Yrjö följde Varya med blicken när hon gick. Han väntade sig ett svar efter Blairs tilltal, men hon lämnade dem utan ett ord. Yrjö såg tillbaka mot Blair, och de utväxlade några blickar. Yrjö förstod sig sällan på tikar och vad de tänkte på, men hon hade sett märklig ut. Han skulle se om han kunde hitta henne senare. Yrjö tänkte inte missa resten av striderna. Nere på arenan hade den första striden redan gjorts klar, och han fullkomligt älskade hur teater hade vävts ihop med gladiatorspelen. Trots folkmassan var Yrjö fullkomligt bekväm, och de hade bra platser. Solen sken dock starkt och han hade önskat sig en fläkt. Runt honom virvlade endast en tunn slöja av dimma svagt, och det tycktes nästan som om hans päls dansade trots bristen av vind.
"Knappast," svarade han på Blairs kommentar och fnös. De var barbariska, cestrovargarna. Urtidsdjur, det förvånade honom inte att de stred och på ett så osofistikerat sätt. Men, det var roande att se dem spilla varandras blod. Yrjö lät Blair sammanfläta deras ben, och Yrjö lät den långa svansen tillgivet svepa längs Blairs flank.
"Sonen," kommenterade han istället och såg mot den yngre. "Hon har mer erfarenhet, men jag tror sonen lärt av henne."
Yrjö sneglade mot Blair.
"Ska vi slå vad? Förloraren bjuder den andra på vin kvällen lång."