::: IC: NUMOORI :::

Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad

2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle

Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

**Key** Utvandrad Spelas av : Lullu | Utvandrad

Skogen låg stilla. I tystnad.
Aldrig hördes fågelsång här. Inte heller djuret av tassar eller klövar som tog sig fram över den mörka, lövtäckta marken.
Skogen var tyst. Alltid. Nästan som om den andades, men lågt, som om den hoppades att någon skulle komma och ge den en anledning att hålla andan. Bara för en sekund.
Det var denna tystnad som lockat henne att ta sig till denna plats. Och det var tystnaden som fått henne att favorisera detta ställe, av alla platser hon besökt i detta land, så fann hon denna näst intill livlösa skog vara den plats där hon kände sig mest hemma.
Dimman skingrades kring hennes tunna kropp där hon tog sig fram, med långa kliv reste hon sig högt över marken och såg ut att nå en mankhöjd som ytterst få andra vargar någonsin nådde till.
Men det var inte bara mankhöjden som kunde få andra varelser att stanna upp och studera henne noggrannare; på huvudet bar hon sex svarta horn, kroppen var lång och ytterst smal, liksom de ben som bar henne, och kroppsbyggnaden talade för att hon fått alltför lite att äta i sina dagar. Huvudet var långt och smalt, de svarta tassarna pryddes av långa, svarta klor och bakom henne svepte en lång svans som såg ut att ha ett eget liv där den ringlade i dimman bakom henne.
Hon såg inte ut att höra hemma ovan jorden.
Och om man studerade hennes strupe noga, ytterst noga, kunde man se en rand i hennes mörka skinn, liknande ett ärr. Vad det egentligen var, var en andra käft. Och med läppar, tänder och tunga så kunde den användas lika väl som hennes vanliga käft.
Men vad som också kunde dra uppmärksamhet till sig, var de ljusblå, näst intill vita, ögon som aldrig visade upp annat än kyla.
Många skulle kanske kalla henne skräckinjagande, endast för hennes blotta utseende. Men de som tagit sig tid och kommit i underfund med henne, visste att det fanns så mycket mer att frukta inom henne, än de horn och käftar hon visade upp.

Hon stannade upp, och höjde huvudet för att låta den kalla blicken svepa över området omkring henne.
Det fanns ont om bytesdjur i denna skog, om än det gick att finna. Men hon var inte på jakt efter någonting att äta. Det var ytterst sällan hon kände sig driven av hunger.
Nej. Hon befann sig här för att kontrollera de gränser som utgjorde kanten för hennes revir.
Förvånansvärt många själar sökte sig till denna skog, och det var inte ovanligt att vissa trampade över hennes gränser. Någonting som hon inte fann vidare underhållande.

[ Inväntar Kai. ]

**Kai** Död Spelas av : Emelie | Död

Den döda skogen, en plats många vargar helst vill undvika, Träden som är nakna och mörka, den spöklikna tystnade, och den tjocka spöklika dimman som ringlade över marken, ja blotta synen av skogen fick vem som helst att gå vidare. Inte ens fåglarna sökte sig hit, möjligtvis kanske asätare om knappt det?.

Den stora gråa varghanen betraktade synen som låg framför honom. Hans långa lugg hängde ner över hans bärnstensbruna ögon och över nosen. över hans nosrygg löpte tre ärr, lika väll tre ärr över ryggen och ärr över hans ena bakben.

Hur han fått ärren, talade han aldrig om, kanske om han kände en starkt förtroende för en. han slickade sig om nosen och betraktade landskapet med en kylig blick. Innerst inne var han rädd men han visade det inte, han skulle inte visa sig svag eller feg. han klippte med öronen, han hade hört att flocken han sökt till levde omkring det här området. " lika bra att man börjar vänja sig" tänker han för sig själv och flinar.

Han börjar gå in mot skogen och genom den tjocka dimman, han hoppades att han inte skulle gå vilse och sluta som mat åt asätarna. Han går med långsamma men ändå självsäkra steg. "Låt inte rädslan hindra dig" tänker han hela tiden medan han går genom dimman.

**Key** Utvandrad Spelas av : Lullu | Utvandrad

Fukten som håller ett järngrepp om luften i skogen gör att de flesta dofter täcks av stanken från de multna löv som täcker marken. Men en doft lyckas ändå tränga sig genom den irriterande stanken från marken.
En doft som är alltför bekant i den mörka honans nos för att hon inte ska kunna urskilja och lista ut vad den kommer ifrån.
En lätt fnysning lämnade henne, den hornprydda nosryggen rynkades, och hon riktade blicken åt det håll som var kortaste vägen för henne till revirsgränserna.
Doften tillhörde utan tvekan en annan varg. Och inte någon som tillhörde hennes flock.
Hon kände igen alla sina medlemmars dofter, och denna som nu retade hennes luktsinne talade för att det var en utomstående som korsat gränserna. Eller kanske skulle komma att göra det? Där hon befann sig för stunden kunde hon inte avgöra exakt vars den andre befann sig, men snart så skulle hon få veta.
Den kalla blicken smalnade, och utan att så mycket som kasta en blick bakom sig, styrde hon stegen emot den andra vargen.
Inte minsta ljud uppstod där hon skred fram, trots att de långa skar djupt ner i marken där hon placerade tassarna.
En mördare skulle kunna röra sig fritt utan att dra uppmärksamhet till sig. Kunde man inte röra sig ljudlöst över marken där man gick, förtjänade man inte att kallas för rovdjur.

Det tog henne inte lång tid att ta sig fram till den del av skogen där hennes gränser var utmarkerade.
Lukten från den andra bet hårt i hennes nos, och hon anade att det inte var mycket avstånd kvar mellan dem. Frågan var bara om den andre var lika medveten om henne..?
Ett lätt flin lekte på hennes läppar vid tanken, men det försvann då hon sakta styrde stegen närmare den andre, som hon på lukten kunde anta vara en hane.
Men det var inte förrän hon kunde skymta den andre varelsen bland dimman som ringlade fram mellan trädens svarta stammar, som hon valde att stanna upp och sära sina vanliga käkar.
"Vad för dig till The Dark Nations revir, hane?"
Rösten skar i strupen på henne då hon talade. Hes, skarp och kylig. Men det låg kraft i varje ord som lämnade hennes tunga, vilket gjorde att man uppfattade henne tydligt, trots den hesa tonen i hennes röst.
En skär tunga drogs över de svarta läpparna, och hon valde att röra sig närmare den andre, slöt avståndet tills det bara var någon meter kvar mellan dem och de kunde se varandra tydligt.
"Utomstående äga ej tillträde på dessa marker."

**Kai** Död Spelas av : Emelie | Död

Han går vidare med långsamma självsäkra steg, lukten från de förmultnade löven fick honom att rynka på nosen och han ser sig omkring, men kunde knappt se något genom den tjocka dimman som ringlade över de nakna svarta stammarna.

Han stannande för att betraktade några svarta nakna träd framför honom, träden såg ut som de hade varit med om en brand, på grund av deras svarta stammar, men många visste att efter en skogsbrand så kommer det alltid nya växter fram, men här, här var allt så grått och spöklikt, men ändå hade den sin mystik.

Den stora gråa hanen vred på huvudet och tittade omkring sig för att hitta något annat att begrunda, han var fascinerad över skogen trots att han inombords var rädd också. Men inget som syntes, han funderade lite över om det fanns några vilda djur som kunde leva i ett sånt här landskap.

han hade hört talas om flocken TDN och dess ledare men bara lite, han hade sökt till flocken och nu hade han kommit hit, nära deras revir för att träffa ledaren. Han rycker till när en röst hördes och han vänder sig om, för att se röstens ägare, men det är lite svårt med tanke på den tjocka dimman.

han ger ifrån sig en kort fnysning och ruskar smått på huvudet så luggen föll mjukt ner framför hans ögon. - jag har kommit hit för att jag söker TDN's ledare. han sveper med svansen och ser sig omkring i den tjocka dimman.

**Key** Utvandrad Spelas av : Lullu | Utvandrad

[ Då du nu är medlem i Cierzo, finns det väl ingen anledning för oss att fortsätta det här rollet?
Jag behöver plats till roll och orkar/har inte tid för ett där Key bara ska möta och samtala med en varg. Så ska vi bara avsluta det här, se det som ett roll som inte skett? ]

**Wind** Död Spelas av : Emelie | Död

det går bra för mig :) ledsen att blev som det blev, men jag förstår dig att du vill ha andra roll också :)

» Face to face. (Selva)
» I know your face
» Your face is a mess [Nomë]
» A familiar face in the fog (forts.)
» The beginning...[P]

::: IC: NUMOORI :::

Fungoria

Dare to face a New Beginning? [P]

::: IC: NUMOORI :::

Fungoria