Det hade gått en tid sen Ashkii och Gideon lämnade Mardouf med hennes sex valpar, de befann sig nu i Kaiwood och valparna hade blivit större och starkare. Även Ashkii hade blivit starkare, nu när hon inte hade en stor mage och hade lärt sig att använda sin kropp igen så tog hon sig fram smidigare och hon kunde äntligen flyga igen. Dagen hon provade flyga efter födseln var så befriande, att flyga var något hon hade saknat så mycket. Så fort valparna sov eller när Gideon kunde ha koll så flög hon bara, alla hennes bekymmer bara försvann när hon var uppe i luften. 
Honan låg och tittade på när hennes valpar lekte i gräset. Hon hade märkt att Nero, en av pojkarna var speciellt lik sin far men hon tänkte inte låta honom bli som det monstret. Ashkii tittade på Gideon som också lekte med valparna, han var verkligen en ängel till de små liven. Hon kunde inte låta bli att le; ''va snäll mot Gideon nu pojkar!'' ropade hon och skrattade. Pojkarna Nero, Nathero och Nishki busade med Gideon och två av flickorna Naira och Nour lekte med varandra medan den tredje dottern Nerissa lekte med en fjärill framför Ashkii. Honan sträckte på sig och satte sig och gick fram och puttade på Nerissa; ''spring iväg och lek med dina syskon'' den lilla valpen tittade på henne men sprang iväg och började busa med de andra.

Att allt detta började i misär och att det var här han befann sig nu, med dem, var overkligt. Gideon rullade runt i gräset och lekte krig med valparna, hanen lade sig platt ned och lät sig besegras "Åh nej, dom mäktiga fluffarna besegrade mig!" Utbrast han och var helt ärligt lite trött efter allt lekande. Valparna hade så mycket energi. Nathero bet tag i Gideons öra medan Nero tog de andra. Gideon ryckte till, deras tänder var ju som nålar! Dock var valparna ändå försiktiga och lika gulliga som sin mor. Det var svårt att tro att dem hade en sån sjuk fader när dessa var som små änglar. Nishki krälade klumpet upp på hanens bröst och sträckte på sig och gav ifrån sig ett litet seger skall. Gideon gav honom en jätteliten stöt i baken för att retas och Nishki pep till och landade på Gideons ansikte. "Fusk!" pep Nishki. hanen skrattade "Ni är tre mot en, det kallar jag fusk!" Sedan vred han på huvudet och såg efter att de tre busiga prinsessorna var inom synhåll. Gideon hade märkt av att Narissa var den som helst drog sig undan och vandrade i sin egna lilla värld, så henne hade han spenderat lite extra tid med bara för att han inte vela att någon skulle känna sig utanför. Sedan gav han ifrån sig en suck "Ashkii, rädda mig.. jag är helt slut.." sade han och skrattade varmt.

Gideon reste på sig och ruskade av sig lite gräs och kvistar som fastnat i hans päls. Hanen skrattade då valparna protesterade men sade inget förrän Ashkii yttrade sig "Jag är utsvulten! Man skulle kunna tro att alla föddes med kraften överskottsenergi!" Skrattade han sedan och gick fram till sin familj. ''Dom har blivit så stora'' hon tittade på Gideon ''och då är en sån bra storebror åt dom'' Det värmde i Gideons hjärta att höra. "Ja dom växer verkligen upp fort. Jag är så tacksam över denna familj. Och jag talar nog för oss alla här när jag säger att ingen av oss kunde ha drömt om en bättre mor" Gideon gav henne ett varmt leende och började sedan att äta på haren han fått av Ashkii. Det var dock något som fanns i luften som inte riktigt stämde, kanske var det hans överbeskyddande natur som talade eller så var det verkligen något dåligt som var på väg åt deras riktning. Hanen hoppades på det första alternativet, dock hade han ju inte glömt vad Ashkii berättat för honom. Att fadern en dag skulle återvända. Vilket vred sig i magen av bara tanken.

Gideon sträckte på sig och hade återfått lite energi, han var egentligen också sugen på att ta en tupplur men när Ashkii yttrade sig gav han ifrån sig ett brett leende ''vad sägs som en flygtur medan de små grynen sover?'' Hanen nickade med ett exalterat leende och brädde ut sina vingar ''Det kommer mörka moln där borta med vi får nog till en liten tur innan de kommer fram'' Ja vädret såg inte vackert ut alls, kanske var de det han hade känt av? Gideon tog sats och lyfte upp i skyn tillsammans med Ashkii, han flög retsamt kring henne "Fånga mig, om du kan!" Sade han lekfullt och flaxade till högt i skyn. 

I Mardouf hade han vandrat, letat och sökt spår efter livstecken från Ashkii. Inget kadaver, inga ben, förutom det han själv högg av. Hanen fått samla sig och använt sig av full fokus för att kunna lokalisera hennes doft och tillslut, med mycket om och men hade han fångat upp den doft han så väl spenderat vad som kändes som en evighet med. Hanen hade läkt, byggt sig starkare och var nu ute på krigsstigen och återta vad som tillhörde honom. Det enda störande i detta var att han känt av en annan vargs doft tätt ihop med Ashkiis, kunde detta betyda att hon slagit följe med någon? Några? Hade hon samlat på sig beskydd? Diablo skrattade för sig själv, oavsett omständigheterna skulle blod spillas. Och kunde han inte få som han vela skulle han se till att Ashkii åtminstone stupade tillsammans med honom. Fick inte han vara med sina valpar skulle hon heller inte få det. 

Kaiwood, en mycket väl bekant plats. Ohja... Minnen.. Minnen.. Efter några timmars försiktigt sökande såg han till sin fördel hur den vita, nu ljuvligt trasiga honan flög iväg i skyn med... Den glittrade, något mindre och säkerligen irriterande individ. Det såg ut som.. En räv? äldre valp? Det spelade ingen roll, hanen hade fångat upp en stark doft utav Ashkii, eller snarare sagt det som hade kommit ut ur henne. Hans valpar! Diablo försäkrade sig om att de var utom synhåll och tog sin chans och närmade nu sig de små liven. Då hanen sett att de alla sov lade han märke till att fyra av valparna var vita. Vilken ohyggelse... De två svarta såg  dock lovande ut. För att inte dra ut på det hela och för att undvika onödigt trubbel började han med att slakta två av de vita valparna, de andra små vaknade i panik och skrek i skräck av synen. De skrek förtvivlat på sin mor så högt de kunde, och deras skri ekade i skogen. Nu hade han den tredje valpen mellan sina käftar och tvekade inte på att avsluta dens lilla liv, kroppen delades itu och blodet sprutade och stänkte ned de andra små. Hans jobb här var så gott som slut... bara några till..

Ashkii skrattade och jagade Gideon i luften och gjorde olika konster tillsammans med honom, det var kul ett spendera lite tid med Gideon på egen hand då valparna tog upp så mycket av hennes uppmärksamhet. Mitt i det roliga hörde hon hjärtskärande skrik, hon stannade upp i luften och tittade på Gideon i skräck; ''valparna!'' ropa hon och med blixt snabb fart flög hon till nästet och till hennes förskräckt så stod han där. Den stora mörka hanen, Diablo. Hela hennes kropp skaka och när hon tittade ner på marken så såg hon tre små vita livlösa kroppar full i blod, hon var i chock. Tårar rann ner från hennes kind och hon skrek ett hjärtskärande skrik. 
''DIABLO! VAD HAR DU GJORT?!'' skrek hon men hon väntade inte på hans svar, hon sprang fram och hoppade upp på hans rygg och tog tag i hans nacke så hårt hon kunde och slet och drog. ''Lämna dom ifred!'' skrek hon och dök sedan ner mot valparna och plocka upp den ena svarta valpen och såg Gideon, hon kasta valpen mot honom och lyfte upp de andra två sprang ut så fort hon kunde. Hon ställde sig bredvid Gideon och la valparna under sig och tittade på Diablo med hat i blicken.

Flygandet kändes som en befrielse, detta var så skönt att känna vinden i pälsen och att leka med sin mor. Ashkii var snabbare än han förväntat och snavade i luften, om man kan kalla de det, och fick obalans och hamnade i en piruett. Han skrattade till och var beredd på att jävlas tillbaks när flera hemska skrin hördes från marken. Kroppen fylldes med panik och skräck, ögonen hamnade på Ashkii som kollade på honom i skräck ''valparna!'' Utbrast honan och de båda stupade ned mot nästet så fort vingarna bar. När de nådde mark och Gideon såg vad som stod framför honom vände sig all mat i magen och Gideon spydde, Hela kroppen skakade. Ashkii gjorde attack utan att tveka och rätt som det var flög det en valp i luften mot Gideon, hanen som för någon sekund sedan var stel av skräck hade nu brett ut sina vingar och hoppat rakt emot valpen för att fånga den. Ashkii var nu påväg emot honom med de överlevande och det han såg bakom henne fyllde honom åter igen med skräck. Hanen vela skrika till sin mor att de skulle flyga iväg, att de skulle dra där ifrån, men han kunde inte yttra ett ord. 

Då hanen hörde honans röst skrika på honom vände han sitt huvud bakåt mot henne med den ena halvan av valpen mellan käftarna som han precis mördat. Hanen släppte valpen och öppnade käftarna i ett försök att hugga henne, men det var trångt där inne och innan han hunnit agerat vidare var hon nu och röck och slet i hans nacke. Diablo kunde känna hur blodet började rinna ned för sin hals och ställde sig upp i ett försök att krossa honan mot nästets vägg, Ashkii var dock för snabb och hann greppa tag i de två som fortfarande levde och slapp undan. Diablo föll på de redan livlösa kropparna och då han reste sig upp brydde han sig inte om vart han satte sina tassar. Under ena hans tass låg nu en mycket mer mosad valp vars ögon hade ploppat ut. Diablo brydde sig inte, utan nu tog han tunga steg emot dom "Jag varnade dig.." Hans röst var mycket mörkare och raspigare nu, väldigt hes och väsande. Hanen kollade på den guldige som höll en utav hans valpar. Diablo sneglade sedan mot Ashkii och gjorde ett utfall mot honan med eld riktat rakt emot henne. Diablo flög genom luften med flammorna kring sig och stupade tillsammans med honan och gav henne en rejäl smäll, greppade tag i den sista vita valpen och krossade dens huvud och valpens blod sprutade på den Guldige. "GE UPP!!" Vrålade Diablo där han låg med en svart valp under hans ena tass "Ge mig en..  och denna överlever, om inte, krossar jag den också.." Hotade han desperat. I hans kropp var det fortfarande något som inte stämde, då han fallit så hårt ned i marken för att kunna få till ett slag mot honan kände han hur det högg till i både huvud och hans inre, han förstod själv att detta ännu en gång skulle sinka honom och han svor till gudarna inombords.

Ashkii tänkte inte ge upp utan en fight, det här var hennes familj och hon skulle göra allt för sin familj. ''Jag varnade dig.." hanens röst var mycket mörkare och raspigare nu, väldigt hes och väsande. Plötsligt gjorde hanen ett utfall mot Ashkii med eld och hon hann inte flyga undan innan flög över henne och gav henne en rejäl smäll, hon hostade av smärta men skrek sedan när hon så Diablo krossa huvudet på den vita valpen. "Ge mig en..  och denna överlever, om inte, krossar jag den också..". Ashkii ställde sig upp och såg valpen under Diablos tass; ''Släpp henne Diablo!'' Hon är bara en valp!'' hennes röst var full i gråt och hat. Hon tittade sedan mot Gideon som var skräckslagen; ''GIDEON! Lyssna på mig! Ta Nero och fly! NU!'' skrek hon och sprang mot Diablo och bet tag i hans hals, ''släpp henne ditt monster!'' skrek hon och klöste med sin tass mot hans ansikte. 

Allt hände så fort, hanen kände sig så hjälplös. Gideons ögon hamnade på Diablo och valpen, innan hanen visste ordet av det krossades den lille och blod sprutades i Gideons ansikte. Hanens ögon fylldes med tårar, kroppen av obeskrivlig skräck och en känsla av att inte kunna göra något. Han var tvungen att se till att valpen han bar var säker, så han kunde inte attackera. Han tänkte aldrig släppa taget om denna, inte förrän detta monster var ur världen. Sedan fördes blicken mot Ashkii som nu beordrade honom att fly med Nero. Det skar i hans hjärta så grovt, han vela inte lämna henne med det där freaket! Men han visste att hon hade rätt, hon hade större chanser och Gideon bar också ett ansvar. Hanen gav henne en sista blick fylld med hjärtesorg och tårar, vände motvilligt om och flög iväg. Den obeskrivliga euforia han känt för bara ett litet tag sen, då han hade allt var borta, för nu kanske han ännu en gång inte skulle ha någonting alls.

''Släpp henne Diablo!' Hon är bara en valp!'' Diablo hostade i sitt skratt "Ser det ut som att jag bryr mig?" Frågade han och rispade in klorna en aning i valpens lilla kropp som skrek av smärta  ''GIDEON! Lyssna på mig! Ta Nero och fly! NU!" skrek hon och sprang mot Diablo och bet tag i hans hals "Släpp henne ditt monster!''  Hanen grymtade smärtsamt och i protest, även fast det gjorde fruktansvärt ont, så rullade han runt med honan fortfarande fast i hans hals och grävde in klorna i valpens huvud till en säker död. Innan han sedan hann göra något annat rev hon våldsamt sönder hans ansikte och hanens rörelser blev allt mer långsam och kraftlös, Diablo försökte att ruska av sig henne där han låg, högg mot henne, försökte att riva och bita men kroppen hängde inte med. Varför hängde den inte med!? "Vad... i helvete har... du... gjort... med mig?!" Sade han mellan gångerna han halvt kippade efter andan och spottade blod av skadorna honan gett honom kring hans halsparti. Detta kändes inte som att det var hans tidigare kroppsliga besvär, nej, detta kände precis... precis som.. gift. 

Honan såg den guldiga hanen flyga iväg och en tår rann men fortsatte att fokusera på den stora hanen framför sig. Diablo rullade runt med henne medan hon höll fast i hans hals men släppte taget när hon hörde skriket som slutade lika snabbt som det kom. ''NEJ!'' Diablo hade dödat ännu en valp. Han lyckades ruska av sig henne och högg efter henne men han var långsam, hanen var inte lika snabb som tidigare. Ashkii backade undan och stirrade på honom; ''Vad... i helvete har... du... gjort... med mig?!" sade han mellan gångerna han halvt kippade efter andan och spottade blod av skadorna Ashkii gett honom kring hans halsparti. Honan var förvirrad, vad var det som hände? Hon kände sedan en konstig smak i hennes mun, vad är det här? Sen förstod hon, det var gift. Hon börja skratta helt i chock, hon gick fram mot Diablo och sparka till honom. Han bara låg där, försvarslös. Hon börja cirkulera den stora hanen; ''ha... din vidriga mördare... hur kunde du göra så mot DINA valpar!?'' skrek hon och putta till honom så han låg på rygg och ställdes sig över honom och tittade honom rakt i ögonen med enorm hat och morrade åt honom. Sen fick hon en idé; ''du tog mina valpar ifrån mig, så då ska du aldrig få valpar igen'' sa hon med ett elakt leende och klev av honom och gick till hans skrev bet tag i hans testiklar och krossade dom och slet bort dom. Hon spottade ut dom och det droppade massa blod från hennes mun, hon gav han en sista spark och lyfte från marken. Hon var tvungen att hitta Gideon och Nero, snälla säg att dom är okej.

Diablo kunde nu nästan inte alls röra sig, han kände hur giftet spred sig och hur kroppen gav vika allt mer och mer. Sedan hörde han hur Hon börja skratta, hon gick fram mot Diablo och sparka till honom. Han bara låg där, försvarslös. Hon börja cirkulera den stora hanen; ''ha... din vidriga mördare... hur kunde du göra så mot DINA valpar!?'' skrek hon och putta till honom så han låg på rygg och ställdes sig över honom och tittade honom rakt i ögonen med enorm hat och morrade åt honom. Diablo vela yttra ord men det gick i princip inte. Hanen bara kollade henne rakt i ögonen ''du tog mina valpar ifrån mig, så då ska du aldrig få valpar igen'' sa hon med ett elakt leende och klev av honom och gick till hans skrev. Diablo förstod, han försökte använda all sin styrka för att framkalla eld, men bara några få patetiska flammor sipprade fram kring dem, inget som kunde skada henne. Sedan bet hon tag i hans testiklar och krossade dom och slet bort dom. Även fast hanen inte kunde röra sig var hans känsel konstigt nog helt intakt, och den brutala smärtan fick hans inre att skrika. Hon spottade ut dom och det droppade massa blod från hennes mun, hon gav han en sista spark och lyfte från marken. Diablo låg nu och försökte andas, men med blodet som fyllde hans strupe gjorde det svårt. Var detta slutet för honom? Detta kunde inte få vara slutet, han vägrade dö på detta patetiska sätt. Han hade en valp.. Redo att hämtas, redo att återförenas med honom... 'Nero...' Tänkte hanen och mindes hur Ashkii redan döpt valpen, det var ett... dugligt namn... I sina sista krafter lyckades han vrida huvudet tillräckligt mycket dock att inte riktigt bli kvävd av sitt eget blod, men i detta skede var han så gott som säker på att han inte skulle återvända. Hanen hade lämnat livet två gånger, vad var chansen till en trejde gång? Han gav ett löfte till sig själv, överlevde han detta svor han på att en dag skulle Ashkii ligga vid hans tassar medan han slet ur hennes inre medan hon fortfarande var vid livet. Sedan blev allt så dimmigt, och han var knappt vid medvetandet. 

Vid en hög klippa låg Gideon med valpen fortfarande mellan sina käkar, men så försiktig. Hanen skakade och Nero var i chocktillstånd. "Mamma...?" pep Nero och vred sitt lilla huvud och kollade frågande upp mot Gideon. Hans hjärta brast ännu en gång, som om det inte gjort det tillräckligt. han släppte taget om valpen men höll honom så tätt intill honom han bara kunde med vingen kring Nero. "Mamma kommer.. Allt kommer bli bra.. " Svarade Gideon, han försökte låta övertygande, men han hade ingen aning om hon levde. 'Snälla kom tillbaks..' Bad Gideon för sig själv och lade vingen helt över Nero så han inte skulle se Gideons tårar.

Ashkii flög och letade frenetiskt efter Gideon och Nero; ''Gideon! Nero!'' ropade hon i luften och tittade runt marken och i luften, snälla låt dom vara okej. Tillslut såg hon den guldiga pälsen på en klippa, hon dök ner och landade lätt och sprang fram till dom. ''Gideon! Är du okej?'' frågade hon frenetiskt och slickade hans ansikte lika frenetiskt, ''var är Nero?!'' frågade hon sedan och tittade ner och såg den lilla valpen titta fram under Gideons vinge; ''Nero! Du lever!'' så hon med gråt i rösten och slickade hans ansikte. Honan lade vingarna runt dom och brast ut i gråt; ''mina pojkar... ni är okej...'' alla känslor bara brast ut. ''Nathero... Nishki... Nour... Naira... Nerissa... förlåt, jag kunde inte skydda er...'' hennes röst var full av smärta och sorg, hennes valpar hade blivit brutalt mördade av sin egen far och hon kunde inte rädda dom. Ashkii slickade Gideon på kinden ännu en gång, ''jag är så, så, så hemskt ledsen'' hon tittade honom rakt in i ögonen. ''Du var så modig och du räddade Nero, jag är så stolt över dig'' sa hon men sorgsen men ändå kärleksfull röst hon tryckte sig närmre honom och en lilla svarta valpen tryckte sig mot sin mor och grät och hon slickade Neros huvud tröstande. ''Ni är okej, ni lever''. 

När Gideon såg den vita varginnan komma från skyn var det som att gudarna hade hört hans böner. Tårarna föll, så glad över att hon överlevet. Men vart var hans syster? Gideon bet ihop i smärta och ilska. Då Ashkii landade slickade Gideon hennes kind, höll om henne med ena vingen tillsammans med sin bror. 
''jag är så, så, så hemskt ledsen'' Ashkii kollade honom rakt in i ögonen ''Du var så modig och du räddade Nero, jag är så stolt över dig'' Gideon fick nästan inte fram ord, han kände sig så hjälplös där borta. "Jag är ledsen att jag inte vågade... Förlåt för att jag inte kunde.. göra mer... Jag borde ha gjort så mycket mer.." Sade han sammanbitet med tårar i ögonen. Hanen gav sig själv ett löfte där och då, han skulle bli starkare, orädd, stark, han skulle göra allt i sin makt för att aldrig någonsin igen känna sig så hjälplös till att skydda sin familj. Visst, han hade räddat Nero, vilket han var otroligt glad över. Men han kunde inte undgå från att känna att han kunde ha gjort så mycket mer. Schockat Diablo där och då med sin electricitet, använt sin minnes kraft och fått monstret att glömma varför han var där. Men istället frös hela hans kropp och han gjorde ingenting. Han kollade upp mot sin mor. "Är han död?" Frågade hanen med något darrande röst.