Den stora svarta hanen hade beträtt öknens heta sand. Dagen lider mot sitt slut och himlen är färgad i eldens vackra färger. Det är det enda som denna hane fortfarande uppskattar. Elden. Kanske därför han sökt sig till öknen. För hettan. Men när han kom hit lade han snabbt märke till doftmarkeringarna. En revirgräns. Öronen lägger sig i nacken för en stund. Där rök den idén. Hanen frustar trött och börjar gå längst med revirgränsen. Utan att korsa den. Han håller sig utanför. Han orkar inte med att dra på sig en hel flock's vrede genom att beträda deras marker oanmäld. Nej, det är för mycket jobb. Öronen spetsas på huvudet och hanen suckar.

Sanden känns skön under hans tassar. Öknar har alltid varit hans favoritplatser. Vart han än har vandrat har han automatiskt sökt sig till öknar. Men denna öken är bebodd. Vilket elände. Det är uttröttande. Hanen stannar upp och ruskar på hela sin kropp. Sedan sträcker han på sig och reser sig därefter och den röda blicken söker över området. Aja, han får väl gå tillbaka samma väg han kom ifrån. Eller så kan han fortsätta längst med revirgränsen och se vart han hamnar.

Det är ju en plan. Han fortsätter gå utan att tänka. Han har inga planer. Bara vandra. Snart stannar han upp igen dock. Hans sinne har stött på ett annat. Han har alltid kanalerna öppna. Överraskningar är inget han uppskattar direkt och gillar inte att bli påsmugen. Den röda blicken söker sig över öknen. Söker något att lägga ögonen på.

[Pax till Kyoko]

Kyoko kom öven hon och vandrade från motsatt håll.

Då hon fick se den svarte komma vandrande, några meter bort, utanför reviret, spred sig ett snett leende på hennes läppar.

Hon skakade sakta på huvudet.

"Hälsad, främling."

Hon sänkte huvudet en aning, travade närmare.

"Jag ser att du varit vis nog att inte beträda våra marker?"

Hans blick finner snart fäste på en mindre tik som kommer vandrande. Hanen står stilla och ser på henne när hon kommer närmare. Hon hälsar honom. Han nickar till hälsning.

När hon sedan talar igen ser han ut över öknen. Så tiken är en medlem av flocken som håller till här? Han ser på henne igen. Lägger huvudet lätt på sne.

Ett lätt uff lämnar honom och han sveper till med svansen.
Denna svarta hane är stum. Han kan inte tala med ord. Istället sänder han ut en tanke till tiken. Hoppas hennes sinne är öppet för att höra honom.

*Var hälsad, min dam* Ekar en mörk behaglig stämma. Han hoppas tiken hör honom.
*Vem är ni?* Frågar han genom tanken.