Det var som om han hade vandrat in i en scen frusen i tid, en skog fångad i ständig höst, färgade av så många vackra färger av eld. Det var makalöst vackert, och det hade varit hans tur att utrbista 'Kolla här!' till vännen ett antal gånger. Hela omgivningen fascinerade honom, det var snart vår, men ändå skrek hela skogen ut höst. De vita tassarna trummade mot marken där han studsade fram, det var mer än bara den vackra skogen som gjorde honom så glad, exalterad, enligt vad han hört var flocken nära nu, så nära. Samtidigt var han nervös, nästan rädd. Hur skulle fadern reagera? Han hade sagt att han skulle vänta på någon, att de skulle få träffa han sen, men nu kom han utan sagda personen. Visserligen hade han istälelt Ökker med sig, han sneglade bak på vargen so kommit att bli hans bästa vän, han visste inte vart han skulle ha varit utan den jämngamlas stöd.
Han saktade ner och vände sig plötsligt om för att skutta mot Ökker, i hopp om att fälla honom till marken. Ett lekfullt leende spelade på läpparna och svansen vaggade vilt bakom honom. Han nafsade lekfullt efter hans öron.
 Det var roande, avslappnande att kunna leka av sig en del av stressen såhär.
[derp roll till söt Ökker <3]

Det var nästintill magiskt när de båda tagit sig in i skogen. Alla lövens färger varierade i gult till rött och allt där i mellan. Trots detta var det inte hans egna röst som mest uttalade hur vackert han det var utan hans vän, Sirocco, hade denna gången rekordet i att tala om vad han skulle kolla in och Ökker sprang alltid ikapp honom för att kolla.
Han tittade på en blomma som varierade i röda och orangea färger när han plötsligt tacklades till marken med ett förvånat ljud. Han tittade över till Sirocco som fällt honom och spetsade öronen med ett leende när den andra försökte nafsa efter hans öron. Han själv försökte det men tog lite lekfullt på den andres framben istället med ett lätt knorrande ljud som visade hur inne i leken han var.
Han pausade lite för att titta upp på den andra med ett busigt leende då han försökte att vrida sig runt för byta plats på dem så att han själv istället skulle få överhanden - vilket han misslyckades med och istället knorrade och nafsade lite i halspälsen på den andre.

[Derp svar <3 ]

Ökker föll till marken under honom och själv landane han lätt över vännens bröstkorg. Han lyckades få tag på ett av öronen som han busigt drog litet i innan han släppte det igen och nafsade efter vännens nos då han knorrade och ålade under honom. Sirocco tappade balansen något och knorrade själv till när hans bakdel damp i makren, på sidan, så att han helt plötsligt halft låg ner. Delvist brevid Ökker och delvist på honom. Ett skratt lämnade honom och han försökte sprattlandes ta sig på benen innan Ökker hann upp för att få övertaget, något som inte direkt lyckades ifrån hans del, utan han låg mest och ålade sig i gräset.
 Han skrattade igen åt sin klumpighet innan han tog sig upp på benen för att ta några skutt ifrån Ökker och sjunka ner på armbågarna med rumpan i vädret, svansen vilt viftandes. Han studsade fram så två hopp innan hon åter sjunk ner på armbågarna.
"Jag slår vad om att du inte kan ta mig" Skrockade han roat innan han en sista gång hoppade mot vännen innan han vände om och sprang bortat, det var en utmaning.
[Och vi derpar vidare <3 leeeeka <3]

Ökker skrattade lätt till när den andre försökte resa sig upp men istället fumlade runt lite klumpigt. Inte för att Ökkers försök att få överhand hade slutat på ett mindre klumpigt sätt. När Sirocco väl kom upp på fötterna så hoppade även Ökker snabbt upp och skakade till sig så att pälsen fick en chans att lägga sig rätt igen.
Jag slår vad om att du inte kan ta mig

Ökker själv hoppade också ner i en lekfull ställning med baken upp i luften och svansen svejande över ryggen som för att säga att han antagit utmaningen. Det var en spänd väntan tills den andre gjorde sista hoppet och iväg for de båda. Ökker bakom. De hade vandrat ganska länge tillsammans nu, men han kunde inte direkt minnas att de lekt mer än i brottningsmatcher. Att få springa fullt ut var en helt annan känsla.
Ökker trillade snabbt ner i marken när en liten hög med löv gled under hans tass men han var like fort uppe på alla fyra igen och satte av efter Sirocco med en rivstart.
Han var nästan slut när han väl lyckades få tag i Sirocco och lade en stor del av sin kraft ner över den andra för att fälla honom. Han tumlade runt lite men i slutändan så hamnade han överst och han tittade ner på den andra med spetsade öron. Han flåsade lite samtidigt som han försökte skratta mellan andetagen.
"Ha.. Jag vann!"  Sade han triumferande med ett stolt ansiktsuttryck. Lite för trött för att direkt nafsa utan lät sig återfå andningen.

Han sprang så fort han kunde, böint in i skogen, önskade i en snabb tanke att han ägt samma kraft, snabbhet, som den röda honan han mött på slätten när han var liten. Mötet hade inte slutat på ett sätt han önskat, och han ångrade fortfarande att han bitit henne då. Ljudet av tassar nakom honom sporrade honomatt försöka hålla sig undan, så länge han kunde. Han kastade sig en och en annan gång åt sidan, med det hjälpte inte nämnvärt till en början, men han kunde höra Ökker som med en lätt duns slog i marken. Han kunde inte motstå att göra ett lätt triumferande skutt, något som han driekt fick komma att ångra då det tidiga firandet direkt kom och bet han i ändan. Ena tassen gled i en blöt fläck lera, som han missat, och han tappade balansen något, dock utan att snubbla helt. Men det hela gjorde att han tappade mycket av sitt försprång, och innan han visste ordet av så fög Ökker in i honom och de båda tumlade runt i jorden. Han skrattade när de väl stannat, med Ökker ovanpå honom.
 Ökker deklarerade, något anfått, att han hade vunnit och Sirocco log.
"Jag antar att du har det" Han skrattade igen. Det var så upplyftande att leka, bara för en stund lägg undan allt vad ansvar hette och bara tönta omkring. Att han inte lekte oftare.
"Ska vi fortsätta? Eller finner du det roande att jaga min rumpa?" Han skrattade, nu när han fårr springa av sig en del var han återigen otolig till att träffa familjen igen. Fadern.

Ökker log ännu större och slickade sig lätt om nosen när den andre erkände hans vinst. Hans glädje kylde ner hans kropp genom hans kraft och han återhämtade sig lite snabbare än han gjort i den vanliga värmen.
Ska vi fortsätta? Eller finner du det roande att jaga min rumpa?


Hans blick övergick till en mer förvånad blick som om han fann frågan förvirrande först innan han snabbt hoppade upp på alla fyra igen.
"Vi- Vi borde fortsätta! Jag menar, din familj väntar säkerligen! Det skall bli jätte roligt att träffa din familj!" Ökker babblade på lite och undvek att titta på den andre lite även om han fortfarande hade ett brett leende. Hans svans svajade lite men den var inte lika hög hållen som innan. Han var så glad att leka och umgås med Sirocco så han visste inte riktigt varför han ville skynda sig till Siroccos familj.

Ökker såg till en början förvånad ut, hade han itne förstått att Sirocco retades med honom? Rocco vickade huvudet, lade det på sned och betraktade Ökker då han plötsligt flög upp på benen och nervöst, osäkert, började pladdra, att familjen kanske väntade, och han tyckte att det skulle bli kul att träffa Siroccos familj.
Förvirrat såg han efter vännen, men kom på tassarna och log mot honom.
"Det är hitåt" Han skrattade lätt då Ökker bara stannade och vände i rätt rikting med raska steg. Sirocco följde efter, med en spänd förväntan som en knut i bröstet. Det var länge sen de sågs, och han var spän på att träffa dem igen, hade dem växt? Hade någon försvunnit? Den sista tanken skrämde honom, han hoppades att inget drastiskt hänt, att alla var säkra. Han suckade, han kunde bara veta om han kom dit nån gång. Han längde på stegen och travade ikapp vännen. Snart där.

||Avslutat <3||