[AVSLUTAD]

Dagen hade börjat som alla andra dagar. Solen steg upp på himlen, den stora gråsvarta vargen hade jagat frukost och fångar ett par harar i skogen som han ätit sig mätt på innan han fortsatte vandra. Han vandrade väldugt mycket numera. Vandrade från ställe till ställe. Stannade aldrig mer än en dag elelr två på samma ställe. Ville se mer, lära sig mer. Han hade vandrat och kommit fram till stranden. Han hade nu vandrat nån timme längst med stranden då den salta havsbrisen dragit med sig en doft. Den distingta doften av en främmande varg. De udda ögonen, ena dolt under den långa gråsvarta luggen, smalnade något men han fortsatte sin vandring. Solen värmde hans redan varma kropp och han njöt av denna värme. Pälsen hade en glans som vanliga vargar saknade. Hans silvervargs arv. Även om han saknade den riktiga silverglänsande pälsen så bar hans päls en högre glans än andra och solen fick det att synas ännu mer.

Han stannade upp efter ett tag och lät den långa rosa tungan fukta den svrta nosen. Han hade långa huggtänder och en ganska kraftig kroppsbyggnad men samtidigt så rörde han sig smidigt. Han hade vissa drag från både infernovargens blod och kargens blod som delade silvervargens blod i hans ådror. Han stod och lät blicken från de udda ögonen svepa över landskapet framför honom. Över havet, över stranden och upp mot lövskogens gräns. Doften av varg var starkare här. Han antog att denna varg var nära.

[AVSLUTAD]

De udda ögonen kunde ana en rörelse en bit bort och han kunde höra de vaga ljudet av kvistar som knäcktes så han stannade upp och riktade blicken åt de hållet ljudet kommit ifrån. Han klippte lite med öronen och man kunde nu tydligt se hans röda tecken mot den silvergrå svarta grundfärgen. De långa huggtänderna påminde om de hos en sabeltandad tiger och avr mycket längre än hos de flesta vargarna. Han stod stilla. Spanade mot trädgränsen och såg snart de döda lilla trädet och att det var något i det. Öronen klippte till. han var änn så pass långt ifrån att han inet riktigt såg vad det var men antog att de bara var ett lodjur eller nått liknande som blivit rädd då han närmade sig men satidigt stämde inte doften med ett lodjur. Han såg snabbt ut över de glittrande havet innan han började gå framåt igen. Skulle denna varelse visa sig farlig hade han förmågor som kunde skydda honom.

[AVSLUTAD]

Han såg snart en varg som tog sig ned från de döda trädet. För han insåg att detta inte var något lodjur. Sedan satte denne sig ned och inväntade att han kulle komma närmare. Vargen hälsade på honom och han hörde på rösten att denne var en tik. För få hanar hade så pass ljus röst och doften som nu var starkare avslöjade en hel del. Han stannade upp på behöright avstånd och nickade. "God gad" Sade han emd en neutral stämma. Varken glad eller elak. Han visste ännu itne vem denne var och hur han skulle bemöta henne.

(Orkar inte rolla på engelska så hoppas hon förstår svenska :-P)