Det var för att avlägga en snabb visit i Islagunen som Ezekiel och Rhys hade begett sig iväg; det gick fortare att flyga än att gå, och Ezekiel föredrog det i vilket fall som helst. Rhys var ett trevligt sällskap och när de tog mark intill den breda stenplatån småpratade de fortfarande avslappnat. Islagunen var faktiskt ny för Ezekiel, men han anade att det skulle kunna vara användbart att ha sett sig omkring på en av landets största handelsplatser — om inte annat för att se vad för slags folk som var i rörelse. 
    Medan Rhys strövade iväg för att byta till sig något att äta slog sig Ezekiel ner intill en av de varma källorna. Hettan dallrade över vattenytan och gav nästan samma effekt som en öppen eld när det kom till att värma sig. Ljuden och dofterna trängdes i sinnet på ett sätt som han älskade. Ett levande samhälle fick en att känna sig levande själv. 
    När en främmande gestalt dök upp i ögonvrån och därefter satte sig vid samma källa makade sig Ezekiel litegrann åt sidan för att ge plats och nickade sedan artigt till hälsning. 
    "En sån här vore inte precis dum att kunna bära med sig, eller hur?" frågade han skämtsamt med en lätt nick mot den varma källan. "Aldrig mer en frusen tass. Känns som en bra affärsidé, tycker jag."

Främlingen som hade slagit sig ner bredvid honom var fakarg precis som Ezekiel själv, men onekligen betydligt mer iögonfallande med tanke på den solgula pälsen som klart stod ut mot gyttret av folk som kom och gick bakom dem. Ezekiel tyckte omedelbart om det, och han tyckte om främlingens vänliga uttryck. Det var långt ifrån alla man sprang på som svarade på det sättet.
    "Åh, du vet ..." När han insåg att han kanske hade varit lite väl nonchalant i sitt ordval — folk hade väl annat för sig än att springa på marknader hela tiden — gjorde Ezekiel en ospecifik, svepande rörelse med tassen som var tänkt att omfatta hela området. "Nåt man kan tjäna på, liksom. Byta en bärbar källa mot tre hudar, eller vad det nu skulle kunna vara värt." Han pausade lite och ryckte sedan på axlarna. "Bara ett dåligt skämt."
    Eftersom skämtet kändes lite löjligt nu när han var tvungen att förklara det, bestämde han sig för att ta av sig skojar-hatten och vara lite allvarlig. Men det låg ändå kvar ett mjukt uttryck av munterhet över det svarta, pälsklädda ansiktet. 
   "Jag heter Ezekiel, förresten. Och du?" 

Gideon lade sig huvud på sned ännu mer då den främmande hanen förklarade och han såg så förvirrad ut. Men hans ögon var fortfarande lika stora och oskyldiga som förut. Gideon började att vandra med blicken över främlingens mörka päls likt en smekning tills hans bärnstensgula ögon föll tillbaks till främlingens. "Bara ett dåligt skämt." Gideon skrattade nervöst och lite genant över att inte ha förstått det uppenbara skämtet, för hur kunde man egentligen ta med sig en het källa vart än man vandrade. Den guldige hanen flyttade sig en aningen närmare den mörke bevingade och såg nyfiket på honom, hanen gav ifrån sig en intressant doft som Gideon inte riktigt kunde undgå att gilla. "Jag heter Ezekiel, förresten. Och du?"  Gideon log vänligt och sade främlingens namn tyst för sig själv och sedan kollade han på Ezekiel med stora stolta ögon och sa "Gideon"  Med ett stort leende, svansen började att vaja lite vagt bakom honom, denna hane var så snäll och hjärtligt bemötande, det var väldigt nytt och oerhört värmande. "Vad har fört dig hit, Ezekiel?" Hanens namn hade en silkes len ton över sig samtidigt som den var dominerande. Gideon tydde sig genast mer mot främlingen, han hade ingen aning om vem han var men nyfikenheten var svår att dölja då de stora vänliga ögonen såg på den svarte som om han vore en slags ädelsten som hade ett mystisk och fängslande yttre. 

Den gyllene hanens namn var Gideon, ett namn som Ezekiel måste erkänna passade honom; enkelt men speciellt. Och Ezekiel gillade hans glada uppsyn. 
    "Vad som har fört mig hit?" upprepade han. "Inte så värst mycket egentligen, jag är här mest för att se mig omkring. För flockens räkning", tillade han och kunde inte undgå att känna värmen som spred sig i bröstet när tankarna gick till dem, hans familj. "Vi bor ganska avlägset, så vi får göra sådana här utflykter ibland. Vi är två stycken som är här och rekar lite, men Rhys verkar ha tappat bort sig för ögonblicket." Ezekiel log och såg sig teatraliskt omkring, men Rhys syntes inte till någonstans. Typiskt honom. Rhys skulle kunna villa bort sig i en bärkorg. 
    "Varför är du själv här, Gideon?" frågade han sedan och betraktade den andre hanen. Ärligt talat hoppades han nästan att Gideon inte hade något viktigt ärende här, för han skulle inte ha det minsta emot om de råkade bli tre som lämnade Islagunen tillsammans.

"Vad som har fört mig hit?" upprepade han. "Inte så värst mycket egentligen, jag är här mest för att se mig omkring. För flockens räkning. Vi bor ganska avlägset, så vi får göra sådana här utflykter ibland. Vi är två stycken som är här och rekar lite, men Rhys verkar ha tappat bort sig för ögonblicket." Gideon lade huvudet på sned, "Rekar?" Ett ord han aldrig hört förr, en minuts tänkande ägnades åt att försöka lista ut betydelsen men återvände till nuet då hanen talade igen.
    "Varför är du själv här, Gideon?" Blicken vandrade upp till skyarna för att sedan landa på Ezekiel "Jag vet inte riktigt vart jag är för att vara ärlig" Sade han och log lite genant. "Vingarna behövde vila och det var här jag landade. Så mycket främmande och nya saker, mycket att ta in" Gideon kollade sig lite snabbt över axeln för han tyckte sig känna en bekant doft, men minnet svek honom. I princip allt innan han träffat på sin fostermor var som en dimma, det var som att han bara började existera från tomma intet en dag. Hanen skakade av sig dem tankarna och kollade upp mot Ezekiel med en frågande och lite nervös blick "Jo... Ezekiel, uhm... Skulle jag möjligtvis kunna få... Följa med er? Jag har aldrig, vad jag kan minnas iallafall, tillhört en flock men jag... Jag är lättlärd" Hans svans vajade lite nervöst men glatt bakom honom, det kändes som att han äntligen var på rätt väg.