HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Search [Unnown]
Igår på 19:26 av Unnown

» A wandering warrior [Capheus]
Igår på 18:48 av Capheus

» Fuzzy logic [P]
Igår på 18:10 av Sleazoid

» Meaning [Xerxes]
mån 24 jul 2017, 17:46 av Xerxes

» Airi © MoonPhanter
sön 23 jul 2017, 19:46 av Airi

» Den hemligaste tråden..
sön 23 jul 2017, 13:07 av Selva

» Tillståndsfråga om ängel
lör 22 jul 2017, 12:29 av Orkidé

» Chatt AU I guess
tor 20 jul 2017, 12:46 av Arno

» Sorgens budbärare (Erakan)
ons 19 jul 2017, 19:50 av Tezuka

Vem är online
Totalt 3 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 3 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Zombie Eventet avslutas!
tis 31 jan 2017, 23:23 av Yargol
Hallå allesammans!

Som ni alla känner till så har det i lite över ett år nu pågått ett stort Zombie Event här på sidan. Ni kan läsa informationen om Zombie Eventet på dess eventsida Här (länk)

Nu har eventet nått sitt slut, och här kommer resultatet - och konsekvenserna - för vad som har hänt under den här tiden! Pågående eventrollspel får såklart fortfarande rollspelas klart även om eventet nu officiellt har …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 This is how I show my love

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Ceres

avatar


InläggRubrik: This is how I show my love   tis 04 jun 2013, 16:13

Österut hade syskonskaran gått med Pandora i täten. Ceres hade varit uttråkat och följt med bara för att fördriva tiden. Aldrig skulle hon se sin naiva syster som någon sorts ledare. Ceres följde bara sin egen vilja. Pan hade som mål att söka upp deras far, Tramptass. Enligt henne så var det deras plikt. Men Ceres kände inte någon pliktkänsla gentemot Tramptass, han var inte deras far, bara en främmande, bitter gammal varg. Hon skulle inte tveka att döda honom om hon fick chansen.

Sakta smög hon fram mellan trädstammarna. Så det här var den döda skogen. Ceres var inte imponerad. Det fanns inget vackert här. Bara dimma, mörker och död. Den vita honan gav en skarp kontrast till den annars så mörka skogen. Inte ens solens strålar lyckades lysa upp den dystra atmosfären. Hon hade lämnat sina syskon några kilometer därifrån, hon hade tröttnat på deras gnäll och tjafs. De trodde de visste bättre än henne, Topasgudinnan! Hon hade tappat humöret och skickat en dos topasprojektiler mot dem innan hon vände dem ryggen och gick. Hon hade inte ens sett efter dem för att kolla att de var oskadda. De kunde lika gärna dö. Då slapp hon deras tjat. Men nu var hon ensam och tystnaden lugnade henne, fick hennes upprörda känslor att rinna av henne som vatten. Hon hatade sina syskon lika mycket som hon älskade dem, det var känslor hon inte kunde kontrollera. Kanske var det den tanken som gjorde henne irriterad?

En stor sten tornade upp sig framför henne. Hon stannade upp och studerade den i några sekunder innan hon tyst och lätt klättrade upp på den. Därifrån såg hon ut över skogen. Hennes blick kunde inte nå upp över trädtopparna, men hon kände sig likväl som skogens gudinna. Där satt hon, stilla, med slutna ögon och lät det harmoniska lugnet sprida sig ut i kroppen på henne. Det var såhär hon bäst spenderade sin lediga tid. På en klippa någonstans, djupt insjunken i sitt eget, självcentrerade sinne.



[KENAI]
Till överst på sidan Gå ner
Kenai

avatar


InläggRubrik: Sv: This is how I show my love   tis 04 jun 2013, 16:51

Från den öppna, ljusa savannen till något så mörkt och kallt. Den plats han helst undvek av Numoori var nog just den här; den Döda skogen. Men trots sin avvisande attityd gentemot skogen, försökte han hålla sinnet öppet. Den bruna bjässen försökte alltid se det bästa i alla, personligen ansåg han detta som en dygd, men hans fader hade sett det som en svaghet; " Din godhet kommer bli ditt fall" hade han sagt.

Det stora, välutvecklade huvudet ruskade på sig - ett tappert försök att skingra de oinbjudna tankarna. Kanske var det den dystra atmosfären och mörka omgivningen som lyckades stämma ner Kenais nästan alltid glada humör? En kort, bitter suck lämnade de sammanflätade käkarna. Den blågula blicken sökte sig planlöst fram emellan de bastanta trädstammarna. Trots att Kenai inte sett spår av djur, äldre än en vecka låg lukten stadigt kvar i området. Den vindstilla skogen skulle varit ett perfekt ställe för att jaga; om det inte vore för det bristande antalet djur.

Trots att den stora brunmelerade korsningen kunde se rätt vilsen ut, då den vänliga blicken fladdrade omkring så var det inte alls fallet. Kenai var väldigt målmedveten, och efter 10 år som nomad så var han rätt säker på vart han skulle - även fast han vandrade på en sådan vilseledande plats som Döda skogen.

Dimman låg tjock runt om honom, och försämrade hans syn drastiskt. Något irriterat blinkade han lite extra för att försöka få skärpa, men det var förgäves. Lite osäkert stannade han upp - var det verkligen en stor, jättelik sten som reste sig en bit framför honom? Öronen spände sig lite extra. Den skära tungan drog sig snabbt över den trubbiga, brunröda nosen för att befria luktsinnet från gamla, kvarliggande dofter. Dock var det inte alls till mycket hjälp då vinden låg alldeles stilla - det kändes nästan som att det inte fanns luft här. Prövande tog han några steg framåt, medan dimman skingrade sig lite. Japp, det var en jättelik sten som reste sig mitt i skogen. Lite bekymrat såg han sig omkring - hade han gått fel? Kenai kunde inte alls minnas denna sten här, sista han passerat den Döda skogen.

Blicken följde med den gråa ytan upp emot dess topp. Kroppen frös lite av chock; en vit varghona stod placerad på dess topp. Kenai spände sig lite - inte för att han var rädd eller kände sig speciellt hotad, men något med vargen fick honom att bli vaksam. Var det hon som skapat den stora stenen som tornat upp sig här? Frågorna bubblade lite okontrollerat innanför pannbenet.
Till överst på sidan Gå ner
Ceres

avatar


InläggRubrik: Sv: This is how I show my love   ons 05 jun 2013, 12:00

Ceres var inte ensam i skogen. Någonstans i dimman smög en annan varg omkring. Något irriterad över att bli störd sänkte hon den röda blicken och försökte lokalisera främlingen i dimman. Det tog inte lång stund innan blicken fastnade på en brun bjässe som närmade sig stenen. Ceres reste sig vaksamt upp utan att släppa blicken ifrån hanen. Han hade kommit fram till stenen och såg nu förbryllat på den. Kanske kände han till området och visste att stenen i normala fall inte skulle vara där? Om hon var tyst och stilla så kanske han inte skulle märka henne och gå sin väg. Hon var inte rädd för främlingen, långt ifrån, men hon hatade att behöva tala med lägra stående varelser såsom främmande vargar. De var alltid så ohyfsat nyfikna och ställde dumma frågor. Så Ceres stod blixtstilla och såg på hanen, men hennes farhågor besannades då denne lyfte huvudet och deras blickar möttes för en sekund innan den vita envist slog undan blicken. Typiskt. Nu var hon tvungen att slå på sin artiga sida.

"Främling." Muttrade hon kallt utan att se på honom. Hon väntade uttråkat på att han skulle börja ställa sina frågor, det var väl lika bra att svara så kanske hon blev av med honom. Om inte, så skulle hon leka lite med sina ädelstenar. Det brukade inte främlingar gilla och inte syskonen heller för den delen. Med en nonchalant gäspning satte hon sig ner igen på stenen och såg ner på den bruna björnhunden. Han såg inte ut att vara fientlig, tur för honom. Ceres log och började noggrant tvätta högra framtassen i väntan på att den andre skulle börja tala.
Till överst på sidan Gå ner
Kenai

avatar


InläggRubrik: Sv: This is how I show my love   ons 05 jun 2013, 13:15

Rösten kändes lite torr och skör i strupen på honom. Kanske var det den dåliga luften? En ny kraft föddes då honan hälsade på honom, på ett mer eller mindre missnöjt sätt. Det var uppenbart att hon inte letat efter sällskap när de råkat korsa vägar. En lite hårdare sida grodde i honom - kanske var det tack vare omständigheterna och honans inbjudande attityd. Kenai sträckte lite på sig, och höll öronen vaksamt spetsade. Blicken höll ett stadigt grepp om varghonan, trots att hon inte alls ville se åt hans håll.

" Goddag. " Rösten var inte alls lika skör som han trott. Den var en aning hård, men inte otrevlig - mer bestämd. Mötet emellan honom och den främmande varghonan kändes inte speciellt långvarigt. Den brunpälsade hanen trivdes inte med henne, och den vanligtvis nyfikna, öppna Kenai verkade inte alls existera just nu. De olikfärgade ögonen studerade henne noga - hon var relativt ung, och strövade omkring i dessa delar av skogen: antingen var hon väldigt modig eller bara dumdristig. De var ju i stort sett i utkanten av en flock - det betydde stora faror.

" Vad gör du här, ensam? " En kort krökning av nicken gjorde en enkel gest som menande visade omgivningen. Blicken sökte sig emellan tomrummet av stammarna, innan det fäste sig på den vita varghonan med de blodröda ögonen. Kenai kunde inte låta bli att ägna en tanke åt honan med de blodröda ögonen han bara träffat någon dag innan. Det hårda skalet sprack en aning, men lagade sig själv snabbt vid åtanken av den främmande honan.
Till överst på sidan Gå ner
Ceres

avatar


InläggRubrik: Sv: This is how I show my love   sön 09 jun 2013, 19:55

Den brune, storvuxna hanen såg upp mot henne och sträckte på sig. Rent reflexmässigt sträckte även Ceres på sig där hon satt säkert på sin sten. Hon granskade honom sammanbitet. Han var storvuxen men såg inte farlig ut. Det fick henne att låta bli att frammana ädelstenarna. De flesta skulle känna sig hotade av den gesten och för att vara ärlig var inte Ceres ute efter bråk. Inte nu.

"Jag föredrar att vara ensam." Svarade hon uttråkat. "Den här skogen fascinerar mig." Eller gjorde den det? Den var snarare ganska tråkig, men hon ville inte avslöja hennes egentliga ärende i skogen. Hon ville inte säga att hon och hennes syskon faktiskt var på väg för att söka upp deras far. Det lät så klyschigt och fruktansvärt löjligt. Den vita honan gäspade nonchalant och klippte lätt med öronen innan hon bestämde sig för att hanen var värd lite mer a hennes dyrbara tid. Hon lät blicken glida ner mot hanen för en sekund innan hon åter lyfte blicken, som att hon var för fin för att se på honom.

"Vad gör du här, främling?" Hennes röst, fortfarande neutral men med en underton av nyfikenhet. Han var väl antagligen på genomresa, på jakt efter framgång och makt eller var det kanske blodtörst som drev honom? Vargar var så simpla varelser. Som små myror under hennes tassar. Patetiska varelser.
Till överst på sidan Gå ner
Kenai

avatar


InläggRubrik: Sv: This is how I show my love   sön 09 jun 2013, 20:23

De heterokromiska ögonen höll ett stadigt grepp om den vita varghyndan, och hennes blodröda ögon. Något med hennes utstrålning talade som om värdesatte sig själv högre än honom - högre än alla. Något misstänksamt vred sig öronen bakåt, för att visa sin lilla misstro gentemot henne.

" På genomresa. " Svaret var kort, en aning torrt. För en gångs skulle kände Kenai inte den påträngande nyfikenheten. Det var mer den sortens känsla som sa åt honom att inte lägga ner energi på henne och hennes självförtroende. Kanske skulle han följa den främmande känslan? Svansen svajade längs hans kraftiga bakparti. Slöjan av tysthet hade lagt sig över dem, som ett täcke. Skulle han bryta den, med en följdfråga? Kanske fanns det mer bakom fasaden av självgodhet som tiken omringade sig själv med. Ett namn måste åtminstone finnas...

" Vad är ditt namn? " Kanske skulle honan tolka det som en befallning - men det var det inte. Visserligen fanns det snällare, mer bedjande sätt att få fram hennes namn. Men något sade honom att det var just det, underkastelse, som honan suktade efter. Kanske var det den trotsiga tonåringen i honom som grävts fram.
Till överst på sidan Gå ner
Ceres

avatar


InläggRubrik: Sv: This is how I show my love   tor 13 jun 2013, 17:59

Ceres rynkade nonchalant pannan åt den brune hanen. Hans kyliga attityd gentemot henne bekymrade henne inte det minsta. Det var inte ovanligt att vargar bemötte henne så, lika bra var väl det. Den vita avskydde fjäsk och vargar som agerade trevliga och snälla, som att de såg henne som en vän. Falska, billiga typer, hon hade inget till övers för såna varelser. Det var bättre att vara ärlig, säga sina åsikter och inte bry sig om ifall det kunde skada eller såra. Att visa sig stark, att man kan stå ensam istället för att slicka någon annans tassar. 


"Vad är ditt namn?" Hanens ord bröt tystnaden som lagt sig mellan dem. Under ett ögonblick funderade Ceres på om hon skulle svara eller helt enkelt ignorera frågan. Men tillslut bestämde hon sig för att det faktiskt inte kunde skada att avslöja hennes namn. 


"Ceres." Hennes röst, kall och hård. Tyst reste hon sig upp från sin sittande ställning och blickade ner på hanen, han såg liten ut där han stod och tittade upp på henne. Men hon visste att skenet kunde bedra. Vigt klättrade hon ner från stenblocket och rörde sig mot den andre på lätta, spänstiga steg. Hon stannade framför honom och den här gången var det hennes tur att se upp. Det bekymrade inte henne, hon kände sig inte hotad. Hon må vara liten men det rymde mycket makt inom henne. Skenet kunde ju, som sagt bedra.  


"Vad är ditt namn, främling?" Hennes röst hade fått en mjukare klang, men fortfarande såg hon på honom med en kylig, vaksam blick. 
Till överst på sidan Gå ner
Kenai

avatar


InläggRubrik: Sv: This is how I show my love   tor 13 jun 2013, 18:20

Än höll blicken i sig, studerade honan grundligt, nästan lite dömande. Ceres, den vita honan hette Ceres. På något vis kunde han inte riktigt tycka det namnet passade henne, nej, Ceres lät som en skör, vacker blomma. Visserligen kunde han inte säga att det inte fanns en skönhet i den främmande varghonan, och inte kunde han säga att hon inte var snäll - men hennes kyla, och ovälkomnande utstrålning fick Kenai att känna sig likadan, vilket var ovanligt. 

När honan klättrat ner, kände sig Kenai inte lika obekväm. Istället slappnade han av lite. Trots att han visste att storleken inte visade de krafter hon besatt, kände han sig lite bättre till mods. 
" Kenai. " svarade han snabbt. Snabbt, men tydligt. Det fanns ingen tvekan i hans röst. Den bruna bjässen började se sig omkring, kanske skulle han fortsätta sin vandring? Honan verkade inte speciellt intresserad av hans närvaro, och det speglade av sig på honom. Svansen knyckte uttråkat på sig, medans några korta blickar kastades på henne i ögonvrån. 
Till överst på sidan Gå ner
Ceres

avatar


InläggRubrik: Sv: This is how I show my love   fre 28 jun 2013, 15:33

Kenai. Så det var hanens namn. Hon såg in i hans omaka ögon. De stirrade dömande tillbaka på henne. Hon visste vad han tyckte, hon hade mött vargar som honom tidigare. De hade ofta svårt att dölja sin avsmak. De såg på henne som ett missfoster, ett trångsynt, vidrigt kreatur. Den vita honan sträckte stolt på sig och rörde inte en min. Han fick tycka vad han ville. Hon visste vad hon var. 


Hon var varken ett missfoster eller ett trångsynt kreatur. Hon var topasgudinnan. Kenai var ingenting. Fortfarande med blicken på den brune hanen lade hon huvudet lite på sned och ett varmt leende sprack upp i hennes ansikte. Hon hade alltid varit som vackrast när hon log och det var hon väl medveten om. Sakta rörde sig den vita vargen närmare den större hanen på förföriska steg. Hon stannade alldeles intill honom, de var så nära varann att de kunde höra varandras andhämtning. Ceres slöt ögonen och drog in hanens doft djupt ner i lungorna, han luktade skog, styrka och mysk. En attraktiv doft, det erkände hon. Långsamt öppnade hon ögonen och såg leende in i hans igen. Hon lyfte huvudet så de stod kind mot kind, med endast några centimeter luft emellan. Spänningen gick nästan att ta på. Hon suckade lågt. 


"Jag ska komma ihåg ditt namn den dagen du ligger krossad mellan mina käftar, Kenai." Viskade hon med en sammetslen stämma. Hon backade ljudlöst ifrån hanen, leendet brett och hånfullt. Ingen gav topasgudinnan dömande blickar. 
Till överst på sidan Gå ner
Kenai

avatar


InläggRubrik: Sv: This is how I show my love   tor 03 apr 2014, 22:12

Något med honan var avskräckande; kanske var det hennes intensiva blick, eller bara hennes utstrålning. Kenai kände sig defensiv - honans oinbjudande attityd triggade igång sidor han vanligtvis inte visade.
När honan kom närmare tittade han bort. Påträngande, kylig med uppenbara attitydsproblem, det var personlighetsdrag Kenai var dålig på att bemöta. Det syntes nog väldigt tydligt. Obekvämheten hade väckt något lite hårdare.
" Jag ska komma ihåg ditt namn den dagen du liggar krossad mellan mina käftar, Kenai. " 
När honan självmant började backa undan, följde han hennes exempel. Blicken stirrade intensivt på henne. Denna gång inte med den dömande glimten, utan istället med ömkan. Som om hon var trasig och behövde lagas. Ett snett leende letade sig fram på hans läppar. 
" Jag förstår. " sade han, med en mjuk ton, den sprudlade av vänlighet. Mordhotet hade ändrat hans syn på henne. Han tänkte inte vara rädd, även om fanns anledningar till att vara, så tänkte han inte göda det hatiska frö som uppenbarligen levde på andras rädslor, obekvämligheter och sådant. Den yngre varghonan verkade bara leta efter anledningar till att ge andra smärta. 
Till överst på sidan Gå ner
Ceres

avatar


InläggRubrik: Sv: This is how I show my love   sön 06 apr 2014, 16:22

"Jag förstår." Hanens mjuka ton och vänliga leende provocerade Ceres. Det var inte den reaktionen hon hade förväntat sig. Med en kraftansträngning lyckades hon tygla sitt humör. Kanske provocerade han henne med flit? Var han inte det minsta rädd för honan? Och vad var det där för blick han gav henne? Den vita honan backade, smått bragd ur fattning av hanens beteende. Hon kände sig obekväm. 

Snabbt samlade hon sig. Hon fuktade nosen och mötte hans blick. Det fånet såg fortfarande vänligt på henne. Hon fnös ilsket och strök ogillande öronen bakåt. "Adjö, tölp." Morrade hon tillslut och vände ryggen åt honom. Fortfarande förvirrad över hanens plötsliga humörsvängning. 

Sakta rörde hon sig bort från den brune hanen men hon kunde inte låta bli att vända sig om och ge honom en sista blick. Märklig typ. Han lär inte leva särskilt länge här. Den vita honan log rått åt tanken innan hon försvann iväg från platsen och lämnade Kenai ensam igen.

(AVSLUTAT - om du inte vill lägga till nåt! ^^)
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: This is how I show my love   

Till överst på sidan Gå ner
 
This is how I show my love
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Döda Skogen-
Hoppa till: