I den här delen av Numoori hade han aldrig varit innan. Sanden under hans gamla tassar var mjuk och det var skönt med lite omväxling av underlaget. Även om Jaro var i ruskigt bra form trots hans ålder, även om det var skillnad på nu och när han var yngre.
Han stannade framför vattnet, såg ut över det och tog sedan några steg ut i vattnet. Han böjde huvudet ned mot den blanka ytan, men han drack inte. Saltvatten hade aldrig varit i hans smak.
Huvudet lyftes igen då något fångade hans intresse och fulla uppmärksamhet. Doften av en annan varg hade letat sig in i hans nos och eftersom det blåste väldigt lite så antog han att vargen måste vara i närheten. Han klippte med öronen och såg sig om, men kunde inte se någon.
Han backade upp från vattnet och lade sig istället ner i sanden. Om han var av intresse för en annan varg så skulle väl främlingen dyka upp.

Valpen sprang i sanden och ylade glat. Lite längre fram låg en lång stor sak som liknade ett djur. Cortana nyfiken och busig som hon var smög sig upp bakom det stora djuret. När hon kommit tillrekligt nära så kastade hon sig mot djuret och gavifrån dig ett skal som ekade hur långt som hälst. När hon var i lufte så kom hon på att det kanske var ett djur som kunde skada henne t.e.x en björn! Hon blev rädd men det var ju redan försent att ongrahoppet

Jaro satte sig upp när ett ylande nådde hans öron. Han vinklade dem åt olika håll på ren instinkt och när han sedan hörde ett skall precis bakom sig så ryggade han till och kastade sig framåt då han inte hade en aning om vad det var för varg. Han landade i vattnet och kollade surmulet på vargen som nästan skrämt honom till döds. Men när han såg att det bara var en liten valp så suckade han, en aning lättat. Han reste på sig och gick upp på stranden igen.
"Gör aldrig om det där!" sa han med spelad chock. Han kostade sedan på sig att ge den mycket unga vargen ett litet leende. "Vem är du? Eller rättare sagt; vad heter du?" han satte sig lugnt ner och såg på valpen.

Cortana tittade skamset ner i marken och sa:
- Ursäkta mig det var inte alls meningen. Jag trode inte att det var en varg! Sa hon nerstämmt. Sen sa hon ingen:
-Ehh jag heter Cortana. Vad heter ni? Hon försökte sig på ett lite småt leende men ville inte att den andra vargen skulle tro att hon losades som att inget hade hänt.

"Jag dog ju inte i alla fall", svarade Jaro. Han log inte längre, men hans röst var vänlig. "Trevligt att möta er, Corona, mitt namn är Jaro". Han såg på henne och lade avslappnat bak de långa öronen mot nacken. Han hade alltid gillat valpar, samtidigt som de i vissa fall drivit honom till vansinne. En gemensam nämnare bland alla de valpar som han mött var att de sällan hade vett att veta vad som var ett smart drag och inte.
"Var är er mor och far?" frågade han sedan och rynkade fundersamt ansiktet. Han kunde inte förstå att en förälder kunde låta sin valp vandra iväg ensam vid en sådan ung ålder. Å andra sidan så fanns det många valpar som var föräldralösa, men han hoppades att det inte var fallet med denna hona.

Hon tittade på Jaro och mumlade ett "Mmm". Sen kom fråga hon inte hoppats på... Var hennes mor och far var någonstans. Hon svarade tyst:
-Dom är döda. Mamma skulle hämta mat till mig. det var lite mat så det blev bär. Mamma blev atackerad backifrån av en björn. Pappa försökte rädda mig när han förstod att mamma var chans lös men björnen tog han också! Cortana kunde käna gråten i halsen och nös några gånger sedan tittade hon igen på Jaro men sina isblåa stora glansiga tårfylda valp ögon.

Hela Jaros hållning tycktes sjunka ihop en aning när han hörde de ord som kom från valpens mun. Han gav ifrån sig en tung suck innan han svarade henne. "Tråkigt att höra..." han letade febrilt i hjärnan efter något mer att säga, något passande. Han hade ju upplevt sådana här saker tidigare, men han blev lika nollställd varje gång.
"Jag vill verkligen inte verka elak nu Cortana, men då borde du verkligen inte hoppa på okända varelser på det sätt som du gjorde nu." efter de orden så kände han sig nästan tvungen att ge henne ett leende, vilket han också gjorde, och ett varmt sådant.

[ haha upptäckte nu att jag skrivit Cortana fel hela tiden xD Hoppas det inte gör nåt x) ]

Cortana tittade i sanden och sa sedan:
- Jag brukar känna mig ensam. Spesielt på kvällarna då det är mörkt och jag hör ljud. Jag saknar en beskydande mamma att krypa in till när jag blir rädd eller fryser.
Hon fälde en tår och sukade tungt.

Jaro nickade långsamt och under tystnad. Han förblev sedan tyst i några minuter innan han återigen öppnade munnen för att tala.
"Ingen valp ska behöva växa upp ensam, och speciellt inte vara tvungen att lära sig att klara sig själv vid er unga ålder." svarade han. Den långa svansen bakom honom svepte över marken och yrde upp lite sand som snabbt landade på marken igen.
"Men om ni inte har någon flock så skulle det vara en ära att ta med er till min flock och presentera er för min ledare." han sade det som en fråga, och såg på Cortana. Hans röst hade varit högt respektfull och hövlig, trots att hon bara var en liten valp. Hon var liten och oförstående, men absolut inte respektlös själv, så Jaro tänkte visa henne en stor respekt tillbaka.

Cortana lyfte blicken med ett ryck efter att ha förståt att Jaro menade alvar med hanns fråga. Men för tt vara säker så fråga hon:
-Är...är du säker på att dom vill det? sa hon med stora glansiga ögon. Hon blev upprymd med glädje men den sjönk igen när hon kom och täncka på Thayala. Tänk så tycker dom att hon är ett litet kräk och bara betyde problem som Thayala tyckt att hon var!?

"Det kan vi ju inte veta förrän vi är där", sade han allvarligt, men insåg sedan att det kanske inte var det bästa svaret till en liten valp. "Faktum är att jag har inte varit medlem i flocken så länge, men jag gillar den verkligen, likaså medlemmarna och min ledare", lade han till. "Han är en trevlig varg, och jag tror han skulle tycka om er. Och jag tror ni skulle passa i flocken, och även tycka om det som flocken står för."

Cortana var så lycklig så hon började flaxa småt med sina vingar och lyfte 2m. Det längsta hon någosin flygit.
- OKej! när ska vi gå då?! Sa valpen ivrigt och jaga sin svans några varv!

"Vi kan gå när du vill", svarade han lugnt. Han lade sedan huvudet smått på sned och såg på den unga valpen. Han gillade den här lilla valpen, och han hoppades att hon kunde bli medlem i flocken, han skulle gärna vilja vara en del av hennes uppväxt. Han kunde fortfarande minnas allra första gången han såg sina första valpar. Då hade han bara varit sexton år gammal, men han mindes det fortfarande som om det var igår. Han mindes hur små de var, en svart, en grå och en brun liten valp, som skulle bli de tre av de fyra vargarna han älskade mest i hela världen. Han saknade dem. Men han visste att en av hans söner fanns i Numoori, och det var just därför som han sökt sig hit. Men han trodde aldrig att han skulle finna en flock där han kunde dela sina uppfattningar och mål. Där han hade en ledare som verkade dela allt det som Jaro själv stod för. Han kunde inte göra annat än att vara tacksam över att han blivit ledd till detta landet.
Han väckte sig själv ur sina tankar och gav Cortana ett litet leende. "Är du hungrig? Vi kan jaga innan vi går, om du vill?"

Cortana tittade lyckligt på Jaro när hon fick ett leende och frågan om dom skulle jaga.
Hon svarade
-Ja jag är hungrig jag!. Sa hon glat ocg skuttade fram i det höga grästet. Sen huka hon sig ner och tog satts sen så hoppa hon efter en kråka. Kråkan var snabb och valpen klumpig. Det var ingen bra kombinasion och kråkan försvan upp i den stora blåa atmosvären. Hon tittade lite skinerat på Jaro och sa
-Hihi det är första gången jag jagar.sen sa hon lite ned stemt -Mina föräldrar han inte lära mig det. Sen titta hon på Jaro och ruskade på sig men sen visa hon ett brett leende.

Jaro nickade kort.
Vad är du sugen på attt äta? Själv så tycker jag att fisk är otroligt gott." Han såg mot havet med en smått hungrig blick, det var längesedan han ätit fisk, och speciellt havsfisk. Han vände blicken tillbaka till Cortana.
"Det är inte så svårt som man kan tro att jaga fisk", han log kort.

Cortana följde hans blick ner mot havet och tänkte " Det kan väl inte vara så värst svårt för en smidig valp!" och så sa hon
-visst. det kan inte vara så svårt, på tanke på hur smidig jag är!
Och log stort.
-Jag kan ju hjälpa dig på tanke på att du är så gamal.
sedan skuta hon vidare ner mot havet.

[ Cortana är en väldigt själv säker valp men vill inte göra någon illa till mods och menar absolut inget illa, hon tänker bara inte så mycket på vad hon säger. ^.^ ]

[ber tusen gånger om ursäkt för att jag helt glömt av vårt roll... Gamla Jaro har fallit lite i glömska xD ]

Jaro såg hennes stora leende, men log inte tillbaka. Han klippte bara med öronen och svepte med svansen innan han vadade ut en bit i vattnet. Han var inte sur, han var bara inte den som log åt allt och alla.
När han hörde hennes senare ord kunde han inte låta bli att låta ett roat skratt lämna honom. Han vände blicken tillbaka mot Cortana och såg på henne medan hon sprang mot havet.
"Gör inte för mycket väsen av dig, och plaska inte så mycket, du kommer bara skrämma iväg de största fiskarna då", sade han lugnt.
"Stå helt stilla och rikta in dig på en fisk, inte en för liten, då kommer du få svårt att få tag i den", han såg ner i vattnet och betraktade fiskarna. Vid minsta lilla rörelse försvann dem åt olika håll, men de små simmade tillbaka lika fort. "Försök att se hur fisken simmar, och var den kommer simma härnäst, och det är där du ska dyka ner och ta den."

[Förlåt så mycket. jag har varit borta en hel del och mycket i skolan, hoppas det fortfarande finns en chans att jag kan bli en medlem i flocken :)]

Hon tittade ner i vattnet, en stor lax kom simande. Hon tittade rakt på den och siktade in sig. 3.2.1. PLASK! Hon dök ner med huvudet i vattnet. Hon drog snabbt upp huvudet igen. HON HADE DEN! Den var lite hal men hon hade den! Hon tittade stolt på Jaro. Då plötsligt hon tappar fisken. Hon springer argt efter laxen som simmar för livet. när hon märker att det börjar bli djupt så tar hon sats och kastar sig efter Laxen. Hon landar hårt i vattnet igen. Hon ser snopet efter laxen som simmar lugnt iväg. hon reser sig upp och försöker skaka av sig det mesta vattnet från pälsen, men eftersom att vattnet är så högt så lönade det sig inte så mycket. Hon försökte ellafall att skaka bort det mesta vattnet från sina vingar, hon försökte flyga tillbaka med vingarna var fortfarande blöta.