Mika befann sig vid uppvärmningsplatsen tillsammans med Ephie. Den betydligt större vargen satt ner och såg sig med kylig blick nästan uttråkat omkring. Men faktum var att även hon kunde känna spänningen. Aldrig hade hon varit med om något liknande tidigare. Men hon förstod inte varför Ephie av alla vargar hade valt att delta i arenaslagsmålen... Eller gjorde hon det? Den djupa mörkblå blicken söker sig till den mindre vargen. Förmodligen hade det passat med någon peppande kommentar men Mika förblir tyst. Vad som än händer där ute på arenan senare kan hon ändå inte påverka. Så vad spelar ord för roll egentligen? Det börjar närma sig Ephies fajt och Mika har på sitt sätt hjälpt till med uppvärmningen. Det är i alla fall det minsta hon kan göra för flocksystern. Hur hon sedan klarar sig på arenan, och vad för motståndare hon får, återstår att se. Men Mika har inga tvivel på att Ephie kommer göra bra ifrån sig. De har trots allt vuxit upp i Draugai.

[PAX TILL EPHIE]

Hennes kusin, Mika, hade hjälpt henne så mycket som hon kunde under förberedelserna. Ephie var glad över att hon fick hennes hjälp och log mot kusinen till och från, som för att tacka henne.
     Uppvärmningen hade gjort henne redo för testet, fajten, om hon klarade det så skulle hon belönas. Ephie ville inget hellre än att vinna, hon ska vinna. Den ungas namn ropades upp, nu var det dags. Ögonen tog en sista titt över pälsen som var full med is, hennes vapen, innan hon traskade ut på golvet. "För Draugai" var det sista hon sa till Mika, nu skulle hon visa sin motståndare vart skåpet skulle stå, för Draugai.