I drömmarnas värld var allt tryggt. Inget kunde komma åt henne på riktigt, mer än obehag som kunde uppstå efter en mardröm.

Ivy låg under en pil med vajande silvergrenar och sov. Hon kände sig så varm och mjuk inuti att hon först inte orkade öppna ögonen när hon märkte att hon åter igen var vaken. Det var så skönt att bara ligga där.
Så småningom så öppnade hon sömnigt ena ögonlocket. Utanför trädets skyddande blad och grenar duggregnade det lätt. Hon gäspade stort och sträckte på sig i ett försök att skaka bort känslan av slapphet.
Det kändes avslappnande att för en gångs skull kunna sova ut. Den fläckiga tiken hade haft många sömnlösa nätter den senaste tiden.
Så fort hon kom in på ämnet styrde Ivy kvickt bort tankarna, men skuldkänslorna dränkte henne nästan ändå. Hur kunde hon vakna upp igen utan att skämmas över att den andra aldrig skulle göra det igen?
Hon koncentrerade sig på regnet. Det föll inte så mycket, duggade knappt, men ändå fylldes luften av den rena doften av regn. Hon drog ett djupt, lugnande andetag och tog några steg ut från trädets skyddande skugga. Regnet fuktade upp hennes päls och tvättade bort damm som fastnat. Det var behagligt.

Tiken vände upp huvudet och kikade upp mot himlen. Som liten hade hon tyckt att varje gång det regnade, så det såg ut som att bitar av himlen föll ner. Var det inte lite så?
En svag, annorlunda doft smög sig in i Ivys känsliga nos. Lukten försvann nästan bland regnlukten, men hon kände väl igen den. En annan varg. Hon vred på huvudet. Lite sällskap kunde vara trevligt. I god takt började hon trava mot doften, medan hon regelbundet kontrollerade att Trigaso inte var där.

(Jaro c: ouo)