Omgivningen är dystert, här skiner inte solen lika varmt och starkt som på de andra ställena, ja förutom döda skogen då. Men träskets våtmarker är förrädiska och man får passa sig så att man inte sjunker ner. Den snövita tiken går med försiktiga steg där hon kunde se att det var fast mark, men ibland är det svårt att se vart som är våtmark och vad som är torr mark. Hon slänger lite med huvudet så att den långa blåa luggen flyger och faller sedan mjukt ner över hennes bärnstensbruna ögon. Två ärr löper över det högra ögat och ett strax bredvid det, och ett ärr löpte över hennes bog.

Men något inom henne sa att fortsätta gå trots att hon ville härifrån. Kanske skulle hon träffa på någon? Någon syn hade hon inte fått som kunde svara på det, men ändå var känslan där och manade henne framåt. Hon sätter ner tassarna vid varje steg hon tar försiktigt, så att hon inte skulle sjunka eller fastna i våtmarken.

( Paxat till Dahlaine)