventuell attack när hon nu hade varit för upptagen för att hålla vakt åt sig själv. Faktum var att hon inte brytt sig om att göra det alls de senaste timmarna. Snön var rosa vid Inamortas baktassar. Där hon hade grisat efter snö att ätdricka. Hennes mun och nosparti var fortfarande röda i kanterna. Hon lade till med en dov morrning åt främlingen som började komma alltför nära. Hela tio meter bort. Inamortas skall varnade alla inom hörhåll och främlingen där borta stannade. Inamorta såg surt i dess riktning. Hon lade huvudet på sned. Hon morrade lågmält. Snön smälte på tungan och hon svalde. Inamorta började gå i riktningen. Hon kände sig omnipotent på något vrickat vis och det hela var som en alternativ verklighet. Om hon gjorde det här skulle det ändå inte ha några konsekvenser. Det var inte verklighet. Hon travade för att möta främlingen. Inga konsekvenser. Eftersom att detta inte var verklighet så skulle ingen sakna denna fiktiva varelse. Var det en hikioki? Ugh, betydde det att den också hade giftigt blod? Som Ina? "Tala om för mig", började Inamorta och såg stint på individen som inte verkade förstå sitt eget bästa till fullo eftersom att den inte tagit till flykt. "Vad ditt namn är." Individen sprang inte. Ett till tecken på att detta snurriga inte var verkligheten. Om detta var en dröm dock, så ville Inamorta gärna veta hur det kändes att i en dröm sörpla någons blod. Det lät befängt men det var något hon ville veta. Av vetenskapliga skäl, såklart. För fortsatt forskning. Hon slickade sig om munnen. Blodsmaken smakade huruvida väldigt verkligt. "Svara", befallde Inamorta otåligt. Främlingen skakade lätt på huvudet och när denna gjorde så, så noterade Inamorta ärr på halsen. Ärr? Vad hade hänt? Kanske var det där rösten kom ifrån, och att hon kanske inte hade den längre. Vekt. Svagt. Inamorta skulle aldrig låta det hända henne. Den främmande tiken var vek, fastslog Inamorta - vek som inte kunde slå tillbaka. Kunde den slå tillbaka om Inamorta drog första draget? Inamorta närmade sig hastigt och främlingen tog ett förvirrat steg tillbaka. Inamorta knuffade henne hårt i bogen och högg efter hennes päls. Hon testade. Slet i pälsen med tänderna och flyttade sig hastigt bort från främlingen. Spottade pälstussar som fastnat mellan tänderna. Inamorta såg hur drömfrämlingen förflyttade sig bortåt och giftet dunkade inom giftvargen. Huvudet kändes som om det skulle sprängas, hennes huvudvärk drev henne till allt absurdare tankar. Hon fick en hemskt onödig idé. Väldigt fort måttade hon med tassen och reste sig på bakbenen. Hon siktade mot halsärren med sina klor och de vassa spetsarna rispade hårt i spåren av främlingens tidigare nederlag. Inamorta såg förundrat på när blod skvätte som Eriinaris gejsrar, fast minimala. Tiken backade, började sitt huvud, och försökte luta det för att blodet som började färga pälsen i faslig fart skulle sluta stänka. Inamorta såg förväntansfullt på hur reaktionen artade sig. Hon tänkte slå till igen. När nu halsen på andra sidan var blottad kunde Inamorta kanske nå den sidan också. Dock verkade den röstlösa ha förutsett Inamortas uppenbara tanke. Blodet for i stänk mot Inamorta när hon hoppade åt sidan. Inamorta kände hur frustration blossade upp i full intensitet. Hon kände sig väldigt farlig, och hon tänkte minsann visa att hon kunde vara det. Hon rusade mot tiken och tacklade henne med all kraft Inamorta kunde uppbåda. De föll båda till marken och Inamorta var snabbast upp på fötter. Hon lade en tass på främlingens kind och en på bogen, och främlingen reste sig därför inte. Med ett par snabba rörelser både förflyttade sig Inamorta och rev med all kraft bakom klorna som hon bara kunde framföra. Hon siktade inte på stämbanden mer, utan denna gång pulsådern som hon numer var expert på att lokalisera. Det var nästan lite för enkelt för att vara sant. Det var som om Inamorta var starkare nu, i det drömlika tillståndet. Hon kunde göra exakt vad som helst. Så kändes det. Den här gången stannade hon ända tills främlingen drog sin allra sista suck.[Edit: inlägget gäller inte då Richie inte verkar vara intresserad av detta längre] |
|
[ 
