HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» What is dead may never die.
Igår på 23:35 av Amanita

» Litet meddelande!
Igår på 20:44 av Ehfra

» Lost (öppet)
Igår på 17:24 av Harlequin

» Kaiito x Xhie
Igår på 10:33 av Kaiito

» Måne [Amanita]
tor 23 nov 2017, 20:04 av Amanita

» Sparkling lights [AMANITA]
tor 23 nov 2017, 19:56 av Amanita

» Frostig morgon
tor 23 nov 2017, 17:22 av Figaro

» Äldre än vinden [Locura]
tor 23 nov 2017, 17:06 av Locura

» Alla är ju fina, på insidan åtminstone.
tor 23 nov 2017, 13:39 av Enilorac

Vem är online
Totalt 4 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 4 gäster. :: 1 Bot

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Platsuppdateringar! Uppdaterad karta
tor 14 sep 2017, 02:15 av Mivria
Hej go nissar!  :rawr:

Kartan har fått en uppdatering. Om ni går in på kartsidan kommer ni märka att det nu finns två kartor för att underlätta, då en enda karta med allt började bli för plottrigt. Den ena visar de vanliga geografiska områden, och den andra visar mer specifika platser och knytpunkter, samt vandringsleder som binder samman dessa. 

Ni kan se de uppdaterade kartorna HÄR!

Detta är bara ett påbörjat …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 A familiar face in the fog (forts.)

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: A familiar face in the fog (forts.)   tor 21 jul 2011, 22:46

Natt eller dag? Svårt att avgöra i just denna delen av skogen, det var varken särskilt ljust eller särskilt mörkt. Var det endast det gråmuliga vädret som skymde dagsljuset, eller hade natten fallit över världen? Det gjorde inte mycket skillnad vad som egentligen, för den Döda skogen skulle alltid vara sig lik, oavsett tidpunkt, med vitt tjock dimma svepandes mellan trädstammarna, och samma döda utseende vart blicken än vände sig. Den unga silvergrå hanen visste dock svaret på den frågan, vilken tidpunkt det för tillfället var, för även om inte månen kunde skymtas mellan de grå molnen som vittnade om mer än bara det lätta duggregn som föll så gick det att tydligt skymta på måntatueringarnas skarpare sken att det var den tiden på dygnet. En låg suckning lämnade den unga hanen där han utan mål vandrade omkring mellan de döda trädstammarna, fortfarande lika mycket tänkandes som alltid annars, det verkade aldrig ge med sig, tänkandet. De tre olikfärgade svansarna svepte till bakom honom, ett faktum som gav honom ett minst sagt uppseendeväckande utseende tillsammans med måntatueringarna och den man som klädde hans nacke och hals. Kanske ovanligt för en varg, men inte för honom, det var endast normalt, och naturligt, inget konstigt med det alls. Det var dock kanske ingenting som andra, genomsnittligt normala vargar skulle tycka. Han hade hört ett och annat, missfoster till att börja med, kanske så var det vad han var, men han var i alla fall inte ensam om att bära på flertalet svansar. Det klippte till i hans öron och de spetsades på huvudet då ett sinne gjorde sig tillkänna i närheten, och var det inte ett välbekant sådant, eller, vargen var välbekant, sinnet hade han inte känt speciellt mycket av tidigare. Någonting som skulle gå att klassa som ett vagt leende gick för ett par sekunder att förnimma på hanens läppar då han stannade upp och vred den mörkblå blicken åt det håll som sinnet befann sig.


Mikayo trippade fram, med ett visst mål i blicken. Hon höll sig här i döda skogen, för stunden. Hon hade kommit tillbaka från öknens hetta och bestämt sig för att stanna ett tag. Hon hade sitt sin broders fula una på väldigt långt håll, men hon visste också att han ganska snart skulle märka hennes närvaro. Det kunde bli intressant. Hon hade inte vänt sig om för att gå åt andra hållet då hon sett honom med sin unika syn. Nej hon hade i stället styrt sina steg direkt emot honom. Ändå ville hon honom inget speciellt, men hon ville gärna se hur tiden hade förändrat honom. Det var ett tag sedan nu. Hon sa inget, även om hon började komma inom hörradie. Hon studerade honom noga, detaljer. Hon var inte direkt förvånad över att hans manlika päls hade blivit längre och självklart hade han sina svansar kvar. Det fanns egentligen ignet som förvånade henne, förutom hans super bittra uppsyn. Eller tja, det var vad hon tyckte i alla fall. Hon undrade om far hade sökt upp honom också? Eller om hon var den ända som träffat honom efter att hon lämnat Fatima.


Han, den valpen som alltid varit relativt liten till växten, mindre än de flesta av syskonen, hade nu börjat växa till sig en aning, fortfarande inte någon jättestor förändring, men hans kroppsform hade börjat förändras, vittnade om att han kanske inte skulle bli så liten och slank som han förut varit. Han såg dock kanske en aning opropotionelig ut. Då han fick syn på hennes gestalt mellan träden och dimman så slog han sig ner på marken, svepte de tre svansarna intill kroppen, alla på samma sida, vilket resulterade i att de lade sig i en hög, nog för att han inte hade speciellt många svansar, speciellt inte i jämförelse med systrarna och Meilyr. Han nöjde sig dock med det antal han hade, resten såg så otympligt ut, nio svansar till exempel, nej, inte en särskilt lockande tanke, men heller så skulle han inte vilja ha endast en, han gillade den delen, det gjorde honom unik bland andra vargar. Han mötte systerns isblå blick och det klippte vagt till i hans öron, ''Mikayo'' sade han och nickade i en hälsning. Han var självklart inte den enda som förändrats, de hade inte sett varandra på ganska så länge, så det var knappast förvånande. Han fick en tanke, idé kanske det gick att kalla, men han hade ingen aning om det skulle fungera heller, men men, värt ett försök alltid. Syster... Han försökte sig på att förmedla tanken till henne, men det var knepigt, och han var inte säker på att hon ens skulle höra det, men, det sägs ju att övning ger färdighet.


Hon nickade svagt, som en hälsning tillbaka på hennes brors nickning. Hon la huvudet lätt på sned och stirrade på honom, stannade någon meter ifrån honom. Han var i jämn storlek med henne i princip och hon antog ganska snabbt att de borde vara de större av syskonen, även om de varit ganska små i början av livet. Hon hade dock kvar sin slanka kropp, men Mith började förändras och hon började se sin fars drag i även honom och inte bara i Morrow. Hon hade träffat sin lillebror för inte alls så länge sedan, men hon ogillade vad som hade hänt med honom. Han var så mörk.
- Mithrile.
Sa hon sedan och klippte till med de långa, rävlika öronen. Hon hade ganska många drag ifrån modern. Hon sträckte på sig och la huvudet åter igen på sned då hon hörde något. Hon förstod dock ganska snabbt vad det var, även om det lät mer som ett mummel än som ett riktigt ord. Hennes konstiga hjärna, geni hjärna eller vad man ska kalla det såg ganska snabbt koplingen.
- Är du telepatiker nu?
Sa hon och även om hennes instinkter och hjärna sa åt henne att det ÄR så, så sa hon det som en fråga för att hon inte litade på sina förmågor. Hon undrade vart hon hade ärvt det ifrån. Ifrån Fatima eller Iwaku? Varför visste hon allting? varför kunde hon räkna ut saker och göra allt hon ser? Det var inte rättvist.


Det verkade uppenbarligen som att hon hört det hela, annars så skulle hon inte ha ställt frågan, såklart inte, för så vitt han visste så var hon ingen tankeläsare, fast, det var ju klart, han visste inte, hon kunde lika gärna vara det utan hans vetskap. När han tänkte efter så var nog Mikayo den som han visste minst om, och även den andra systern. Morrow hade han en ganska så klar bild över vem han var och vad han ville, och Meilyr stod han rätt nära, det var bara så det blivit, helt enkelt. Då de varit unga så hade han och Mika haft ganska så delade åsikter om allt och ingenting, ständigt nästan i luven på varandra, även om det kanske främst varit i ord, och det hela på grund av att han inte fann det minsta intressant till att tumla runt och slösa en massa energi. Det kanske han inte gjorde nu heller, men det tänkte han inte på, de dagarna var förbi och det fanns annat att lägga tankarna på. ''Det har jag varit ganska så länge, till och med sedan innan jag lämnade Byomifallet'' svarade han med en stämma som egentligen inte gick att placera. Vänlig var inte rätt ord för honom, men ganska så nära i alla fall. Då telepatin först visat sig så hade det endast varit genom att känna andras närvaro, och han hade inte vetat vad det var, men sedan han stött på Iwaku, far, så hade det hela fått en viss klarhet. ''Vad har du haft för dig??'' gick det att urskilja en viss ton av intresse i hans röst, kanske så det.


Mikayo nickade då han svarade. Hon tittade bara på honom med en frågande blick. Hon visste inte varför hon kollade på honom sådär, som om han skulle börja babbla om allt, men båda förblev relativt tysta.
- Trevligt för dig Mith..
Sa hon och nickade. Hon menade det faktiskt, att han lyckats utveckla sina krafter så mycket, eller kanske var det bara hon som varit ouppmärksam tidigare? Kanske var det så.
- Jag har sett mig omrking, träffat många intressanta så som ointressanta vargar. Vad har du haft för dig bror?
Sa hon sedan och spettsde öronen. Hon lät luggen svepas åt sidan och ett mycket svagt leende prydde sedan hennes mörka läppar. Hon var glad över att få se honom igen det var ju hennes bror och ändå hade hon inte saknat någon av dem. Inte någon.


Han nickade vagt, ja, kanske så var det trevligt, kanske så inte, han var inte säker, han drogs fortfarande med en massa bekymrande tankar just angående dessa krafter, en som han inte hade någon aning om vad det var ens. Telepatin hade han börjat få lite kontroll över, och även om det inte var så mycket så var det nog för att han inte konstant skulle gå runt med en dunkande huvudvärk, någonting som han var tacksam över att slippa. Då hon gav honom ett svar på hans fråga så nickade han ännu en gång, ''Det låter ju, intressant'' för ovanlighetens skull så log han, med en gnutta ironi och retsamhet bakom den nästan för uppenbara vänligheten. Det bleknade dock ut ungefär lika fort som det dykt upp och det klippte till i de silvergrå öronen, ja, vad hade han haft för sig. ''Kan nog säga att jag gjort detsamma, med mer eller mindre intressanta bitar'' nog hade de flesta mötena varit ganska så ointressanta, förutom kanske det faktum att han fått se ganska så mycket som han inte till en början väntat sig, alls.


- Har du träffat Morrow den senaste tiden?
Sa hon sedan, smått nyfiken på hur det var med honom faktiskt. Hon må förakta honom, men samtidigt respekterade hon sin lillebror och hans mål i livet, även om hon ännu inte valt vilken väg hon ska gå. För stunden handlade hennes liv mest om att ta reda på mer om hennes faders släkte, som faktiskt fanns kvar i Numoori, vilket inte Fatima's släkt gör. Hon ville veta mer om sig själv och sina krafter.
- Har du liksom han ett större mål här i livet? Har du valt en väg eller står du och velar?
Sa hon med en smått road min. Hon försökte vara lättsam och förstålig, men på någotsätt kändes mötet alldeles för spänt. Det var säkerligen brodern som påverkade henne. Hon försökte på något sätt alltid försöka fånga hans intresse, men verkade inte lyckas speciellt bra den här gången heller. Hon la huvudet åter igen på sne och tittade in i ett par mörkblå ögon, det var absolut ifrån Iwaku. Hon undrade var ifrån hon fått sina isblå, kalla ögon.


Då han hörde hennes fråga så vandrade tankarna tillbaka till då han senast mött den yngre brodern, om det var särskilt nyligen gick väll att diskutera, men inte heller var det jätte länge sedan. Han ryckte vagt på skuldrorna och mötte systerns isblå blick, ''Om man kan kalla det på senaste tiden eller inte är jag inte säker på, men det var inte så värst länge sedan i alla fall'' svarade han med en neutral röst. Han kunde knappast påstå att han älskade den brodern, tyckte nog inte ens om honom, men han var ändock en broder, en av samma kött och blod. Även om han nästan förväntade sig att se Morrow hugga honom i ryggen om det gynnade honom själv, den möjligheten tänkte han dock inte ge honom i första taget. Han tänkte inte så mycket över varför hon ställt den frågan, det var varken av intresse eller särskilt relevant i hans tankar, kanske inte ens som var någon av hans ensak, så han frågade inte. Istället så riktade han uppmärksamheten emot hennes nästkommande fråga, frågade honom om hans väg i livet. ''Jag tänker inte så mycket på sådant, jag tar dagen som den kommer, ser vad livet för med sig helt enkelt, du själv då, syster, några större planer??'' han vred tillbaka blicken emot henne då han talade efter att den vandrat in bland dimman mellan träden. För en gångs skull så kunde han faktiskt säga att han var intresserad av att höra vad hon svarade.
Till överst på sidan Gå ner
Mikayo

avatar

Spelas av : Mattiz

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   mån 01 aug 2011, 22:08

Hon lyssnade på honom och funderade sedan över Morrow, det var något som var fel, eller var fel rätta ordet? Det var i alla fall så hon funderade över honom, vad som var fel med honom. Kanske var det inte fel, men något var det med honom som gav henne en tankeställare varje gång hon kom in på ämnet. Hon höll öronen spettsade medans blicken var fäst på den ända brodern som var äldre än henne själv. Född före, men inget hon gick och lipade över. Kanske var det nödvändigt att ha en store bror, som faktiskt var den av syskonen som Mikayo föredrog att både retas med och tala med. Hur mycket de än verkade ha oillat varandra som valpar. Mika hade alltid försökt fånga hans uppmärksamhet och intresse, men aldri lyckats något vidare bra med det. Där av den stora irritasionen jämnt i hans närhet. Allt hade sina förklaringar, men nog hade hon ett syskonband till honom, stark, men kanske starkar från hennes hål än vad det var från hans?
- Jag har inte valt väg, jag försöker skapa mig en egen.. Så jag har funnit släktingar, till Iwaku i alla fall.. Men jag har även försökt fånågot hum om alla de flockar som faktiskt finns här.[/color]
Sa hon sedan med en smått fundersam min. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra än, det fanns mycket kvar och hon var inte minst tvungen till att ta reda på mer om sina krafter. De var svåra att haoch göra med, minst sagt. Hon visste knappast hur hon skul lyckas med det, men nog skulle hon lyckas en dag. Hon var bara tvungen att fina rätt varg, den som kan hjälpa henne. Hon hade tyvärr haft oturen att möta Iwaku innan hennes kraft utvecklats och visat sig för henne. För hon visste att han kunde förklara lite för henne, men att hitta Iwaku nu var som att lta efter en nål i en höstack. Helt hopplöst.
Till överst på sidan Gå ner
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   fre 05 aug 2011, 16:20

Han trodde nog egentligen att det var mer troligt att han själv och Morrow skulle hamna i strid emot varandra snarare än att fatta tycke om varandra. Han visste inte riktigt varför han tänkte så, kanske var det för att de var så otroligt olika, som natt och dag nästan, delade väldigt få åsikter och följde olika vägar i livet. Han sörjde dock inte över det, brodern fick vandra den väg han ville, så vandrade han sin. Hade han egentligen någonsin brytt sig, egentligen? Det visste han inte ens svaret på, tänkte heller inte tänka över. Meilyr var den som han stod närmast, men inte ens de kunde förstå sig på varandra alla gånger, Mea hade han ingen aning om vart hon stod i livet, och sen så fanns ju Mika. Han skulle aldrig erkänna det, men han hade nog alltid tyckt om henne även om de haft många meningskillnader som unga, och det intresserade honom om vad hon tänkte och tyckte, men även om han skulle kunna rota i hennes hjärna så skulle han inte det, så pass mycket respekt hade han i alla fall för henne. ''Det låter ju inte alltför illa, syster, vem vet, kanske du kommer någonvart här i livet'' det var uppenbart att han endast retades med henne, och han gillade det samtidigt. Ett vagt flin lade sig på hans läppar då han mötte hennes blick, det var väldigt ovanligt att se dock. ''Även jag har träffat släktingar till Iwaku, hans far'' varför han nu nämnde det visste han inte, men kanske att det skulle vara av intresse att veta, kanske inte, vad visste han. Han funderade kort över mötet med Malvado, men släppte tankarna lika fort, Mika var så mycket mer intressant, och faktiskt så hade han nog alltid roats av hennes försök till att få någon reaktion ifrån honom, och det hade hon fått, om än inte särskilt uppenbar, snarare dold bakom den vanliga ytan, men den fanns där, evigt närvarande.
Till överst på sidan Gå ner
Mikayo

avatar

Spelas av : Mattiz

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   tis 09 aug 2011, 19:33

Mikayo rynkae endast på nosen då hon hörde sin brors retsamma stämma och dess ord. Hon skulle bra gärna vilja visa honom! Ge honom en läxa, om det är ågon av dem som kommer komma någon vart så är det hon! Tänktehon självsäkert och höjde förnämnt huvudet upp i luften. Fast hon var inte så förolämpad som hon verkade vara, egentligen. Hon visste bara inte vart hon hade Mith. Hennes tre svansade man beklädda store bror. Hon klippte till med öronen vid tanken, ja visst var det en sorts man brodern bar på? Något liknande i alla fall.
- Du ska få se..
Sa hon sedan med ett smått flin på läpparna, som på någotvis bar en elak torn i det hela, som bröt igenom och syntes alldeles för väl.
- Malvado.. Jag har stött på Mivria, men jag har inte lyckats finna Iwakus ända syskon.. De andra två har tydligen gått bort.
Sa hon sedan i tankarna på annat. Aisu var en intivid hon gärna ville träffa. För var det något hon ville höra om var det faderns egna uppväxt, hur hade han beett sig som valp? vad hade fått honom att byta riktning, för nog var deras far en underlig individ. Hon ville veta allt, mest för att det var därifrån hennes krat kom ifrån. I alla fall vad Tem hade påstått.
Till överst på sidan Gå ner
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   tis 09 aug 2011, 23:07

Flinet på hans läppar bleknade ut till ett vagt, rätt så vänligt, leende, och för en gångs skull så övervägde han faktiskt att säga det han tyckte och tänkte om det hela, hon såg rätt så förolämpad ut av det han sagt, även om hon nog inte egentligen var det, inte lika mycket i alla fall, och kanske borde han ha flinat snett, tyckt om det hela. Han kunde inte säga att han riktigt ogillade hennes reaktion, men det var någonting annat som fick honom att tänka i andra banor, vad det var visste han inte riktigt. ''Jag vet, och jag tror faktiskt på dig, det skulle inte förvåna mig om du klarade dig bättre i livet än mig själv'' flinet återvände till en viss del då han yttrade de sista orden, men alla av dem var sanna, och det gick att höra att han menade vad han sade. Hon var nog inte van att höra sådana saker ifrån honom, vanligtvis så var han endast den där rätt så likgiltiga storebrodern som var svår att förstå sig på, och än svårare att fånga intresset hos honom. Hans ansiktsuttryck bleknade ut igen då han riktade tillbaka uppmärksamheten emot det hon sade sedan om deras släktingar. Han nickade vagt, ''Malvado ja, han var, speciell, och en aning intressant'' varför han talade om det visste han inte, men det var deras farfar, inte för att han någonsin skulle få för sig att benämna honom på det sättet, och då inte endast för att han inte verkade särskilt förtjust i hela saken. Det klippte till i hans öron och den mörkblå blicken vandrade kort över den döda omgivningen, en kort tanke lades på det hela, hur det egentligen kunde ha kommit sig att en hel skog dött på detta sätt, men det var inte någonting som han funderade över allt för länge utan vred sedan tillbaka blicken emot systern. ''Har du träffat Meilyr eller Medeah på sistone??'' frågade han. Mea hade han inte träffat sedan han lämnat Byomifallet, vilket var ett tag sedan, det var ett syskon som han inte riktigt förstått sig på, hon hade verkat så udda på något vis, men, det var ju klart, det var väll alla här i världen. Och sen Lyro, han fick nog erkänna att han gärna skulle träffa honom igen, snart, bara för att se hur han hade det. Nu var det dock Mika som han hade i sin närvaro, och helt fel var inte det.
Till överst på sidan Gå ner
Mikayo

avatar

Spelas av : Mattiz

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   ons 10 aug 2011, 13:26

[FUCKING SHIT!!!!!!!!!! Råkade klicka bakåt.... så mitt inlägg försvann, lovar att skriva ett nytt senare ikväll -.-']
Till överst på sidan Gå ner
Mikayo

avatar

Spelas av : Mattiz

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   sön 04 sep 2011, 23:07

Mikayo satt stilla och tyst stirrade på honom. Hon kunde inte förstå vad han sa, även om det hördes så tydligt. Hon var inte säker på att hon ens hört rätt. Hon spettsade öronen och la huvudet på sned. Hade han verkligen sagt det? Hon ruskade på huvudet och såg förvånad ut. Hon öppnade munnen, samlade sig. Hon förblev tyst i ytterliggare en halv minut, det kändes som en evighet. Hon visste inte vad hon skulle säga och hon samlade sina ord, en efter en. Hon var i stort sett mållös.
- Det är du som är förebilden Mith, i alla lägen.. Det är du som är äldst, starkast, du kommer lyckas om du så skaffar ett mål i livet, det är jag säker på.
Sa hon tillslut. Det var svårt att säga, erkänna kanske man kan säga. Hon hade aldrig varit öppen emot Mith tidigare. Inte på samma sätt. Hon drog tillbaka sitt förvånande uttryck och gjorde detsamma med öronen. Skämdes nästan. Hon var inte den typen som öppnade sig uppinför andra. Nej och verkligen inte inför syskonen. Hon var som Fatima, höll oftast allt inom sig, var ltie rapp i käften och gjorde ord av egna tankar.
- Malvado. Var finns han någonstans? Jag letade, vid Devils, men han va inte där..
Sa hon sedan fundersamt och spettsade öronen igen då hon vände blicken tillbaka emot den tresvansade brodern. Hon lyssnade på frågan och ruskade på huvudet. Mea var väl den hon såg senast, bortsett från Morrow då. Mea hade hon mött samma kväll som hon beslutit sig för att ge sig av från Fatima. Bättre nu än aldrig hade hon tänkt och gått sin väg. Hon hade inte brytt sig om att säga hejdå, vilket hon egentligen ångrade. Hon värnade om familjen inom sig. De var hennes syskon, släktingar, hennes blod. Varför skulle hon inte skydda dem som sina egna flockmedlemmar? Vilka skulle hon ananrs skydda?
Till överst på sidan Gå ner
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   sön 04 sep 2011, 23:58

Han fnös kort och skakade på huvudet, det gick nog med största säkerhet att säga att han inte höll med om hennes ord, visserligen så var han den äldsta, men något mer än det? Knappast, inte så som nuläget såg ut i alla fall. Den mörkblå blicken som för ett kort tag vandrat ut mellan träden vreds tillbaka emot systern och mötte den isblå blicken, någonting nästan tveksamt eller tvivlande fanns där i den rätt stela blicken, men om man verkligen såg, sådär riktigt ordentligt så skulle man kunna ana en annan sorts känsla bakom den stela fasaden, som man nog kunde kalla det, någonting som var så totalt till motsatsen av vad som gavs som första intryck. ''Nej, jag är inte den sortens varg, vill nog heller inte vara, egentligen, om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad jag vill med mitt liv, det får helt enkelt bli som det blir, men någon vidare förebild vet jag inte om jag kan säga att jag är'' han röst hade tagit den där så vanligt muttrande tonen som nog troligen kunde klassas som karaktäristisk för honom, men det var ingenting som han var vidare medveten om. Han skakade än en gång på huvudet innan blicken återigen vandrade iväg ifrån henne, han förstod inte riktigt varför alla verkade ha någon sådan uppfattning om honom, det var helt enkelt bara, fel. För han var inte sådan, hade aldrig varit och han tvivlade på att han skulle bli, han var överhuvudtaget inte den som tänkte över vad som hände eller vad han gjorde, det kom som det kom, han dansade den dans som livet gav honom, öde eller ej, på något sätt skulle han ta sig framåt, det var han säker på. Han avbröts kort av att hon talade igen, pratade denna gången om Malvado, kanske inte så förvånande, ''Han är en Qu:are'' uttalade han sig rätt kort och såg på henne med en smått granskande blick, som om han försökte utröna varför hon sökt just vid Devils efter honom. ''Så han går antagligen att finna där i närheten, det var i alla fall i de trakterna som jag fann honom'' han avslutade sin mening med en kort nickning innan tankarna vandrade tillbaka till det som de tidigare varit upptagna av, vad nu det egentligen var för att vara ärlig.
Till överst på sidan Gå ner
Mikayo

avatar

Spelas av : Mattiz

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   mån 05 sep 2011, 00:19

Hon drog bak öronen en aning, vilken besvikelse. Hon som trodde att Mith skulle göra något med sitt liv. Han var stor, smart, kraftfull. Han hade upptäckt sina krafter långt före hon hade upptäckt sin såkallade kraft. Hon tolkade inte hennes supersyn som någon kraft direkt. Förutom den punkt då det var väldigt praktiskt att kunna se igenom saker och zooma in bilden så att säga. Även om det inte rörde sig om några större utsträckningar eller enorma avstånd. Endast tillräckligt för att hon ska upptäcka en varg på relativt långt avstånd, vilket hon inte skulle gjort om hon inte hade haft synen till sitt förfogande.
- Förstunden kan jag endast hålla med dig, du är ingen vidare förebild.
Sa hon och höll öronen bak emot nacken. Han kunde inte göra henne mer besviken en nu, vad var det här? Han skulle föreställa hennes storebror? Detta var inte vad hon förväntat sig av honom. Visst hade han varit lite bitter och svår att imponera på, men nu? Hade han verkligen inget mål i livet? Fanns det ignet han strävade efter? Hon kunde inte ens tänka tanken. Visserligen hade hon inget större mål i livet, men ändå strävade hon efter någonting. Alltid något. Det fanns alltid något som intresserade henne, något som kunde få henne att en dag välja sida.
- Förädare..
Morrade hon lågt för sig själv och drog bak öronen. Malvado? Deras släkt. Kanske var det sant då? Rycktet om deras far? Om hur han svikit sin flock, för att skydda sin bror som befann sig i fiendeflocken. Hela deras sälkt, fylld av förädare? Vad var detta? Var hon dömd att bli detsamma? Om hon valde en flock? Skulle hon då bli tvingad att välja mellan syskon och flockmedlemmar? Skulle hon klara det? Vilken sida skulle hon då välja? Skulle hon klara av att blint vända familjen ryggen? Kanske.
Till överst på sidan Gå ner
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   lör 08 okt 2011, 19:31

Han lade med lätthet märke till att systerns tankar förändrades då han talade, även om han inte lyssnade på själva tankarna så kunde han inte undgå att känna av deras karaktär. Hon verkade inte gilla det han sade, men det var nog kanske inte så konstigt egentligen. Han var nog inte heller själv helt övertygad om att han gillade det hela. ''Nog finns det väll nått, alla har vi tankar som vi inte kan undgå. Kanske har jag drömmar och mål som jag vill uppnå, men inte förrän jag åtminstone sett mig om i denna värld. Hur ska man kunna veta vad man vill, om man inte ens vet vad som finns??'' sade han med en rätt så neutral stämma, han var inte överdrivet brydd i vad hon tyckte om honom och hans åsikter, det var åtminstone vad han ville tycka, för nog visste han kanske innerst inne att det var långt ifrån sanningen. Det hade alltid varit något med henne, något som han inte riktigt kunde lista ut vad det var, men som alltid fick honom att uppträda och känna sig helt annorlunda motför annars. Emot främlingar så kunde han vara näst intill dryg och fientlig, inte emot alla, men mot många. När han var i närheten av Mikayo dock, ja, han kunde inte beskriva det hela, men det kändes, bra helt enkelt. ''Så finns det ju andra saker som gör att man inte riktigt kan bestämma sig för vad man vill'' vad exakt han menade med de orden gick inte att veta, visste han nog knappt själv, samtidigt som det inte var svårt för honom att dra slutsatser till det. ''Andra, vargar''. Han mötte hennes blick för ett par långa sekunder innan han lät den vändas ut bland de döda träden som fortfarande låg skänkta i ett vitt täcke av dimma. Ännu en gång så talade han på ett sådant sätt som inte var likt honom, men det började det nog att bli, i hennes närvaro. Han visste inte vad han egentligen skulle tycka om det hela, men han förnekade det inte, tvivlade på att han skulle kunna, än mindre vilja.
Till överst på sidan Gå ner
Mikayo

avatar

Spelas av : Mattiz

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   sön 09 okt 2011, 21:06

- Du kommer omöjligt kunna få reda på allt som finns här i världen, men jag ser din poäng.. Jag har sett mig om tillräckligt i världen för att veta vad jag vill, just nu i alla fall..
Sa hon och små log emot honom, hon höll huvudet fortfarande högt. Smått förundrad över hur hela situvasionen var. Det var i stortsett enormt mycket blandade känslor i luften, tryckandes över den vita dimman runt omrking dem. Döda skogen, en underlig plats för ett möte. Hon minndes tiden, de hade växt upp med varandra i unika förhållanden. Med en moder som tryckt in vad som helst i skallen på dem. Hon suckade, trotts det saknade hon sin mor just nu, så att hon kunde få fram sin egna åsikt baserat på moderns motsträviga ord och stämma. Hon höll kvar blicken med brodern, mycket tid hade passerat sedan sist och det märktes att liksom hon själv så hade brodern mognat och växt upp fortare än förväntat.
- Hur menar du nu?
Sa hon fundersamt och gav ifrån sig ett svagt charmant leende emot brodern. Hon förstod inte riktigt, men hon hade sina små aningar. Fast trotts det, var hennes egna känslor för brodern alltid otydliga. Hon visste inte hur hon skulle tolka det hela, men ack hon trivdes bäst i hans sällskap än i någon annans.
Till överst på sidan Gå ner
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   mån 10 okt 2011, 18:17

Hennes ord var inte annat än sanna, och det visste han, men han tänkte ändå se sig om lite grann, bara för att få en bredare uppfattning om världen, för just nu var den inte alltför stor och informationsrik, inte för hans smak. Han hade visserligen sett många av de ställen som fanns att finna här, men långt ifrån alla och allting som de innehöll, det var nog egentligen mer än vad någon troligen lyckades upptäcka. ''Det är inte heller min tanke, utan att endast bilda mig en uppfattning, sen, ja sen får jag helt enkelt se vart det leder och vad jag bestämmer, jag kan lika gärna sluta upp som en gammal enslig eremit såsom en högt aktad flockmedlem, man kan aldrig veta'' svarade han med ett stråk av en mer skämtsam röst samtidigt som ett snett leende, nära på flin lade sig på hans läppar. Blicken hade vid det här laget vandrat tillbaka till henne där de satt så gott som mitt emot varandra. ''Och vad kan det tänkas vara då?? Om du inte har något emot att jag frågar'' hon behövde inte svara om hon inte ville, och han visste att hon troligen inte skulle det om så var fallet, på den punkten så var han inte alltför brydd faktiskt, om hon ansåg det vara hennes ensak, så må så vara. Han kunde dock inte undgå det där andra, det var en nästan underlig känsla, en som han inte kunde säga att han någonsin upplevt tidigare, och han visste inte om han skulle tycka om det eller inte, det fick väll helt enkelt tiden utvisa. ''Ja, vad menar jag...'' det lät inte riktigt som ett svar utan snarare endast som en tanke som yttrades högt, som en antydning till att man skulle fortsätta låta tankarna vandra, och det var nog det det var.
Till överst på sidan Gå ner
Mikayo

avatar

Spelas av : Mattiz

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   ons 30 nov 2011, 20:06

Hon satt stilla, tittade funderandes på sin bror med sina vackra isblå ögon. Hon höll öronen spettsade och lyssnade på vad han sa. Hon nickade. Han visste helt enkelt inte vad han ville göra ännu, men hon klandrade honom icke. För de var ännu unga, varför skulle han göra ett beslut nu som skulle påverka hela hans liv? Hon gjorde det, men det var endast för att hon var hundra procent säker på vad hon ville göra.
- Självklart inte, jag tänker bli medlem i Devils..
Sa hon självsäkert och med tydliga ord. Inga missförstånd. Hon visste dock inte riktigt hur han skulle reagera på det hela. Kanske tyckte han inte om hennes tankar om att gå med i Devils? Kanske skulle han uppmuntra henne? Hon visste inte vad, men på ett sätt hoppades hon verkligen på ett stöd från hans sida.
Till överst på sidan Gå ner
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   fre 02 dec 2011, 21:34

Han hörde egentligen svaret i hennes tankar före det att hon yttrade det, han kunde inte precis hjälpa det, den tanken var en hon verkligen var övertygad över, en stark sådan var svår att inte höra. Han ignorerade det dock så pass mycket han kunde och väntade på att höra henne säga det, vilket slutade upp med att han nickade vagt. ''Om det är vad du vill så är det väll bara bra, man ska följa den väg som är rätt för en själv'' det fanns ingenting negativt i hans röst då han talade, och ingenting tydde på att han hade någonting emot hennes val, för det hade han inte. Han själv var nog mer lutad åt det hållet faktiskt, men han hade som sagt inte bestämt sig för vad han ville göra av livet eller vart han skulle sluta upp, det skulle väll dyka upp när han minst anade det, som det brukade, och bara vara helt rätt. Det var nog ungefär som detta, den där känslan, det var på samma sätt, hade dykt upp från ingenstans och kändes på ett sätt rätt, även om det kanske egentligen i grunden var fel, så otroligt fel, men han brydde sig inte om det, varför visste han inte. Ett vagt leende lade sig för en kort stund på hans läppar och han reste sig upp och styrde stegen framåt, förbi henne. Då han passerade henne så svepte de tre svansarna över hennes ena sida, vilket kunde ha varit helt oskyldigt av en slump, men det var det nog inte. Om hon förstod eller ej kunde han inte svara på då han sedan slog sig ner på marken en bit bakom henne, med ryggen vänd emot henne och den mörkblå blicken vilande på dimman bland träden. Han hoppades dock att hon faktiskt gjorde det, annars så skulle saken få bero, endast försvinna in i dimman.
Till överst på sidan Gå ner
Mikayo

avatar

Spelas av : Mattiz

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   lör 03 dec 2011, 11:11

Mikayo rätade smått på sig och nickade. Han hade rätt och han visade varken negativitet eller något större stöd för det hon sagt. Konstigt, ibland verkade han så obrydd, nästan negativ emot henne hela tiden och sen inte alls. Hon förvånades helatiden av hans tydligt ändrade personlighetsdrag, eller snarare det han visar emot henne nu för tiden. Hon klippte till med öronen och följde honom stadigt med blicken då han reste sig och gick förbi henne. Hon log svagt då hans svansar drog emot hennes sida, men satt kvar. Hon vinklade öronen bakåt. Lyssnade då han satte sig ner och det var först då hon reste sig upp och gick efter honom. Hon svepte sina svansar efter sig, gick runt honom ett halvt varv innan hon satte sig precis intill honom.
- Säg mig broder, vad som är så intressant här åt?
Sa hon sedan med ett svagt leende, kanske kunde man också skymta en retsam glans i hennes isblå ögon, men det var tveksamt. Hon la alla fem svansar kring hennes yttersida och vände blicken emot honom. Försökte se det han såg på. Dimman fashinerade henne endast första gången hon stött på den, nu fann hon den endast tråkig, men väl användbar att smyga runt i. Vad var innanför hans pannben egentligen? Vad tänkte han på?
Till överst på sidan Gå ner
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   lör 03 dec 2011, 13:25

Han svepte de tre svansarna intill sig och lät blicken fästas vid en gestalt i dimman som inte egentligen gick att skymta, men som han var väl medveten om vart den befann sig. Visst, det var inte mer än en simpel ekorre, och det var inte det som egentligen fyllde hans tankar, långt ifrån, det bara råkade vara där, mitt i smeten av allting. Blicken följde dess rörelser utan att han direkt tänkte på det, inte heller kunde han se djuret annat än i sinnet. De hade ett så bekymmersfritt, enkelt och tråkigt liv, behövde bara oroa sig för att slippa undan rovdjur och hitta mat, så simpelt. Han skulle inte vilja leva på så sätt, simpelt var ingenting för honom, uppenbarligen, med tanke på hela situationen för tillfället, ingenting han kunde hjälpa precis, det bara var så. Öronen och sinnet vinklades åt hennes håll då hon reste sig upp och gick efter honom, rundade honom halvt för att sedan slå sig ner intill honom. ''Ingenting alls egentligen, det enda intressanta med denna plats sitter bredvid mig'' svarade han och vred ner blicken för att möta hennes för en kort stund och ett vagt leende hade lagt sig på hanens läppar. Han hade alltid som yngre varit mindre än henne, och att han nu snarare behövde se ner på henne kunde han fortfarande inte riktigt komma till rätta med, det kändes fortfarande underligt. Han buffade löst till henne på huvudet med nosen innan blicken återigen vreds ut bland dimmans skepnader. ''Ingenting har någonsin betytt någonting, förutom du, inte i jämförelse, allting annat var bara som luft'' han syftade främst på deras uppväxt, han hade varit så likgiltig gentemot allt och alla, kanske till och med gentemot Mika ibland, men så hade nog aldrig riktigt varit fallet, för han hade alltid tagit till sig av vad hon sagt, även om hon kanske inte trodde det med tanke på deras tidigare osämja, men det var just det, han hade brytt sig tillräckligt för att främja det, till skillnad motför med de flesta andra i deras familj. Kanske var hans tillvägagångssätt inte det bästa, väldigt otydligt och knappt förtåeligt, då som nu, men han hade alltid varit rätt underlig.
Till överst på sidan Gå ner
Mikayo

avatar

Spelas av : Mattiz

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   lör 03 dec 2011, 14:00

SMICKER!!!!!!!!!??????? VAd var det här, hennes ögon skulle blivit stora som tefat om hon inte hade behärskat sig själv så bra som hon gjorde. Hon pressade fram ett svagt, osäkert leende. Hon visste inte riktigt vad hon skulle tycka samtidigt som hela kroppen fylldes av värme, det var just den bekräftelsen som hon väntat på. Hela livet faktiskt. Hon visste heller inte varför hon reagerade som hon gjorde, förvånad över sig själv, honom och sina känslor. Hon kunde inte riktigt tolka det. Det var först när han buffade på henne som leendet förvandlades till något vackrare, varmare leende och hon spettsade nyfiket öronen. Hon lyssnade, satt stilla och höll blicken fäst på honom fasten han vänt bort sin.
- Detsamma Mith, detsamma.
Sa hon och log charmant, försökte få hans blick som verkade ha fastnat på ngåot i dimman, letandes. Hon menade det, det var hans reaktion hon alltid letat efter. Hon hade alltid försökt leta efter något gemensamt med honom eller försökt få honom att bli intresserad över något hon varit intresserad av, men aldrig lyckats. Kanske hade de varandra som gemensam faktor bara? Kanske var det därför hon drogs så förbannat mycket till honom? Hon visste inte. För vem gjorde egentligen det?
Till överst på sidan Gå ner
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   sön 04 dec 2011, 22:48

Han hade till en viss del nästan väntat sig att höra en av hennes rappa kommentarer till svar, men tydligen så var han en aning fel ute. Hade han dock tänkt efter, riktigt innerligt, så skulle han ha vetat vad hon skulle ha svarat. Kanske var det så att han var en aning osäker, inte för att han för allt i världen kunde komma på varför, samtidigt som han var helt medveten om det. Allting var en enda röra samtidigt som det var lika klart som en rak väg framför en. Hennes svar efterlämnade ett leende på hans läppar och han kunde varken förhindra eller förneka den värmen som spred sig i hans kropp, men det ville han inte, så inte alls. Det gick sällan att veta hur han skulle reagera på saker och ting, knappt så att han själv visste det, och detta var endast ännu ett personlighetsdrag som tills nu legat dolt någonstans under den likgiltiga fasaden. Detta var innerligt, och det var sant. Han vred tillbaka blicken emot henne och mötte de isblå ögonen, ett par ögon som han visste att han aldrig skulle tröttna på att se in i. Leendet höll sig kvar på hans läppar ännu ett tag innan det sakta bleknade ut till endast en vag krökning av mungiporna, det verkade inte riktigt vilja försvinna, det där leendet. Det gick helt enkelt inte, och allting hade att göra med henne. Han kunde inte få henne ur tankarna och hans uppträdande och personlighet var ungefär så pass skiljt motför det vanliga som det bara kunde bli. Han visste inte riktigt varför hon var den enda som tog fram denna sidan hos honom, men han hade vagt börjat ana varför. Han hade alltid älskat henne, såsom syskon ofta gör, men detta hörde nog inte till vanligheterna, detta var så mycket mer än vanlig syskonkärlek. Det borde kanske egentligen ha stört honom, det faktumet, och att det var fel, i alla fall i ögonen på andra, men det var just det, han kunde inte se det på något sorts negativt sätt, alls, och det var så självklart och kändes så rätt. Du är vacker, vet du det... hans röst ekade i hennes sinne med samma stämma som han tidigare använt, möjligtvis än mer varm. Han visste inte riktigt hur hon skulle reagera på det, faktiskt inte. Han hoppades nog att hon dock inte skulle ta det illa. ''...och jag älskar dig'' de resterande orden som han yttrade var ingenting som han ens tänkt över eller var vidare medveten om att han varit påväg att säga, men likväl så hade han gjort det ändå, och nog var det sant.
Till överst på sidan Gå ner
Mikayo

avatar

Spelas av : Mattiz

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   mån 26 dec 2011, 12:42

Hon lät ett svagt leende möta Mith's, det var tydligt att han inte hade väntat sig det svar hon gav honom, men nog var det så. Hon hade alltid tiggt och bett om hans uppmärksamhet så det bara skrek inom henne. Fast nu när hon höll den slingrandes runt sina tassar, ville hon verkligen ha den? Det skrämde henne en aning. Det skrämde henne för vad var det för känslor som det faktiskt hade lockats fram inom henne? Hon kunde inte tyda det, kanske ville hon inte? Hon höll öronen spettsade medans hon tänkte tillbaka till deras yngre dagar. Hon såg kvällen då hon lämnade alla bakom sig. Hon hade spenderat den kvällen med Mea, sin kära syster. Ändå hade hennes sista tankar ängat sig åt Mith resten av natten. Hon hade aldrig förstått varför förut. Plöttsligt trängde sig hans ord in i hennes tankar och trängde bort minnen. Hon log svagt åt orden, men när han sedan talade med hög stämma ströks öronen hastigt bakåt och hon ville rygga undan, men eftersom hon satt ner blev det mest som en konstig rörelse och hon lyckades på håret att inte trilla omkull baklänges. Hon blev lugn igen och öppnade munnen, men hon fick inte fram ett ord utan nickade bara kort till. Hon behövde tänka över sitt svar i någon sekund. Hon svalde lätt och höll blicken malplacerad nere på något i backen, när hon väl tagit modet i sitt grepp igen höjde hon huvudet coh blicken igen för att se honom in i ögonen.
- Och jag dig..
Till överst på sidan Gå ner
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   mån 09 apr 2012, 17:36

Tystnaden lade sig sig emellan dem efter att hans ord lagt sig och sekunderna som passerade kändes längre än vanligt, som om tiden saktat av utan förvarning. Det var ganska så frustrerande, de där långa sekunderna av tystnad, och han visste inte riktigt vad det var meningen att han skulle göra nu, om han skulle säga någonting eller vänta på hennes svar som aldrig riktigt tycktes komma. Blicken hann dra sig en gång, två gånger, ja till och med tre gånger runt om den dimmiga omgivningen, det var en sådan obekväm tystnad som man inte riktigt ville skulle vara tyst, men som man heller inte kunde göra mycket åt, det var bara att vänta ut det hela. Den obekväma och underliga stämningen som för ett ögonblick låg tjock i luften, men som kändes som flera minuter, gick nästan att ta på och tankarna rusade omkring i hans skalle samtidigt som det inte riktigt gick att tänka. Tystnaden var så total, så olidlig, han ville bara att nått skulle ske. Kanske hade det varit ett misstag av honom att säga det han sagt, nej, det var ju sanningen, men om hon inte kände detsamma, vad skulle han då göra? Han ville verkligen inte missta henne, hon hade kommit att betyda så mycket mer för honom än vad han kunnat tro och drömma om, och varje gång hon inte fanns i närheten så låg hans tankar fortfarande hos henne, längtade alltjämt till nästa gång han skulle få träffa henne. När han var med henne så var han hel, han kunde vara sig själv och det fanns ingenting som var mer betydelsefullt än hon. Han kunde visa de sidor han bar på som han inte kunde visa för övriga världen. Hon gav honom ro och fick honom att se och tänka klart, hon var hans ljus i mörkret, hans kära syster och så mycket mer. Han skulle kunna offra sitt liv för henne, och allting annat i det om han bara fick ha kvar henne, det var allt som betydde någonting, som betydde mest, allting annat var som luft i jämförelse, som han sagt. Så ljöd hennes stämma genom tystnaden och hans blå blick vreds ner för att möta hennes ljusare, hon kände detsamma, det var sant, och det lade en värme kring hans inre. Han sänkte huvudet och strök det lätt emot hennes, ''Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig'' sade han och mötte hennes blick igen.
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: A familiar face in the fog (forts.)   

Till överst på sidan Gå ner
 
A familiar face in the fog (forts.)
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Döda Skogen-
Hoppa till: