[Ensamt inlägg. Svara ej i tråden, tack! <3]

Minnena studsade likt spöken mellan de svarta trädstammarna i den skog vars namn för en gångs skull inte var fullkomligt obegripligt. Minnen av den han en gång var. Ung, fortfarande lyckligt ovetande om hur brutal världen kunde vara. Naiv. Ärrad, men än så länge bara på utsidan.
Hanen travade fram, djupt försjunken i sina egna tankar, och märkte därför inte lukten av död förrän den var så skarp att den stack i hans näsborrar. Då tvärstannade han, planterade tassarna i marken och vädrade i luften. Han hade vädrat död förut, men aldrig så här påtagligt. 
Volga rörde sig tyst mot luktkällan, och den sötaktiga stanken blev starkare och mer kväljande för varje steg han tog. De röda ögonen smalnade och han klippte uppmärksamt med öronen för att inte missa något avslöjande. Tassarna vidrörde knappt marken, bara lätt som en fjärils kyss för att inte ge något ljud ifrån sig.
Han passerade ett buskage och tvärnitade för andra gången på kort tid när han såg vad som stod framför honom. Den söta stanken tycktes liksom flöda ur vargens kropp. Han kunde dock inte se någon avvikelse hos den, förutom att den osade död.

"Ursäkta?", sade han försiktigt. Vargen tog ett steg mot honom och blinkade, tycktes vara relativt borta. Den vacklade lite och kom ännu närmare. Revbenen stod ut under skinnet på den, pälsen hade en matt svart nyans och ögonen var liksom glasartade. Vargen - varelsen - stönade lågt och raglade framåt samtidigt som den drog upp överläppen och blottade tänderna.
Volga backade förskräckt medan adrenalinet pumpade i kroppen. Varelsen flög plötsligt framåt med en nästan onaturlig fart och stänkte ner honom med saliv när den högg efter honom.

Volga ryggade undan och avvärjde attacken. Men främlingen var över honom igen och begravde denna gång tänderna djupt i huden på hans högra skuldra. Han skällde till av smärta och vände främlingen ryggen. Med hjärtat vilt bultande av rädsla och bettet pulserande på skuldran rusade han därifrån, med bara en enda tanke virvlade i skallen, liksom trasslade in sig i sig själv:
Vad var det där?