Privat Ayala x Kai
Ken Yak, ca klockan 04.30
Mörkret hade redan försvunnit, för länge sedan. Likaså hade sömnigheten. Då den vita varginnan hade vaknat mitt under nattens mörkaste timme hade hon varit trött nog att somna om, men samtidigt som solen kunde blottas bakom stenarna hade hon skaffat sig lite ork igen, och hade då tagit sig upp lagom att sätta sig i rörelse hitåt, emot stenslätten - Ken Yak. Och det hade inte varit i onödan, hon var nu framme, endast några timmar senare.
Vid det här laget låg hon och vilade kroppen medan hennes hjärna arbetade. De guldiga ögonen sökte sig fram över stenarna medan hon låg på en kraftig sten, men i skydd av två större stenar strax framför henne och endast ett svagt litet mellanrum mellan stenarna vilket gjorde att hon tydligt kunde se vad som skedde omkring henne, men hon var näst intill osynlig där hon låg gömd. Dock var hela hennes närvaro och doften fortfarande där och kunde skvallra om hennes existens för den som kunde söka andra. Men hon hade inget emot att bli hittad, bara det att om någon ville hitta henne kunde den väl få anstränga sig lite, och hon ville helst ta en noggrann titt på en främmande innan den hittade henne när hon var i detta fysiska tillstånd, trött i musklerna.
Blicken sökte sig fram och tillbaka, såg på den lilla ödlan som hade sökt sig upp på en sten för att invänta att solen praktiskt taget skulle dränka honom i sin värme, innan blicken fortsatte att pendla fram och tillbaka tills en doft kallade hennes intresse.
Direkt sökte sig blicken emot doftens håll och på avstånd kunde hon se en mörk gestalt röra sig - en främling alltså. Nyfiket spände hon liksom blicken åter lite mer i honom, försökte se honom tydligare, men han var för långt borta. Hon klippte med de vita öronen och inväntade honom, hoppades ändå att han skulle försöka komma närmare, för att det var någonstans hitåt han skulle.
off; laawl.... dåligt, men jaja :3