[UTSPELAR SIG SENSOMMAREN 2016]

Aurora hade gett sig av och lovat att hämta hem en fin sten till Assar, men Assar var inte säker på om hon ville det längre. För att visa på sin egen självständighet hade hon gett sig av på en liten utflykt till hemtraktens angränsande område. Solstäppen. Och om hon älskade det! Det var blommor överallt, men gräset var så högt att hon var tvungen att hoppa för att kunna se över det och fullt njuta av den blomstrande åsynen. Med en vacker vallmoblomma i munnen sprang hon fram och tillbaka genom området med ett klingande skratt ekande ur munnen. Hon lät precis som den hyperaktiva unge hon var och slängde sig ner på rygg och gled genom havet av blommor. Några kronblad seglade ner över henne och hon roades sig med att blåsa upp dem igen. Detta underhöll hon med sig ett tag och sen låg hon bara där på rygg och vevade med tassarna mot den klarblå himlen. Var hela världen såhär vacker? Hon kunde nästan tro det, pupillerna växte i hennes ögon när hon tänkte på det och hon studsade upp igen. Att blåsa kronblad var en roande sysselsättning så hon återgick till att göra det, plötsligt kom en liten eldslåga ur hennes nos och hon skrattade. Det hade börjat göra det ibland och trotts att blombladen förkolnades och blåste bort så var det högst underhållande. Det var i den här stunden som hon bestämda sig att det var dags att ge sig av ut i den här världen och upptäcka. Hon skulle minsan bevisa att hon var lika modig som Aurora, och då slog det henne. Alla behövde givetvis ett mål med sin expedition, och hon skulle hitta sin syster! Kanske inte ta med henne hem det fick tiden utvisa men hitta henne iallafall! Med en nickning och ett belåtet leende fortsatte hon att studsa fram över markerna.