"Jaså?" Den grå nickade innan han fortsatte; 'Det ter sig som att dom unga damerna drar mer och mer uppmärksamhet till sig. Det pratas.' 
"Tack." Käkmusklerna spändes irriterat för några sekunder, för att sedan slappna av igen. Gehenna nickade i bekräftelse.
"Det var allt. Meddela Eldir att han och Faye ska skifta stationering. Återvänd om något händer." Den grå hannen nickade formellt och vände sig om. Kort därpå var han utom hennes synfält.
Gehenna vände sig om och satte sig ner intill flodkanten, lät blicken betrakta den diffusa spegelbild som vilade där. I bakgrunden lös en rundad måne upp omgivningen med ett behagligt ljus.

Aurora förde sig med långa, slöa steg mot floden för att dricka. Hon hade just avslutat sin fysiska träning för dagen, och nu visste hon inte riktigt vad hon skulle hitta på härnäst. Kanske skulle hon ta en sväng till Måntemplet?
     Hon nådde floden, och fann till sin förvåning ett välbekant ansikte.
     "Men Gehenna!" Aurora log brett och vasst. Som vanligt fanns det något i blicken som fick en att undra om hon verkligen var så förtjust som hon lät. "Att du är här! Hur går det med ditt... kurragömmande?" Hon tittade inte på vrenen när hon sa det. Istället studerade Aurora sina välfilade klor, men lyssnade intensivt efter ett svar, ett andetag, något.

"Aurora," svarade hon med en giftig ton. Hennes anlete klädd i en mask av likgiltighet. För allt i världen kunde hon inte förstå vad Even såg hos henne och Varya. Till vilken nytta, orsak han tillät dem springa runt som de gjorde. Gehenna skulle aldrig ifrågasätta hans motiv till det, men det betydde inte att hon behövde gilla dem.
Hon ignorerade orden som kom från Aurora och den falska nyfikenhet de stöddes sig på. Det fanns så mycket mer under ytan på den röda tiken än vad hon visade. Gehenna visste, hon hade sett tecknena. 
Opålitlig och manipulativ. Impulsiv.
Men det var inte Auroras ord som fick Gehenna att reagera - att hon hade mage att inte se mot henne när hon talade till henne fick en låga av irritation att spela i hennes bröst.
"Se på mig när du talar till mig." 
Vrenen reste sig upp med blicken fäst på Aurora.
"Vad vill du?"

"Se på dig?" Aurora drog med blicken längs vrenens sida, fortfarande med ett leende över läpparna. "Jag har sett dig, Gehenna, och jag är inte imponerad." Hon pausade för att låta tystnaden ringa emellan dem. "Och jag kom bara hit för att dricka." Demonstrativt sänkte hon huvudet till vattenytan och lapade vatten tills törsten var släkt. Därefter tittade hon upp på Gehenna igen med ett oskyldigt uttryck.
     "Småprata, det var allt." Leendet hade aldrig lämnat henne. "Men jag ser att det inte var uppskattat. Jag ska bege mig då." Aurora ryckte på axlarna och drog sig bort från floden igen, åt det hållet hon kommit ifrån. Kanske var Varya ledig och ville hitta på något.

Hon skulle ljuga om hon sa att Auroras ord inte agerade bränsle till den flamma som brann i henne, men hon stod orörlig på sin plats och blickade ner på blandrasen. En stel, kall blick fylld av avsky. 
"Ditt skådespel får inga ovationer här," sa hon kort. Ärligt i sitt tycke. 
"Ja," höll hon med. "Ge dig av igen."
Spring och lek tillsammans med era ruttna fällar. Era falska kronor och era överdrivna leenden.
Hon hade inte tålamod för blandrasen och hennes fasoner. 
Sakta såg hon hur den röda tiken rörde sig bort, tills dess att Gehennas blick inte längre kunde nå henne.

[Avslutat]