Han hade vandrat uppåt efter att han träffat Asynja, en vacker röd hona, även om hon var litet mager, och befann sig nu vid gränsen till en skog som han trodde hette Kaiwood. Han tänkte inte gå in där, han ville inte möta någon hur flocken där och orkade inte hamna i bråk. Han stod nu uppe på en av de stora stenarna, som fyllde hela landskapet och skapade förvillande gångar, och tittade ut över landskapet. Lite längre fram kunde han se att landskapet jämnade ut sig och att stenarna inte var lika vanliga. Dit kanske han skulle gå. Eller skulle han gå mot väster och se vad som fanns där? Annars kunde han vandra upp norrut och sedan ner tillbaka till väster?

Medan han stod och funderade kände han hur doften av ett litet bytes djur smög sig in i hans nos, han tänkte ta vara på tillfället då det fanns få byten här. Hans tassar placerades stadigt på stenens yta när han röde sig ner från den och började röra sig mot doftens källa. Han travade fram mellan klipporna och stenarna, tillsynes obesvärat, och saktade inte ner fören doften var väldigt stark och fanns att finna lite överallt. Han satte nosen till marken och började söka efter bytet som oftast bodde i hålor i marken här. Han fann hålet och i det befann sig två gnagare. Nöjt log han och började gräva ut dem. Det hyena formade huvudet trycktes ner i det förstorade hålet och han lyckades gripa tag om den enas svans. Han drog ut det pipande djuret och dödade det snabbt genom att slå ner det i marken och sedan började han gräva igen för att få fram nästa.

Träden försvann under henne bit för bit, ersattes av ett fält fylld av stenar. Ken..yak? Det var väl något sådant det kallades?
Den röda honan svängde, för att sedan glida med vinden. Blicken rörde sig oavbrutet över marken, letandes efter ett bytesdjur som mättade både henne och sin lillasyster. Hon behöde hitta något snabbt - i jakt på mat hade hon utan att tänka flygit för långt bort, då hon inte hade hittat något i Kaiwood. Och om hon lämnade Nin'iari för länge.. Tänk om någon eller något skulle skada henne!
Tanken fick henne att snegla bakåt, hon blev genast osäker. Hade hon gjort det rätta? Att lämna henne där. Ja, övertalade hon sig. vi behöver mat! Det kunde hon inte ha skaffat med den yngre hack i häl. Antog hon.

Fortfarande inget.
Hon bet sig i tungan, började bli stressad.
Men.. ..Där. Äntligen en gestalt!
Utan att tänka efter ökade hon i fart, dök. Det var nu eller aldrig, för vad hände om denna sprang iväg? Då skulle hon behöva vara borta ännu längre.
Synen av bytet förvånade henne. Den såg inte ut som en rådjur, något normalt som man kunde hitta i skogen, mer som en..
Hon blinkade flera gånger, bromsade in i luften två eller tre meter ovanför med ögonen uppspärrade. En.. Varg?
Den röda kastade en blick bakåt, tyckte att hon likagärna kunde åka iväg direkt. Men om varg-hyenan förföljde henne?

En harkling lämnade henne. "Förlåt. Det var inte meningen."

Snart hade han även fått tag på den andra och avslutade dess korta liv på samma sätt. Han lyfte upp de båda och sig sig omkring efter ett ställe där han kunde äta de båda i frid, och som om någon läst hans tankar stördes den lilla frid han hade av ett vagt ljud av någons vingar, han tittade upp mot sky och såg något rött dyka rakt emot honom. Raggen resten och ett dovt morr byggdes upp i hans bröstkorg. Vem vågade attackera honom så plötsligt?

Men vargen verkade komma på bättre tankar och bromsade i luften. Det var bättre, men ursäkten som kom var inte nog. "Är det allt?" fnös han och stirrade på henne, fortfarande raggen rest "Först håller du på att attackera en person och sedan tror att ett förlåt duger?" Han hoppade upp på en sten så han kom närmre varelsen och sedan samlade han sin kraft, så att han var beredd. Kom tiken, som han fått reda på av hennes doft att döma, inte med något bättre skulle han se till att hon inte kom därifrån på första taget.

Orden ifrån hyena-vargen fick henne att rygga, kasta blicken skamset i marken med en grimas. "Nej" Hon hade inte förväntat sig att han skulle ta emot det, men ändå hade hon sagt det.
"M-men jag vill inte något illa!" fick hon fram då hanen verkade göra sig redo, och hon tog ett djupt andetag - beredd att skrika till. Hennes kraft var ljudet, och även om det värkte i hennes egna öron flera timmar efteråt så var det användbart om hon snabbt skulle smita undan något.
Vuxen-beteendet som hon hade när hon var med Nin'iari var som bortblåst - nu ville hon bara där ifrån. Nu. Men det kanske var bättre att försöka förklara först?
"Jag b-bara.. misstog dig för ett bytesdjur. Jag hittade inget i Kaiwood och jag behöver mat för att mätta mig och min syster." Hon tvivlade på om han skulle acceptera det eller inte. Förmodligen skulle han inte.
Den röda tänkte igenom vad hon hade sagt, letade efter ord som kunde bytas ut för att få det att låta mer rätt. Nyss hade det låtit som om de svalt, vilket de inte gjorde, tillexempel.

Tiken verkade bli allt mer nervös, rädd. men hennes ord tog knappt på honom. "Kom ner hit" han granskade tiken, det var svårt att se hur gammal hon var men av rösten att döma var hon yngre än honom, hon hade nämnt sin syster och Kaiwood, om hon var så ung som han trodde så skulle de verkligen inte vandra omkring i den skogen, inte utan skydd, men det var inget han tänkte säga högt. Han brydde sig inte om Tbb fick tag på två främlingar, hur unga de än var.

Kom ner hit
Hon tvekade. Det hade inte varit en fråga, utan en befallning. En befallning som hon tillslut löd.
Den röda cirklade ner, landade nära men så långt bort som hon trodde att hon fick.
Inte förens nu slog tanken henne att denna inte hade vingar, och då kunde han inte förfölja henne - något som hon borde ha kommit på tidigare för att ha förenklat allt.
"V-varför?" Frågan löd efter att hon hade lämnat luften, och hennes röst var fortfarande stammande. Hon skulle säkert bli tryggare snart, men förtillfället var hon det inte.
"Återigen f-förlåt."

Han Tittade på Den unga medan hon fortfarande flög i luften och hon trodde nästan att han skulle behöva upprepa sig men tillslut flög hon ner, utanför hans räckvidd. Han klev fram mot henne. hon tittade på henne, hon verkade yngre än han själv, men inte mycket. "Ditt namn" han struntade i att själv svara på den rödes egna fråga och struntade i hennes ynkliga förlåt. Han skulle ha svar. En av anledningarna till att han var så hård var för att hon hela tiden påminde honom om den röd, gula honan han hjälpt för bara några dagar sen. hon vägrade lämna hans tankar. Hennes vackra ögon. Bah. Han fnös ljudligt och skakade på huvudet men gav ändå inte främlingen någon tid att fly.

Han gav varken Mizumi en förklaring eller ett accepterande, utan gick bara rakt på sak.
"Namn?" Hon hade tagit ytterligare ett andetag, men denna gång för att försöka - så gott hon kunde - att inte darra på rösten. "Mizu.." Eller, var det farligt att berätta sitt namn för främlingar? "Mi." Hon försökte le, men misslyckades ganska stort. "Mizumi."
Hyena-vargen såg ut att försvinna bort i sina egna tankar för en kort stund, en stund som dock var för kort för att kunna lämna platsen på. Efter det fnös han och skakade på huvudet. Vad hade han tänkt? Ibland kunde det vara bra att ha tankeläsning. En användbar kraft som hon önskade att hon besatt, tillsammans med flera andra.
"Och ditt?" Hennes svar var en fråga. Inte någon befallning, som honom. Den röda förväntade sig dock inget svar, hon hade inte precis fått det dem andra gångerna.

Han trampade otåligt och tittade på tiken, gud vad seg hon var. Hon verkade förvånad, som om hon för väntat sig något annat. Sedan, efter ett djupt andetag, så började hon försöka säga det, men misslyckades två gånger innan han väl fick höra hennes namn. Mizumi. Hon vart tyst ett tag innan hon frågade efter hans namn, han låtsades att han inte hört frågan och ställde istället ett ny "Vad heter din syster?" han flyttade huvudet lite åt höger, så att han kunde granska honan bättre. "och hur gamla är ni?" Han rynkade på nosen, det var svårt att avgöra hur gammal den här ynglingen var. Han gissade på att hon var yngre än honom, men han var inte säker. Hans kraft låg fortfarande samlad, beredd. Han såg ner på sina gnagare som låg vid hans fötter innan han åter naglade fast främlingen med blicken.

Hanen trampade otåligt i marken, och som hon hade trott så ignorerade han totalt det hon hade frågat.
"Nini'ari." Varför ville denna främling veta hennes systers namn? Hennes egna förstod hon, men vad gjorde det för nytta att kunna en ofarlig valps?
Hon tystnade på Hyenans andra fråga. Ja, hur gammal var hon? Tretton eller fjorton nu? Hon hade inte riktigt haft koll på det. Åldern var inte viktig. Det räckte med att veta om man var ung, vuxen eller gammal, som var ganska självklart.
Mizumi kände en vilja att göra som honom, inte bry sig om det som sas, men det kunde vara allt för riskfullt och hon förblev lydande. "Jag är tretton eller fjorton på ett ungefär, min syster är sju.. eller åtta."
Hanens blick gled ner till djuren vid hans fötter, och hennes egen följde efter.
Hon kände besvikelsen växa inom sig. Bara.. gnagare? Hoppet sjönk inom henne som en sten i havet. Fanns det inga rådjur här, större byten? Allt det här hade bara varit slösat tid.
Den röde höll blicken sänkt och hon ville bara sucka högt, krypa ihop på marken.

Systerns namn var ovanligare än tiken framför honom och, som han trott, var båda yngre än han själv. Han lyfte sakta på huvudet då den andra tittade på hans byte för att sedan, något ledsamt, se ner i marken. Antagligen hade hon hoppats på några stora byten, något som kunde föda dem. Irriterat fnös han åt tankarna. Varför skulle han bry sig om två valpar som var dumma nog att vandra på fientlig mark ensamma. Men så fort han såg på den unga tiken dök en helt annan, äldre tik, upp i hans tankar och det irriterade honom, drev honom till vansinne. Vad var det som fått den tiken så lätt se igenom allt? Vad hade fått denne Asynja att skala av alla lager av omsorgsfullt anlagda maskeraddräkter? Han åter gick snabbt till verkligheten, böjde ner huvudet och lyfte upp de två gnagarna i svansen och slängde dem mot den unga tiken "ta dem innan jag ändrar mig" fnös han irriterat. Han kunde inte tänka klart medan den röde invaderade hans tankar. Kunde inte se något annat än de ljusa ögonen som dömde honom, trots att hon inte var där. Då den unga fortfarande inte tagit gnagarna(?) fräste han åter irriterat "vad väntar du på?!" hans öron vippade till på huvudet. Han gillade inte att den röde hade kommit under hans skinn. Men på samma gång kunde han inte låta bli att värmas av det, vilket gjorde honom än mer irriterad.

Ta dem innan jag ändrar mig
Mizumi stirrade oförstående på de två gnagare som nu låg vid hennes tassar. Varför?
Vad väntar du på?!
Hon ryggade bakåt, tog dem i munnen. Smaken av köttet vad uppfriskande, och hon önskade att hon kunde ha ätit dem nu.
..Kanske var hon tvungen att lämna? Hanen såg inte ut att vara på något bättre humör, men trots det så verkade han snäll. Nej, inte snäll. Något annat. Det bortglömda ordet gnagde i hennes bakhuvud, och hon lyfte vingarna.
"Tack" Orden var nära på att hacka sig igen, men hon lyckades få dem raka.
Efter det så lyfte hon, högt - slöt ögonen då vinden slog emot henne och cirklade runt hyenan, för att sedan svänga; påväg tillbaka.

[Förlåt för segt svar .-. Mizumi uppfattade det som att hon skulle försvinna, så hon försvann. .. Avslutat där eller vill du skriva något mer? c:]

Den lilla Tiken ryckte till och han log, en känsla han mycket väl kände igen, och det ögonblick av rädsla han såg i den unga gav honom en fast punkt att hålla fast vid i detta stormande hav av känslor. Han föraktade egentligen den unga, endast för färgen på hennes päls, för det minne hon hela tiden slet upp. Han ville inte tänka på den röda honan som han mött bara dagar tidigare, han ville att hon skulle lämna hans tankar ifred. Ville glömma. Den unga röda tik som nu varit framför honom kastade ut ett tack och kastade sig ut i luften för att flyga iväg, för att fly. Bra, då slapp han minnena, kunde koncentrera sig på skräcken hon känt och på den rofyllda känsla den gett honom, kunde glömma ett tag.

Avslutat